Vilka berättelser väljer vi om de andra?

De andra är de som inte är vi. Vi är den grupp jag tillhör. Ibland är det bara vi två och andra gånger det vi på min skola, min arbetsplats, min kyrka, och ibland kan vi innesluta Örebro eller hela Sverige i vi. Det dyker upp andra som inte tycker som vi, beter sig som vi eller inte har samma resurser som vi. Vi hör rykten om vad de gör och säger, och bildar oss en uppfattning. Så plötsligt kommer en berättelse för att någon har frågat de andra och fått en berättelse som svar. Då kan det komma en helt annan berättelse än den vi förväntat oss. En berättelse som berör och skapar förståelse. Ja, så kan det ju också vara. Många gånger är det journalister som vågar fråga, som har som sitt arbete att fråga, och lyssna ordentligt på svaret. När berättelserna krockar så ligger det hos mig att välja vilken berättelse jag ska ta till mig och tro på. Hur väljer jag då? Tänk om vi alla kunde vara lite journalister och nyfiket ta reda på vem den andre är. Vilka spännande berättelser vi skulle få höra. Berättelser som vi kan känna igen oss i och som då kan skapa gemenskap. Gemenskap som skapar ett större vi, och ett större vi kan skapa trygghet. Trygga människor jag har träffat har varit generösa, de har inte dömt andra, utan sett att vi har olika förmågor. Många gånger vill man väl men har inte förmågan eller resurserna att göra det som kanske skulle vara bäst. Kan berättelserna skapa en ödmjukhet som lär oss att inte döma?

Kära student! Fira nu - ta tag i det andra i morgon!

Jag tycker att det är fantastisk att se och gratulera glada studenter. Det lyser hopp och värme och solen skiner mellan regnskurarna. Studenten har klarat av många års skola och äntligen väntar något annat. Att ta studenten innebär att den trygga skoltiden är slut. I skolan presterar man inför prov, att vara aktiv på lektioner och i enskilda arbeten. Alla i klassen sitter i stort sett samma båt. Nu, efter studenten, faller ett tungt ansvar ner över axlarna. Friheten att bestämma själv vad som ska läggas energi på. Möjligheterna är många. Ska jag fira att jag kommer ut i arbetslöshet? Den kommentaren kan göra att jag sätter tårtan i halsen. Söka jobb som ung när det i media handlar om hur vi ska handskas med ungdomsarbetslösheten. Hur känns det? Att sova med mobilen under kudden för att vakna om det kommer ett sms om att idag behöver vi din arbetskraft är inget någon av oss längtar efter. Hoppas på jobb, men inte veta förrän i sista stund och så blir det inget jobb, och därmed ingen inkomst. Den stressen kan vem som helst bli utmattad eller utbränd av! Att få flera jobb, hemma eller utomlands och ha svårt att välja. Vad är strategiskt att göra för framtiden och vill jag? Att inte få något jobb alls, inte vilja gå i skolan mer och kanske undra vad jag kan behövas till. Möjligheterna är många, både positiva och negativa. Uppmaningen att tänka på sig själv, vad man vill och hur man ska nå till sina mål, hör jag ganska ofta. Att tänka för mycket på sig själv tror jag är en möjlighet som drabbar alltför många. Att fokusera för mycket på mig själv, mina möjligheter och misslyckande, kan göra att jag drabbas av prestationsångest. Kravet att göra bra saker, se bra ut och vara lycklig med sin utveckling. Mycket av den psykiska ohälsa vi pratar om idag kan bero på att vi snöar in oss i oss själva. Forskning visar att vi hjärnan belönar oss på samma sätt som vid orgasm när vi hjälper någon annan. Vi blir alltså lyckliga av att tänka på andra. Lycka kan vara att vara helt upptagen av någon annan människa. Lycka är att lägga energi på hur någon annan har det i min närhet eller i en annan del av världen. Jag tänker, kära student fira nu och ta tag i det andra i morgon. Världen är inte perfekt och just därför har vi alla fantastiska uppdrag som dessutom kan göra oss lyckliga.