Trött men glad

Varför är jag så trött? Det är så himla svårt att gå upp på morgonen nu när det är mörkt. Hur mycket ska vi pressa oss för att komma i tid till skola och jobb? Det är klart att vi ska göra hemuppgifter och vara i skolan och på jobbet i tid, men det kan vara stressande att inte orka lika mycket som vanligt. Antingen leder tröttheten till att jag stressar mer och känner mig pressad eller så vägrar min kropp att stressa och jag gör helt enkel mindre saker. Jag mår ju klart bättre av det senare. Oavsett måste jag sova mer nu än när solen strålar länge på kvällen. Det finns så mycket att göra och man vill ju hinna mycket mer, orka vara uppe längre på kvällen, men att vi pressar oss till det är nog ingen bra ide. Jag är helt övertygad om att vi alla mår bättre och blir gladare om vi möter tröttheten med öppna armar, gäspar, dricker te, kurar upp oss i soffan och slumrar även om klockan bara är 9 på kvällen.

Spöken och clowner lockar

I helgen börjar många fira halloween. Det är från början ett avsked från sommaren. Halloween kopplades samman med Alla helgons dag. Irländska immigranter tog med sig firandet till USA där det blandades med sydamerikanska traditioner och utvecklades till vad det är idag. De senaste åren har Halloween blivit mer utbrett i Sverige, där handeln förmodligen haft en stor påverkan på utvecklingen. Det finns uppenbarligen något som lockar med detta med att bli skrämd och att skrämmas. Frågan är vad?

Varför vill vi bli skrämda?

Är det av samma anledning som att vissa av oss gillar att åka fartfyllda karuseller eller att vissa av oss älskar att hoppa bungyjump?
Är det adrenalinpåslaget vi är förtjusta i? Kanske.
Skillnaden på skrämsel-adrenalinet och bungyjump-adrenalinet är att för att frammana skrämsel-adrenalinet så krävs två parter. En som skrämmer och en som blir skrämd.
Om ena parten är statisk - som en skräckfilm exempelvis, så blir det rätt ofarligt. Problemet uppstår då man tar in en part som inte är förberedd eller villig att vara en del av det.
Att skrämma en person kan anses ofarligt av en person, men kan ha stor påverkan på en annan. Man kan aldrig vara säker på hur den andra parten tar emot det. Det som kan verka harmlöst för en person kan vara jättejobbigt för en annan.

Några tankar kring Halloween.
Var rädda om varandra i höstmörkret

"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus."
- Efesierbrevet 4:32

Änglar som skyddar dig

Så tryggt det är att det finns änglar som skyddar oss. Efter bilolyckan sa han. -Vi måste ha haft skyddsänglar, annars hade vi inte klarat oss så bra. Är det något vi säger när vi förundras över att det gått bra, trots allt? Eller är det så många som verkligen tror att änglarna finns runt omkring oss, vägleder oss och ger oss trygghet och värme? Det är svårt att bevisa att änglarna finns, men man kan känna en visshet, ana att någon finns där som vill mig väl. I en värld full av av misstro, konspirationsteorier och girighet är det skönt att veta att det finns någon som bara vill ge stöd och värme utan baktanke eller krav på att jag ska betala tillbaka. Hur ser din skyddsängel ut? Är det en hon eller han eller är det obestämt? Vad är det du får hjälp med? Vem har sänt ut änglar som räddar oss ur olika pinsamma eller livsfarliga situationer, som skapar förundran och tacksamhet? Vi tror och det ger oss hopp om att allt ska bli bra. Det finns många berättelser om änglar och konstnärer skapar prydnadsänglar av olika material. Jag kan uppleva att de har lite olika uppdrag och budskap. Jag läste just om ängeln som väckte Petrus där han låg fastkedjad mellan två vakter i fängelset. Ängeln uppmanade honom att resa sig och komma. Kedjorna föll av, dörrarna öppnades och han var fri. Han trodde själv att det bara var en syn, men när han sansat sig gick han hem till Maria. Vad säger din skyddsängel till dig?

Beror ungas ohälsa på vuxnas gnäll?

Vuxna är trötta, gnäller om nåt på jobbet, grälar hemma, stressar och är inte närvarande. Vem vill ha det så? Vem vill bli vuxen då? Häromdagen lyssnade jag på barnläkaren Lars H Gustafsson. Han träffar ungdomar som försökt att ta sitt liv och lyssnar på vad de har att berätta. De vill inte behöva hävda sig själva hela tiden, stressa och må dåligt av ett arbete de inte trivs på. De vill inte gå in i det vuxenlivet. Jag kan förstå det. Har man inga positiva bilder av vuxenlivet och inga framtidsdrömmar så varför kämpa på. Det skrivs och sägs ganska mycket om ungas ohälsa i media. Många oroas. Några unga jag prata med säger att det är överdrivet. Handlar de ungas psykiska ohälsa idag till stor del om vad vi vuxna utstrålar? I så fall är det allvarligt men egentligen ganska lätt att ändra på. Jag nätvandrar tillsammans med några andra i Samtal för unga. Vi skickar en live och ställer frågan Hur mår du? - Jag mår skit, kan inledningen vara. Ofta handlar det om relationsproblem med kille, tjej. Ibland provpratar en ungdom med oss innan de ska gå till kurator eller psykolog. De vet inte hur de ska formulera sig och testar vad man kan säga och vill ibland också veta hur jag reagerar. Mer sällan är det missbruk och självmordstankar. Ungdomspsykiatrin hörde av sig till oss vid ett tillfälle och undrade om de kunde rekommendera oss till de ungdomar som behövde prata av sig med en vettig vuxen och inte behövde psykoterapi. De hade en lång kö av unga som hade lite enklare relationsproblem, var lite stressade över skola och annat och behövde dela oron och få höra lite olika synvinklar på situationen. Jag behöver öva mig på att stanna upp och finnas tillhands precis när jag behövs. Nu ingår de i mitt jobba att finnas på nätet och samtala, men det finns andra situationer i vardagen som jag missar. Hur visar du att du är tillgänglig för ett snack om något litet eller stort? och så måste jag skärpa mig som vuxen får helt enkelt börja berätta om roliga saker jag gör, berätta att jag gillar mitt jobb och ta med ungdomar på roliga saker. Media behöver sprida andra nyheter än krig och oro för framtiden. Visst är det kul att vara vuxen med möjlighet att välja jobb, utbildning, fritidsintressen, umgås med sina barn, släkt och vänner, vara romantisk med en parter. Ibland kör det ihop sig på jobbet och privatlivet, men det går ju över. Livet är upp och ner. Livet är fullt av kärlek och spännande utmaningar, skratt och längtan, och lite av det där som de unga inte vill ha. Nu är det diakonins månad i våra kyrkor och temat är ungas ohälsa. Uppdraget till dig som är vuxen och läser detta är att fundera ut hur just du kan visa för någon ung att det är kul att vara vuxen. Det kan handla om jobb eller privatliv. Hur kan just du förmedla att det är kul att vara vuxen? Är du journalist eller ungdomsledare har du ett särskilt ansvar. Du som inte är vuxen än men som längtar och drömmer. Berätta det för dina kompisar och de dem hopp om ett gott liv.

Vilseledd eller klarsynt

Vi var och tränade och började prata om vad som är bäst för att bygga upp muskler? Proteinpulver, ägg eller något sött efteråt? Det finns så många teorier och mycket som kostar onödigt mycket. Det fascinerar och skrämmer mig hu vi människor kan vara så lättlurade. Vi lurar varandra och tjänar pengar på varandra. Mycket reklam, någon kändis som säger något, någon karismatisk person i din närhet gör något, och sen är det en sanning att följa. Vad är konspirationsteorier och vem kan man lita på? Vilket sätt att lära in är bäst? Vilken skola är bäst? Vad ska man satsa på för att få en bra framtid? Och vad ska man göra som är gott och rätt. finns det en plan för både dig och mig där just våra talanger används så att de blir till nytta, inte bara för oss själva, utan för många andra också? det är en kost att se klart och inte vilseledas. Många samtal men vänner, många tankar i tystnad, egna och andras texter, kan leda oss rätt. Vi behöver varandra för att leda varandra rätt. Vi behöver formulera oss och lyssna intensivt så vi hör det som inte sägs och ser klart. Jag behöver dig och jag vill lyssna till dig och förstå det jag inte själv kan se.

Mobilen är min herde...

"Mobilen är min herde, mig skall intet fattas, den låter mig vila å¨gröna ängar, den leder mig till vidder där jag kan gå fullständigt vilse..." läser jag i tidningen NOD. Unga idag blir vuxna som inte förstår hur det var när man kunde ha oavbrutna samtal, lång uppmärksamhet, möjlighet att vara ensam med sig själv, med stillheten där vårt inre visar sig, på gott och ont. Hur skapar vi rum för sådana erfarenheter? Eller finns de? Var i så fall? "Vi är som kollektiv på väg att ge mobilerna gudomliga privilegier i våra liv" skriver Asle Finnseth. Jag tänker att jag blir berövad de stunder jag bara låter tankarna fara, de stunder jag kommer på nya saker, kommer till nya insikter, eller ber. I stället tar jag då upp telefonen och kollar om någon har skrivit nåt eller lagt ut nån bra bild. Ännu mera intryck som leder mig åt olika håll, eller så tittar jag på det som bara bekräftar mina egna åsikter. Leds jag av den ström som råkar vara starkast just nu eller väljer jag en liten ström för att vara tvärt emot? Finns det en möjlighet,en plats, att grubbla och prova åsikter som går åt olika håll där jag kan tänka så länge så jag ser konsekvenser och sammanhang? Kan jag då se vad jag väljer och vad andra väljer åt mig, bli medveten om och aktivt ta ställning till vem jag låter mig ledas av?

Hur gör du för att bli nöjd med din sommar?

Sommar sol och bad, vänner, longboard, grillning och härliga resor. Ensamhet, vännerna som åkt iväg, långt till bad, familjen ska inte åka nånstans, pengarna går till alkohol och det blir slagsmål. Sommaren kan vara helt fantastisk eller helt förfärlig. Oro för föräldrar och syskon. Hur ska man få veckorna att gå? Sommaren är kort, men ibland alldeles för lång. Det finns så många drömmar, bilder av hur sommaren ska vara, och det kan vara stressigt, eller helt omöjligt att leva upp till. Världen är orättvis och vi har olika förutsättningar. Hur gör du för att bli nöjd med din sommar? Lägg dig på gräsmattan, stirra upp i en trädkrona. Andas djupt och fundera på vad du vill egentligen?