onsdag 19 mars 2014

Kronofogden - känner du honom? Hjälpsam och trevlig!

De som inte har haft att göra med Kronofogden får lite ont i magen och känner obehag när de hör ordet Kronofogden. Där hamnar det som inte kan sköta sina pengar och det är skamligt. De som fått hjälp med sin ekonomi av Kronofogden tycker att Kronofogden är bra och har ett gott bemötande. Skammen försvinner.
Vi kan alla hamna hos Kronofogden om det händer oväntade saker i livet.

Man tar ett snabbt sms-lån för att reda ut situationen just nu och tänker då inte efter på vilka konsekvenser de höga räntorna får. Ibland kanske man inte bara står ut med att vännerna har råd att köpa en grej och så tar man ett lån för att bara få vara som dem. Man har lån och drabbas av en olycka och har inte möjlighet att betala tillbaka så som man räknat med, man skiljer sig och vet inte vad den andre haft för affärer, någon dör och lämnar efter sig lån. En del människor lever i förhållanden där den andre har betalningsanmärkning och man lånar för att vara snäll eller för att man inte  vågar annat.

Och vi vågar ofta inte prata med varandra om ekonomi. Det är skamligt att behöva låna.  I vissa kretsar är det skamligt att säga att man inte har råd.  Det är svårt att fråga en vän om man kan få låna pengar. Då är man tyst och hoppar över att äta. En del kan inte låta barnen få följa med på skolresan för att det kostar för mycket, fast det kanske bara handlar om fickpengar. Eller så börjar man sno saker.

Häromdagen träffade jag Kronofogden. De är ute och vill inspirera olika organisationer att prata ekonomi med  folk, att ordna studiecirklar för att lära vi alla lätt ska ha möjligheten att lära oss om räntor och amorteringar. De vill förmedla hur viktigt det är att prata om attityden till pengar. Hur viktigt är det att ha dyra saker? Hur viktigt är det att vara som alla andra? Åtminstone de andra jag umgås med?
Tur att det är inne med vintage, second hand idag när fattigdomen växer, även i Sverige.

onsdag 12 mars 2014

Det var en gång...

Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.

Dina nötta sandaler har alltför tunna sulor, vägens grus skaver igenom. Dina fötter är ömma av alla kantiga småstenar, du får ta ett steg i taget. Ja, varje steg blir ett medvetet kliv framåt.
Du hade tänkt följa en stjärna, istället går du med sänkt blick, ögat följer längs med vägen du vandrar. För att undvika smärta och obehag.
Du hör vinden i trädkronornas bladverk.
Du söker en annan väg.

Utan skor längs med havets strandlinje. Ingen upptrampad stig. I sanden ingenting av varaktighet, förutom det formlösa. Torra. Undanglidande. För varje steg en ansträngning i det mjuka. Finns inget stöd för dina nakna fötter. Det är du själv som bär din kropp, balanserar på linjen mellan himlen och jorden.
Du hade tänkt följa en stjärna. Den är alltför långt bort, rymden oändlig, det är alltför många stjärnor, talrika som sandkornen under dina fötter.
Som en vagga för din själ hörs havet när det sträcker sig in mot strandlinjen. Oupphörligt.
Du söker en annan väg.

I fotrika kängor på den hållbara och fasta vägen, anlagd och planerad. Lätt att ta sig fram på. Det är de snabba strålkastarnas väg.
Du lever farligt. Det är inte en väg för en vandrare i natten.
Du hade tänkt följa en stjärna, men du hinner inte lyfta blicken och strålkasteren bländar bort himlens ljus. Emellanåt i mörkret en tystnad.
Du söker en annan väg.

Det finns så många vägar att söka...
Vi gör ett uppehåll.
Här är en rastplats.
Vid sidan av en väg.
Kanske lyser stjärnan just här.
Kan du se den?
På vår rastplats.
Just där vi har stannat till.
Har vi kommit fram?

Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.

Betraktelse till morgonmässa av Marie-Anne Gustafson, Präst i Nikolai församling.
/Isabelle

Lär oss att gå över gränser

Vi behöver vänja oss vid att gå över gränser vi annars stannar vid, för att förstå vår omvärld bättre. Vi kommer från olika traditioner och när vi möts lär vi oss att förstå varandra och våra traditioner bättre. Vi är mitt i fastan inför Påsk och det betyder olika saker för oss alla. Det är en eftertankens tid. Tanken är att vi ska fundera på hur vi lever våra liv. Hur kan jag leva mitt liv så att vi tillsammans kan göra världen bättre för alla? Jag behöver öva mig i att tänka utanför mina vanliga tankebanor. Jag behöver lyssna ordentligt till en person från en annan kultur än min egen och anstränga mig för att förstå varför den andre personen tänker som hen gör. Det kan vara en kultur från en annan del av världen eller kulturen i en sjätteklass. Jag behöver be bönen: Lär mig att ta steget in i en annan persons och kulturs tankevärld. Lär mig att förstå och att vara ödmjuk. Samtidigt behöver vi vara uppmärksamma på orättvisor och våga stå upp för den som är svag och utsatt . Vi vill ha fred och nå försoning. Ge oss viljan att gå den vägen. Vad kan du och jag göra för att människor runt omkring oss ska förstå varandra bättre, försonas med det som har varit och vilja arbeta för fred? Vi kan hitta viljan hos många gestalter i bibeln, psalmförfattare, olika religiösa ledare och människor runt omkring oss idag. Låt oss inspireras av dem och varandra!