Ingenting är sant och allting är möjligt

Jag har suttit i soffan och läst Ingenting är sant och allting är möjligt. Det är en bok av en engelsk journalist som beskriver världen mest utifrån att det inte finns något att lita på. Nyårsafton väntar. Vi lyssnar till nyårskrönikor om de stora händelserna i världen, och man kan undra vad som är sanningar och vad som är möjligt att förändra. Hur ser årskrönikan ut för dig och din närmaste omgivning? Vad blev det av dina förhoppningar inför 2016? Blev det som du tänkt dig eller hände det något överraskande dig? Underbara saker som du vill återuppleva eller hemska saker du helst vill slippa nästa år.

Vad önskar vi av året 2017? Jag önskar att vi kan leva i visshet om att man kan lita på människors berättelser, att ett handslag är ett avtal att lita på och att det finns institutioner som kan ställa till rätta när det blivit fel. Jag önskar att det ska finnas förlåtelse och upprättelse, kärlek i handling. Jag önskar att alla barn och ungdomar ska känna hopp för framtiden.

Ingen ting är sant och allt är möjligt skulle också kunna betyda att en del sanningar som vi tror på och skräms av inte är sanna och att för Gud är allt möjligt. Jag vill därför be för dig och mig 2017, att vi ska bidra med att vara ärliga och ta ansvar för naturen, djuren och varandra, på den plats där vi är och påverkar vår omgivning.  Jag vill också be för FN:s säkerhetsråd, där Sverige är ordförandeland 2017. Fred och försoning mellan människor kan bli en sanning genom att vi alla tar ansvar för vår jord och för varandra. Bönen till Gud, ger hopp och kraft, och alla våra enskilda handlingar kan tillsammans förändra världen.

Dags att gå i ide

Här lyser inte snön vit på taken så det är svårt att hålla sig vaken. Idag kändes det som kväll redan kl 14. Och nu vid fem skulle vi kunna gäspa godnatt! Men det är väl okej. Är det verkligen menat att vi ska vara vakna lika länge nu som på sommaren? Jag tror vi alla skulle kunna gå i ide nu några dagar. Vila, äta gott och möjligen tacka Jesus för att vi har en extra ledig dag.

Vi kan bara hänga på, han som går före. Det är ju det vi firar

Fokus när man pratar om jul är oss själva och våra närmaste. De flesta av oss förbereder julen genom att göra marsipangodis och handla julklappar. Många bestämmer med släkt och vänner om man ska ses i år och var i så fall. Det ligger en förväntan i luften som kan vara kryddad med en viss oro. Det ska bli härligt att vara ledig, äta gott och bara vara tillsammans med de man tycker om, men det kanske inte blir som man skulle önska. Alla vill inte komma eller jag orkar själv inte träffa alla. Men egentligen är adventstiden en förberedelsetid, en slags fasta då vi ska tänka  på vad vi kan göra för andra människor. Därför sker många insamlingar till fattiga människor just i advent. Det är en förberedelse på Jesus ankomst i världen. Han som är fredsfurste, som kommer för att älska alla människor, som vill lära oss att lösa konflikter och skapa fred. Vi kan bara hänga på, han som går före.  Det är ju det vi firar, sjunger om och hör talas om i julens gudstjänster, att älska människor tillbaka till Guds rike.​

Trött men glad

Varför är jag så trött? Det är så himla svårt att gå upp på morgonen nu när det är mörkt. Hur mycket ska vi pressa oss för att komma i tid till skola och jobb? Det är klart att vi ska göra hemuppgifter och vara i skolan och på jobbet i tid, men det kan vara stressande att inte orka lika mycket som vanligt. Antingen leder tröttheten till att jag stressar mer och känner mig pressad eller så vägrar min kropp att stressa och jag gör helt enkel mindre saker. Jag mår ju klart bättre av det senare. Oavsett måste jag sova mer nu än när solen strålar länge på kvällen. Det finns så mycket att göra och man vill ju hinna mycket mer, orka vara uppe längre på kvällen, men att vi pressar oss till det är nog ingen bra ide. Jag är helt övertygad om att vi alla mår bättre och blir gladare om vi möter tröttheten med öppna armar, gäspar, dricker te, kurar upp oss i soffan och slumrar även om klockan bara är 9 på kvällen.

Spöken och clowner lockar

I helgen börjar många fira halloween. Det är från början ett avsked från sommaren. Halloween kopplades samman med Alla helgons dag. Irländska immigranter tog med sig firandet till USA där det blandades med sydamerikanska traditioner och utvecklades till vad det är idag. De senaste åren har Halloween blivit mer utbrett i Sverige, där handeln förmodligen haft en stor påverkan på utvecklingen. Det finns uppenbarligen något som lockar med detta med att bli skrämd och att skrämmas. Frågan är vad?

Varför vill vi bli skrämda?

Är det av samma anledning som att vissa av oss gillar att åka fartfyllda karuseller eller att vissa av oss älskar att hoppa bungyjump?
Är det adrenalinpåslaget vi är förtjusta i? Kanske.
Skillnaden på skrämsel-adrenalinet och bungyjump-adrenalinet är att för att frammana skrämsel-adrenalinet så krävs två parter. En som skrämmer och en som blir skrämd.
Om ena parten är statisk - som en skräckfilm exempelvis, så blir det rätt ofarligt. Problemet uppstår då man tar in en part som inte är förberedd eller villig att vara en del av det.
Att skrämma en person kan anses ofarligt av en person, men kan ha stor påverkan på en annan. Man kan aldrig vara säker på hur den andra parten tar emot det. Det som kan verka harmlöst för en person kan vara jättejobbigt för en annan.

Några tankar kring Halloween.
Var rädda om varandra i höstmörkret

"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus."
- Efesierbrevet 4:32

Änglar som skyddar dig

Så tryggt det är att det finns änglar som skyddar oss. Efter bilolyckan sa han. -Vi måste ha haft skyddsänglar, annars hade vi inte klarat oss så bra. Är det något vi säger när vi förundras över att det gått bra, trots allt? Eller är det så många som verkligen tror att änglarna finns runt omkring oss, vägleder oss och ger oss trygghet och värme? Det är svårt att bevisa att änglarna finns, men man kan känna en visshet, ana att någon finns där som vill mig väl. I en värld full av av misstro, konspirationsteorier och girighet är det skönt att veta att det finns någon som bara vill ge stöd och värme utan baktanke eller krav på att jag ska betala tillbaka. Hur ser din skyddsängel ut? Är det en hon eller han eller är det obestämt? Vad är det du får hjälp med? Vem har sänt ut änglar som räddar oss ur olika pinsamma eller livsfarliga situationer, som skapar förundran och tacksamhet? Vi tror och det ger oss hopp om att allt ska bli bra. Det finns många berättelser om änglar och konstnärer skapar prydnadsänglar av olika material. Jag kan uppleva att de har lite olika uppdrag och budskap. Jag läste just om ängeln som väckte Petrus där han låg fastkedjad mellan två vakter i fängelset. Ängeln uppmanade honom att resa sig och komma. Kedjorna föll av, dörrarna öppnades och han var fri. Han trodde själv att det bara var en syn, men när han sansat sig gick han hem till Maria. Vad säger din skyddsängel till dig?

Beror ungas ohälsa på vuxnas gnäll?

Vuxna är trötta, gnäller om nåt på jobbet, grälar hemma, stressar och är inte närvarande. Vem vill ha det så? Vem vill bli vuxen då? Häromdagen lyssnade jag på barnläkaren Lars H Gustafsson. Han träffar ungdomar som försökt att ta sitt liv och lyssnar på vad de har att berätta. De vill inte behöva hävda sig själva hela tiden, stressa och må dåligt av ett arbete de inte trivs på. De vill inte gå in i det vuxenlivet. Jag kan förstå det. Har man inga positiva bilder av vuxenlivet och inga framtidsdrömmar så varför kämpa på. Det skrivs och sägs ganska mycket om ungas ohälsa i media. Många oroas. Några unga jag prata med säger att det är överdrivet. Handlar de ungas psykiska ohälsa idag till stor del om vad vi vuxna utstrålar? I så fall är det allvarligt men egentligen ganska lätt att ändra på. Jag nätvandrar tillsammans med några andra i Samtal för unga. Vi skickar en live och ställer frågan Hur mår du? - Jag mår skit, kan inledningen vara. Ofta handlar det om relationsproblem med kille, tjej. Ibland provpratar en ungdom med oss innan de ska gå till kurator eller psykolog. De vet inte hur de ska formulera sig och testar vad man kan säga och vill ibland också veta hur jag reagerar. Mer sällan är det missbruk och självmordstankar. Ungdomspsykiatrin hörde av sig till oss vid ett tillfälle och undrade om de kunde rekommendera oss till de ungdomar som behövde prata av sig med en vettig vuxen och inte behövde psykoterapi. De hade en lång kö av unga som hade lite enklare relationsproblem, var lite stressade över skola och annat och behövde dela oron och få höra lite olika synvinklar på situationen. Jag behöver öva mig på att stanna upp och finnas tillhands precis när jag behövs. Nu ingår de i mitt jobba att finnas på nätet och samtala, men det finns andra situationer i vardagen som jag missar. Hur visar du att du är tillgänglig för ett snack om något litet eller stort? och så måste jag skärpa mig som vuxen får helt enkelt börja berätta om roliga saker jag gör, berätta att jag gillar mitt jobb och ta med ungdomar på roliga saker. Media behöver sprida andra nyheter än krig och oro för framtiden. Visst är det kul att vara vuxen med möjlighet att välja jobb, utbildning, fritidsintressen, umgås med sina barn, släkt och vänner, vara romantisk med en parter. Ibland kör det ihop sig på jobbet och privatlivet, men det går ju över. Livet är upp och ner. Livet är fullt av kärlek och spännande utmaningar, skratt och längtan, och lite av det där som de unga inte vill ha. Nu är det diakonins månad i våra kyrkor och temat är ungas ohälsa. Uppdraget till dig som är vuxen och läser detta är att fundera ut hur just du kan visa för någon ung att det är kul att vara vuxen. Det kan handla om jobb eller privatliv. Hur kan just du förmedla att det är kul att vara vuxen? Är du journalist eller ungdomsledare har du ett särskilt ansvar. Du som inte är vuxen än men som längtar och drömmer. Berätta det för dina kompisar och de dem hopp om ett gott liv.

Vilseledd eller klarsynt

Vi var och tränade och började prata om vad som är bäst för att bygga upp muskler? Proteinpulver, ägg eller något sött efteråt? Det finns så många teorier och mycket som kostar onödigt mycket. Det fascinerar och skrämmer mig hu vi människor kan vara så lättlurade. Vi lurar varandra och tjänar pengar på varandra. Mycket reklam, någon kändis som säger något, någon karismatisk person i din närhet gör något, och sen är det en sanning att följa. Vad är konspirationsteorier och vem kan man lita på? Vilket sätt att lära in är bäst? Vilken skola är bäst? Vad ska man satsa på för att få en bra framtid? Och vad ska man göra som är gott och rätt. finns det en plan för både dig och mig där just våra talanger används så att de blir till nytta, inte bara för oss själva, utan för många andra också? det är en kost att se klart och inte vilseledas. Många samtal men vänner, många tankar i tystnad, egna och andras texter, kan leda oss rätt. Vi behöver varandra för att leda varandra rätt. Vi behöver formulera oss och lyssna intensivt så vi hör det som inte sägs och ser klart. Jag behöver dig och jag vill lyssna till dig och förstå det jag inte själv kan se.

Mobilen är min herde...

"Mobilen är min herde, mig skall intet fattas, den låter mig vila å¨gröna ängar, den leder mig till vidder där jag kan gå fullständigt vilse..." läser jag i tidningen NOD. Unga idag blir vuxna som inte förstår hur det var när man kunde ha oavbrutna samtal, lång uppmärksamhet, möjlighet att vara ensam med sig själv, med stillheten där vårt inre visar sig, på gott och ont. Hur skapar vi rum för sådana erfarenheter? Eller finns de? Var i så fall? "Vi är som kollektiv på väg att ge mobilerna gudomliga privilegier i våra liv" skriver Asle Finnseth. Jag tänker att jag blir berövad de stunder jag bara låter tankarna fara, de stunder jag kommer på nya saker, kommer till nya insikter, eller ber. I stället tar jag då upp telefonen och kollar om någon har skrivit nåt eller lagt ut nån bra bild. Ännu mera intryck som leder mig åt olika håll, eller så tittar jag på det som bara bekräftar mina egna åsikter. Leds jag av den ström som råkar vara starkast just nu eller väljer jag en liten ström för att vara tvärt emot? Finns det en möjlighet,en plats, att grubbla och prova åsikter som går åt olika håll där jag kan tänka så länge så jag ser konsekvenser och sammanhang? Kan jag då se vad jag väljer och vad andra väljer åt mig, bli medveten om och aktivt ta ställning till vem jag låter mig ledas av?

Hur gör du för att bli nöjd med din sommar?

Sommar sol och bad, vänner, longboard, grillning och härliga resor. Ensamhet, vännerna som åkt iväg, långt till bad, familjen ska inte åka nånstans, pengarna går till alkohol och det blir slagsmål. Sommaren kan vara helt fantastisk eller helt förfärlig. Oro för föräldrar och syskon. Hur ska man få veckorna att gå? Sommaren är kort, men ibland alldeles för lång. Det finns så många drömmar, bilder av hur sommaren ska vara, och det kan vara stressigt, eller helt omöjligt att leva upp till. Världen är orättvis och vi har olika förutsättningar. Hur gör du för att bli nöjd med din sommar? Lägg dig på gräsmattan, stirra upp i en trädkrona. Andas djupt och fundera på vad du vill egentligen?

Värdighet är viktigare än kläder

Nu är det sommar och vi börjar klä av oss. Nakenhet är helt ok. Vi ska kunna visa oss så som vi är skapade, tycker jag. Samtidigt känner jag mig obekväm när jag behövt gå över en strand för nudister. Min kropp är ändå privat och jag vill välja vem jag visar den för. På badstranden vill jag bikini. När jag lägger ut bilder på mig själv på facebook så är jag ännu mer reserverad. Här finns inte ens bilder med shorts och linne. Halvnakna, och även helnakna bilder används på escortsidor och i andra sammanhang. Där är det lätt att hamna om fel personer får tag på bilder. Det finns så mycket motsägelser kring nakenhet. Romarriket var fyllt av nakna statyer och vi har annonskampanjer på busskurer med halvnakna människor. I flera kulturer ska både kvinnor och män ha kläder med både täckta ben och armar. Var stolt, men operera lite så blir det bättre. Olika ideal gäller i olika tider och olika kulturer. Om jag var Gud skulle jag bli ledsen om de människor jag skapat inte kände att de duger som de är. Unga människor ska få börja livet med stolthet över hur de ser ut och kunna visa sig som de är. Vi är olika och vi är vackra med vår olikhet. Jag skulle också bli ledsen över att framför allt unga människor blir utnyttjade som objekt på grund av hur de ser ut. Bara för att man är naken är man inte en sak, utan en person att möta, ett subjekt. För mig handlar det om värdighet. Hela grunden till FN.s konvention om mänskliga rättigheter handlar om att människor ska behandlas med värdighet. Vi har alla rätt att bli behandlade med värdighet hur lite eller mycket kläder vi än har på oss.Och just du är vacker som du är. Tror du det inte. Fråga Gud!

Skolavslutningen kan vara värd att minnas!

Äntligen slutar skolan. Det är värt att fira. Och fira kan man göra på olika sätt. Äta glass i solen, festa med klasskompisarna på stan eller åka med familjen till stugan. Hos oss har vi cityfest och det är massor med glada ungdomar på stan. Vi vill att alla minnas skolavslutningsdagen med ett leende. Det var kul! På cityfesten är det alkoholförbud. Kommunen som ordnar den för alla som slutar högstadiet. Här kan man alltså ha kul utan alkohol. Kul utan alkohol kan man väl alltid ha, men det är inte så enkelt när omgivningen dricker. Att ta studenten utan att dricka alkohol är en större utmaning. Då "ska" man dricka på champagnefrukosten, dricka när man åker runt på flaket, och dricka i stadsparken. Det kan jättelätt bli alldeles för mycket. Var går gränsen? Hur mycket ska man, eller kan man, dricka för att ha kul? Alla vill väl minnas studentdagen, vad alla sa och gjorde, minnas alla kramar och skratt och ha kul! Är man alldeles för packad kanske man ligger i ett hörn på flaket och spyr, blir osams med sin bäst vän eller gör slut med sin partner på kvällen och vaknar frusen och ensam nånstans. Vem vill det? Skolavslutningen och studenten kan vara helt fantastisk och värd att minnas. Bestäm dig för det och ha kul!

Omvändelsen är som starkast när vi hamnar som djupast i skiten.

Vi väljer att inte tro på Gud genom att säga nej, men när vi väl befinner oss i djupaste mörket, då blir vi ändå sittandes vid sängkanten och ber om hans hjälp. Varför är det så tror du? Vi väljer att leva våra egna liv på egen hand och ber om hjälp när det ses som en sista lösning, eftersom vi är rädda för att visa oss som svaga. Jag har levt i en trygg men ändå tuff uppväxt på grund av många operationer, osäkerhet och ensamhet. Trots att jag varit tillsammans med familj och vänner, så har jag ändå kännt mig ensam. Någonting i mig har fattats. Det gjorde mig svag i min egna självkänsla. Jag levde med tankar och känslor som inte alls hörde hemma hos mig och jag mådde alltmer dåligt ju mer tiden gick. Jag försökte länge hitta lösningar till problemet men ju mer jag försökte, desto mörkare blev det inom mig. Jag försökte förstå varför jag kunde må som jag gjorde eftersom jag ändå hade ett liv som var väl berikad av kärlek och omsorg runtomkring. Men hur jag än vände och vred så återkom tankarna ständigt tillbaka till att livet inte lngre var värt att leva. Tills en kväll då jag genom en promenad i ledsamhet och frustration, så kände jag verkligen att botten var nådd och att tiden var inne. Jag hade under hela mitt liv varit rädd för att dö, men tänkte ändå: Om nu ändå allt är av en slump och ingen mening heller finns, då spelar det ingen roll om jag tar detta steg. Min rädsla för döden som jag haft under hela mitt liv blev allt större och jag kände att för varje steg mot räcket vid bron togs, så kände jag också att alla mina tankar och känslor sakta gled undan. När jag väl var framme vid räcket, så kom ögonblicket då jag upplevde en värme och en röst inom mig som sa: Lämnar du detta liv, så mister du allt som jag kommer att ge dig i livet framöver. Jag fick i det ögonblicket en syn av min familj, nya människor jag inte kände samt en helt ny värld jag inte var bekant vid och det gjorde mig fullständigt överväldigad. Jag backade från räcket och tog telefonen och mig vid det ögonblicket att ringa min vän om hjälp. Från den kvällen så ändrades hela mitt liv till det bättre. Varför skall det vara så svårt att ta emot hjälp, när man ändå inte ser någon utväg Varför välja att inte tro på Gud när man ändå ber om hjälp då livet kör ihop sig? Varför hålla allt inom dig när du har alla möjligheter att frigöra dig från dina laster? Känslor och tankar borde inte vara något vi själva skall bära, utan något som vi istället borde böja dela. Att våga tro på något vi inte kan se gör oss osäkra och rädda, men kan också utmana oss i en större längtan och föväntan på vad som kan hända. Men att ta det steget kräver otroligt mycket av oss själva eftersom det handlar om att offra något för att få tillbaka något. Vi väljer hellre att tro på slumpen eller evolutionen istället för en skapare som har skapat oss för en mening. Vi lägger vikten i att framstå oss själva som perfekta istället för att se oss själva som unika. När hinder och problem möter oss, så ser vi till att snabbt lösa dem för att inte skapa en ostabilitet. Vi väljer ofta hellre vägen att styra oss själva till ett framgångsrikt eller bättre liv, istället för att be om vägledning för att låta oss få bli formade så som det är tänkt att vi skall leva. Livet har vänt från ensamhet och osäkerhet till ett liv i trygghet och gemenskap. Och tron på att alltid förbli buren och älskad av Jesus!

Dialog - en bra plats att leva på

När någon berättar för mig om sig själv och vad som känns viktigt i livet tycker jag att det är spännande. Det är spännande att höra hur andra tänker och känner om olika saker och olika situationer. Ofta är det något jag känner igen mig i och tänker, - Vad lika vi är! Lika ofta kan jag tänka, -Oj så olika vi uppfattar samma sak. Så får jag prova en ny tankebana, se en ny synvinkel. Så fantastiskt spännande du är, dig som jag möter och tar mig tid att lyssna på och lära mig saker av. Och frågar du mig så berättar jag gärna om mig och mina tankar och känslor. Vi möts i dialog, bekräftar varandra och lär oss mer om varandra och oss själva. Vi blir tydligare för varandra och jag blir tydligare för mig själv. Jag formulerar mina åsikter och känslor och blir säkrare på vad jag står för eller inser att jag bytt åsikt och känner något annat än jag gjort tidigare. Dialogen med dig har stärkt mig i min identitet. Så viktigt det är att vi pratar med varandra om våra liv, vår existens här på jorden. Dialogen ger bekräftelse, förståelse och trygghet. En trygghet som gör att vi mår bättre och inte har behov att hata och göra varandra, eller sig själv, illa. Vi mår bättre och den här platsen blir en bra plats att leva på.

Vet jag vad jag gillar?

Ju mindre man vet desto mer åsikter har man. Jag pratade precis med en fotograf som varit och fotograferat flyktingar i Grekland, de som nu lever innanför taggtrådsstängsel. När man hamnar mitt i en sådan situation är det svårt att vara tvärsäker om någonting. Ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte vet så mycket. Ibland blir jag lite rädd för de snabba facebookdelningarna och gillandena. Vet jag vad jag gillar? Någon skriver något som låter bra och sen är det nån jag känner som har gillat, och så tänker jag att det är säkert okej, och så gillar jag. Det där med källkritik, att kolla om det verkligen är korrekta fakta man hänvisar till, har jag inte sett att någon frågar efter. Men jag har känt att jag borde kolla fakta ibland. Då gillar jag inte med en gång, och glömmer för det mesta inlägget helt. Jag borde naturligtvis kolla fakta och sen skriva eller direkt fråga var dessa fakta kommer ifrån, men av nån anledning blir det inte av. Man ser ett inlägg och sen är det svårt att hitta det igen, om man inte delar det förstås. Det mesta försvinner snabbt från flödet och skriver man inte en gång så är det kört. Det snabba sättet att bilda sig en åsikt gör att jag inte hinner tänka efter själv. Vad vet jag, vad är sant och vad kan jag då gilla?

Dags att prata om sexuella övergrepp

Sexuella övergrepp kan bestå av många olika handlingar. Någon kan ha blottat sig för dig, någon kan ha övertalat dig, pressat dig eller tvingat dig onanera åt någon, ha sex eller försökt klä av dig eller tagit på ditt kön. Drygt var femte elev har erfarenhet av någon form av sexuellt övergrepp (elever i årskurs tre på gymnasiet). Vissa övergrepp sker på nätet. Har du någon gång skickat avklädda bilder eller filmer där bröst, kön eller rumpa syns? 68 % av eleverna säger att de har skickat till sin partner, 22 % att de skickat till någon de lärt känna via nätet och 7,4 % till någon som de inte vet vem det är. Har du någon gång sålt sexuella tjänster? Drygt en procent av killarna hade sålt sex och det vanligaste var att visa sitt könsorgan mot ersättning. Det finns elever som utsatts för människohandel. Drygt två procent av eleverna hade skadat sig själva med sex. Elever med erfarenhet av att skicka eller lägga ut bilder har mer ångest, depression och sexuella bekymmer än andra elever. Övergrepp leder ofta till mardrömmar, att man ofta gråter eller blir arg och kanske inte vill leva. De flesta berättar för någon men många håller övergreppen helt för sig själva. Att berätta är en bra början för att få skydd, stöd och behandling. Ca 10 % av övergreppen anmäldes till polis och mindre än 5 % till socialtjänsten. En del av de som utsatts hade sökt hjälp och fått hjälp av skolkurator, skolpsykolog, skolsköterska Barn och ungdomspsykiatrin(BUP), privat psykoterapeut, ungdomsmottagning, socialtjänsten eller någon annan. För det mesta är det en jämnårig som får förtroendet. Är du den kompisen? All barn 0-18 år som har utsatts för övergrepp har rätt att få stöd, information och behandling om det behövs. Gå in på www.dagsattprataom.se. Allmänna barnhuset har gjort den webbplatsen för att barn ska få bättre skydd mot sexuella övergrepp och att utsatta barn ska berätta och få hjälp

Det gjorde du bra!

Visst vill man läsa det när man är ute på olika sidor och spel på nätet. Det gjorde du bra! Min nätvandrarkompis Isak säger att det är vårt uppdrag på nätet, uppmuntra och sprida kärlek. Den gyllene regeln - Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Det är grejen! Vad skulle hända om alla i hela världen, peppa, uppmuntra, tagga, så många som möjligt? Vad skulle det leda till? Kommentarer som andra ger om oss påverkar oss mer än vi tror, eller vill tro. Ofta hör jag. - Äh, hon tål det! eller -Han bryr sig inte, vi säger sånt hela tiden! Men jag vet att de allra flesta minns kommentarerna, och kommentarerna äter sig in i självbilden och påverkar den. Jag har själv slängt spydiga, ironiska kommentarer tillbaka för att verka kvick, och låtsas som om jag inte bryr mig. Först trodde jag inte att jag brydde mig, men jag märkte att jag mådde lite sämre, att det inte var kul. Det kändes bara onödigt. Men i vissa sammanhang gick jag bara in i den rollen. Idag kan jag se att människor tar illa och kan bryta med en helt annan kommentar. Det fungerar när man sitter och fikar, men inte när man sitter framför datorn. Vi vet sällan hur någon reagerar. Vi bara kör på och tror att det är okej. Vi vet att uppmuntrande kommentarer får folk att må bra, bli gladare och tryggare. Glada och trygga människor är snälla. En sån värld är väl något att jobba på. Du är bäst!

Vilka drifter drivs jag av?

Jag har lärt mig ett nytt ord idag, annanbevarelsedrift. Att jag drivs av att bevara andra. Jag gör det jag gör för att skydda andra, för att andra ska må bra, för att vi tillsammans ska må bra. Tvärtemot det jagfixerade då vi uppmuntras att tänka på oss själva, vad vill jag, hur kan jag utvecklas, hur kan min hälsa bli bättre, och vad kan jag vinna på detta? Det blir lite tomt, och ensamt. Undersökningar visar att vi mår bättre när vi hjälper andra. Det finns bilder på hur belöningscentrum i hjärnan aktiveras när vi hjälper andra. Får annanbevarelsedriften styra oss kommer vi alla att må bättre. Ingen skulle då komma på tanken att sätta på sig ett skärp med sprängmedel och spränga sig själv i en folkmassa när det är den andre, de andra runt omkring mig, som jag ska bevara. Självbevarelsedriften är naturligtvis också viktig. Den gör att jag överlever i situationer där jag är hotad. Då kan jag upplevas som egoistisk, men jag måste se till mitt eget bästa för att jag ska klara situationen just då. Överleva helt enkelt. De flesta av oss lever inte under det hotet och ska vi klara situationen i vår värld just nu ser jag att vi behöver förstärka annanbevarelsedriften. Det finns många förebilder som har levt tidigare och som lever nu. Människor som riskerar sitt liv för att andra ska leva och må bra. Några har blivit personer som vi minns och hyllar, Martin Luther King, Folke Bernadotte, moder Theresa. Någon blir helgonförklarad och de allra flesta glöms bort, men har gjort en stor insats för att vi ska kunna leva tillsammans på den här jorden. Vilken drift låter jag styra mig? Något att tänka på nu när vi ska fira påsk och minnas en person som drevs av annanbevarelsedriften. Skrivet med inspiration av Jens Frandsen som lärde mig ordet annanbevarelsedrift.

Gudstjänsten - en plats för dina tankar, känslor och frågor

Vad är det som gör att du vill gå på en gudstjänst? Är det att få tända ett ljus för någon du vill tänka lite extra på? Är det musiken, orgeln tunga toner som omsluter oss, kören eller att få sjunga själv? Eller är det tystnaden, lugnet och plats en för eftertanke, att få lyssna till en tankeväckande predikan? Jag gillar lugna gudstjänster med få besökare, enkla och vardagsnära böner och en liten reflektion över en bibeltext, men även högmässor med kör, orgel och andra instrument, solosång och stark psalmsång av många människor. Om jag inte har varit på en gudstjänst på ett tag saknar jag det. Jag behöver fira tillsamman med några av de som tror som jag ibland. Vi är många som går på gudstjänst i Sverige om man jämför med hur många människor andra evenemang samlar, men vi är få med tanke på hur många kyrkor vi har och hur många som skulle få plats i dem. Vi har gått om plats att fira gudstjänst på och vi firar på många olika sätt. Det är en fantastisk chans att tacka för livet och allt det goda, be om kraft att hantera allt det onda som sker runt omkring oss, formulera och lämna över allt vi bär på av både oro, rädsla, skam och glädje. Här finns plats att känna efter, höra hur andra människor uttrycker sina känslor och tankar. Nu är den bok som styr en del av hur vi firar gudstjänst i Svenska kyrkan ute på remiss. Vi har chans att säga hur vi tycker att gudstjänst ska firas. Gamla skatter som ska bevaras och nya uttryck som bör komma in. Jag tänker särskilt på dig som är ung och ska leva i vårt samhälle länge. Vilken kyrka och vilka gudstjänster kommer att vara viktiga för dig? Säg till din församling/kyrka vad du tänker!

Fairphone 2 - med konfliktfria mineraler

Äntligen en telefon jag inte behöver ha dåligt samvete för att köpa. En del av vinsten går till återvinningsprogram för e-avfall. Mineralerna som behövs för tillverkningen kommer från gruvor utan konflikter, så jag slipper bidra till att kvinnor och barn våldtas och samhällen splittras. I morgon ska jag ut på stan och kolla var jag kan få tag på en

Fastan - är kanske precis det du och jag behöver just nu

Det finns saker som växer fram för att vi behöver dem. Kan fastan vara en sådan sak? Fastan är en möjlighet att finna ett andrum, att hinna och tänka efter. Det är en förberedelsetid, och det är viktigt att vara förberedd. Förberedelsen handlar om att se sig själv i relation till andra. Vem är jag och vem vill jag vara för andra människor? Träna, skriv ner tankar eller måla för att upptäcka nya saker om dig själv. Utmana dig själv, att göra bra saker för andra i stället för att tänka på dig själv. Avstå från att festa och dricka alkohol och ger i stället pengar eller gör en insats för de som inte har det lika bra. Behöver jag avstå från något som tar upp min tid så att jag hinner tänka eller behöver jag göra något som hjälper mig att tänka? Facebook är fantastiskt när man vill vara social, men inte har möjlighet att gå hemifrån. En del avstår från Facebook och alla relationer och intryck därifrån, och andra avstår från TV. Att hämta en pizza eller ta en burgare på vägen är kan vara en bra lösning när man har bråttom. Kan jag istället ta mycket tid för att laga annan mat och fundera på vad jag äter? Carneval är en gammal tradition att säga farväl till köttet. Äter vi inte kött under 40 dagar så är det bra både för våra kroppar och andra människor i världen. Våra inre organ får vila lite, och kan vi minska köttproduktionen som kräver mycket växter och vatten räcker maten till fler. Att fasta genom att bara dricka nyttiga vätskor gav mig massor av energi senast jag gjorde det. Jag som trodde jag skulle bli hungrig och trött. Gör jag något annorlunda tar mina tankar andra banor och jag märker nya saker hos mig själv och andra. Kanske upptäcker jag möjligheter att förändra mitt liv. och andra människors liv. Kan jag påverka något för att det ska bli fred i världen? Ge dig tid att tänka på det. Om du tror på en Gud, be. Biskop Johan sa idag att årets kristna högtider finns för att vi behöver dem, och påsken och fastan inför påsken är en. Det är spännande och kanske precis vad du och jag behöver just nu.

Relationer som leder till utveckling

Tre vise män kommer idag, stjärntydare som letar efter den nye kungen. Den nye kungen är ett litet barn. Hur kan kung Herodes vara så rädd för honom? Hur kan vi vara så rädda för varandra? Rädsla får oss att sluta tänka eller tänka fel. Det kommer ord som inte skulle ha sagt, slag. Den andra människan tappar sitt värde när vi tappar vår trygghet. Stjärntydarna är modiga som ger sig ut på vandring och följer stjärnan. Vad ger dem modet att gå och möta det främmande? Vad ger oss modet att möta det främmande? Det är ett nytt år. Låt 2016 bli ett år med många modiga möten som leder till goda relationer, nyfikenhet och utveckling av vårt land. Och med det lilla barnet som ledstjärna.