Varför är det så svårt att berätta?

Har precis sett filmer på youtube om Amanda Todd och andra som valt att ta sitt liv på grund av att de blivit mobbade. Jag är ensam. De som var mina vänner svek mig och jag kan inte lita på någon. Alla hemska ord som sägs om mig. Att träffa andra är ett lidande. När någon säger så jag kan förstå att valet är att befria sig från lidandet.

Jag själv slog tillbaka när jag gick i lågstadiet och sedan gav sig ingen på mig igen. Men då handlade det bara om ord. Nu handlar det om bilder som sprids. För henne hjälpte det inte att hon bytte skola. De sökte upp henne, startade facebooksida. Vila i frid! Uppmanad att ta sitt liv. Hur kan man då känna att det finns en mening med livet?

I en av filmerna är det in kille som blivit tjej som beskriver sig själv som kämpande. Allt lättade då hon berättade för någon om sina upplevelser. Hon upptäckte att hon inte var ensam. Hon uppmanar alla att berätta om de ser mobbing och om de själva är mobbade, för att rädda liv. Varför är det så svårt att berätta?

/ Eva-Mari

Filmtips - Cyberbully

Såg filmen Cyberbully från 2011 för några dagar sedan. Det var en grymt bra film som jag tycker alla borde se, och kanske lära sig något?

"Words can hurt" även på nätet. .

/ Isabelle

Att ta klivet in i vuxenlivet- När är man egentligen redo?

När blir man vuxen?

Enligt EUs barnkonvention är man barn tills dess att man fyllt 18 år. Betyder det då att man helt plötsligt ska kalla sig för vuxen så fort man fyllt 18? Eller är man ungdom och hur länge får man kalla sig för ungdom?
Jag vet själv att jag som tonåring längtade efter att bli vuxen. Det verkade så mycket enklare på något sätt. Jag såg framför mig hur jag skulle ha man och barn och allt skulle vara planerat och utstakat. Nu är jag 28 år och känner mig definitivt inte vuxen. Jag har precis blivit klar med min utbildning och är på jakt efter mitt första riktiga, fasta jobb. Det är nog först nu jag känner att jag börjar nosa på vuxenlivet. Trots att jag flyttade hemifrån redan som 16-åring har jag aldrig känt att det gjort mig mer vuxen.

Många pratar om vuxenpoäng. Det är exempelvis vuxenpoäng att skaffa ICA-kort, vilket jag haft sedan jag var 16. Inte känner jag mig mer vuxen för det. Jag har vänner som har villa, vovve, volvo och barn men har ändå svårt att betrakta dem som vuxna då vi är lika gamla. Har vuxen-begreppet förlorat sin mening?
Är vi ungdomar tills vi blir gamla eller finns det en ålder då vi måste börja kalla oss för vuxna?

Denna förvirring skapar nog inte bara kaos i min hjärna utan jag tror det finns fler än jag som känner likadant.

För de som är unga idag måste det vara svårt att se upp till vuxna om man inte vet vilka som verkligen är det.
Är du vuxen? När blev du i så fall det?

Är du inte vuxen? Vad är din tanke om vuxna?

/Ann-Helene