Idag är det Valborgsmässoafton.1 maj för ca 1140 år sedan flyttades Valborgs reliker, hennes ben, till en klippskreva i Eichstätt. Det sades att det började rinna en mirakulös, helande olja från skrevan, vilket gjorde att pilgrimer började komma till hennes gravplats. Valborg kanoniserade, blev helgonförklarad, år 879. Till hennes minne utvecklades en kult där bland annat häxtro och motvekandet av onda krafter hade stor betydelse. För att skydda sig mot häxorna började man att tända bål, något som egentligen härstammar från keltisk religion.
Dagens häxeri är för mycket alkohol och våldtäkter tänker jag. Låt oss behålla gemenskapen denna kväll men med beskydd för unga kvinnor och modet att dricka vatten, juice och te denna kväll,.. eller åtminstone varannan vatten.
onsdag 30 april 2014
onsdag 23 april 2014
Jag ska bara dö först. Sen kan jag ta en paus.
Jag ska bara dö först. Sen kan jag ta en paus och äta. Och så uppstår man igen och kan spela vidare. Så fungerar de många spel idag. Det är naturligt att dö och uppstå. Var det så Jesus sa till lärjungarna? Jag ska bara dö först och sedan uppstå och leva med ar alla dagar. Det är därför vi firar påsk. Jesus dör, tar en paus i ett par dagar, uppstår och lever vidare i sitt uppdrag.
Vi lever alla i vårt uppdrag. Ibland kan jag undra vad just mitt uppdrag är just nu. Vad är ditt? Är det någon mening med att stressa hit och dit och hinna uträtta en massa saker? Hur ska vi prioritera? Barn svälter till döds och människor torteras och dödas precis just nu. Ett liv är ingenting värt. Livet går vidare utan alla de döda. Nära anhöriga sörjer ett tag. Någon annan upptar den tid och de resonemang som man hade med den döda personen. Livet går vidare.
Vi finns till här och nu. Vi finns till för varandra. Kanske för att göra världen mer civiliserad. Precis som i de olika spelen. Kampen mellan det onda och det goda. Vi utför våra uppdrag, älskar, hatar, sörjer. Lever våra liv, visare för varje uppdrag vi gjort för att sedan lämna över och vandra vidare.
Uppstår vi som änglar sedan för att kunna rädda andra!? Det låter konstigt, men kan vi dö och uppstå helt naturligt i spelen kan vi väl dö och uppstå på riktigt!?
Vi lever alla i vårt uppdrag. Ibland kan jag undra vad just mitt uppdrag är just nu. Vad är ditt? Är det någon mening med att stressa hit och dit och hinna uträtta en massa saker? Hur ska vi prioritera? Barn svälter till döds och människor torteras och dödas precis just nu. Ett liv är ingenting värt. Livet går vidare utan alla de döda. Nära anhöriga sörjer ett tag. Någon annan upptar den tid och de resonemang som man hade med den döda personen. Livet går vidare.
Vi finns till här och nu. Vi finns till för varandra. Kanske för att göra världen mer civiliserad. Precis som i de olika spelen. Kampen mellan det onda och det goda. Vi utför våra uppdrag, älskar, hatar, sörjer. Lever våra liv, visare för varje uppdrag vi gjort för att sedan lämna över och vandra vidare.
Uppstår vi som änglar sedan för att kunna rädda andra!? Det låter konstigt, men kan vi dö och uppstå helt naturligt i spelen kan vi väl dö och uppstå på riktigt!?
onsdag 9 april 2014
Ge barn och ungdomar inflytande i frågor som rör deras tillvaro!
Barn och ungdomar har inte inflytande i frågor som rör deras tillvaro. Det är kritik som FN:s barnrättskommitté lämnat till Sverige. De barn och ungdomar som har psykiska problem får ofta dåligt bemötande, känner sig inte delaktiga i de beslut som tas och förstår inte den behandling den får vilket kan leda till att de vill avbryta behandlingen. Det har Fredrik Malmberg kommit fram till då har har träffat barn som varit i kontakt med psykiatrisk vård. Det går att läsa om i rapporten Bryt tystnaden! Barnombudsmannen (BO) har listat fyra förslag på förändringar. Öka tillgängligheten till vården, ha elevhälsa på alla skolor och införa en barnlots i alla landsting. Barnlotsen ska hjälpa barnen så att de vet vart de ska vända sig. Utredningar ska göras så att hålen i skyddsnätet kring barnen täpps till. Barnen behöver bli mer delaktiga inom vården och man behöver skilja på barn och vuxna i när det gäller tvångsvård och tvångsåtgärder. Här har vi att jobba med alla tillsammans!
Vad gör vi med våra Pengar?
Frågan till just dig är vad DU skulle göra om du vann en miljon eller mer?
Hur förvaltar du dina pengar idag, och hur ser du på värdet i dem. Skulle du skänka en större summa till behövande eller skulle du behålla allt själv och tänka sparande tills jag behöver dem själv?
Pengar är något som oftast och nästan alltid gör oss glada, eftersom det ger oss ständigt nya sätt att förvalta dem på. Shopping, boende, mat, nöjen, resor m.m. Pengar är också vi ofta gärna vill hålla för oss själva, eftersom man väldigt enkelt enbart ser till sina egna behov och möjligheter.
Så hur är det när det gäller givande till behövande m.m. då? Vissa ger till organisationer, andra till enskilda individer som behöver det som mest. Vissa ger för olika satsningar av projekt, och andra ger för forskning.
Vi i framförallt sverige har aldrig varit särskillt bra på att prata om just pengar, eftersom det oftast upplevts som ett obekvämt ämne. Bara det här med att prata om vad man tjänar på sitt jobb o.s.v. är något som oftast vill undvikas, eftersom det känns så personligt.
Vad kan vi göra idag i sverige för att spräcka denna bubbla av obekvämlighet när det gäller pengar? På vilket sätt kan vi tänka om när det gäller förvaltarskapet av våra pengar. Vad kan vi göra tillsammans för att hjälpa dom människor som faktiskt behöver hjälp som mest.? Måste det alltid finnas en säkerhet bakom ett givande, eller varför kan vi inte bara ge med kärlek?
Exempel kan vara:
En hemlös på gatan där tusentals människor bara passerar förbi utan att ens säga hej.
Om vi leker med tanken att 1000 personer ger 1kr var till denna hemlösa person, då skulle personen varje månad mellan få ihop cirka 28-31 000kr , vilket skulle vara lika saftig inkomst som hos en högre arbetande Svenssons.
Jag menar, tittar vi på hur många som bor i varje ort, vilka möjligheter och förutsättningar vi har för att skapa förbättring för dem som är utsatta om vi faktiskt börjar engagera oss.
Första steget till en förändring är självklart inte pengarna, utan snarare kärlek och uppmärsamhet.
Om vi börjar säga hej, eller bara rent av uppmärksammar dem som är utsatta, så tror jag också att våra samveten också växer, och utifrån det ger oss en större tanke till att ge av det vi har. :-)
Hur förvaltar du dina pengar idag, och hur ser du på värdet i dem. Skulle du skänka en större summa till behövande eller skulle du behålla allt själv och tänka sparande tills jag behöver dem själv?
Pengar är något som oftast och nästan alltid gör oss glada, eftersom det ger oss ständigt nya sätt att förvalta dem på. Shopping, boende, mat, nöjen, resor m.m. Pengar är också vi ofta gärna vill hålla för oss själva, eftersom man väldigt enkelt enbart ser till sina egna behov och möjligheter.
Så hur är det när det gäller givande till behövande m.m. då? Vissa ger till organisationer, andra till enskilda individer som behöver det som mest. Vissa ger för olika satsningar av projekt, och andra ger för forskning.
Vi i framförallt sverige har aldrig varit särskillt bra på att prata om just pengar, eftersom det oftast upplevts som ett obekvämt ämne. Bara det här med att prata om vad man tjänar på sitt jobb o.s.v. är något som oftast vill undvikas, eftersom det känns så personligt.
Vad kan vi göra idag i sverige för att spräcka denna bubbla av obekvämlighet när det gäller pengar? På vilket sätt kan vi tänka om när det gäller förvaltarskapet av våra pengar. Vad kan vi göra tillsammans för att hjälpa dom människor som faktiskt behöver hjälp som mest.? Måste det alltid finnas en säkerhet bakom ett givande, eller varför kan vi inte bara ge med kärlek?
Exempel kan vara:
En hemlös på gatan där tusentals människor bara passerar förbi utan att ens säga hej.
Om vi leker med tanken att 1000 personer ger 1kr var till denna hemlösa person, då skulle personen varje månad mellan få ihop cirka 28-31 000kr , vilket skulle vara lika saftig inkomst som hos en högre arbetande Svenssons.
Jag menar, tittar vi på hur många som bor i varje ort, vilka möjligheter och förutsättningar vi har för att skapa förbättring för dem som är utsatta om vi faktiskt börjar engagera oss.
Första steget till en förändring är självklart inte pengarna, utan snarare kärlek och uppmärsamhet.
Om vi börjar säga hej, eller bara rent av uppmärksammar dem som är utsatta, så tror jag också att våra samveten också växer, och utifrån det ger oss en större tanke till att ge av det vi har. :-)
onsdag 2 april 2014
Skolan ska påverkas av barnets rättigheter
Barnkonventionen har Sverige och 192 länder till i världen skrivit under. Det innebär att staten Sverige ska arbeta för att barn upp till 18 år bland annat ska vara sedda, vara delaktiga i beslut och komma till tals i olika frågor. Det finns en kommitté som granskar hur barnkonventionen följs i olika länder och Sverige har inte levt upp till det som står i konventionen om barnets rättigheter.
I media diskuteras varför vi har så låg kunskapsnivå i Sverige och om lösningen kanske är betyg i lägre ålder. Tänk om det handlar om helt andra saker. Tänk om det handlar om känslan av inflytande. Barnen kanske skulle må bättre och prestera bättre om de fick mer inflytande över hur undervisningen ser ut, vilken mat som serveras och hur lokalerna ska vara utformade i skolan. Känsla av maktlöshet leder ofta till våld och delad makt leder ofta till omsorg när man tittat tillbaka på olika händelseutvecklingar. Vem prioriterar vad som är viktigast i skolan?
Artikel 28 och 29 handlar om utbildning. I artikel 29 står det att konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anslag och fysisk och psykisk förmåga;
b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar
e) utveckla respekt för naturmiljön
Jag funderar nu på hur de saker som är uppräknade i artikel 29 ska betygsättas eller tas upp på ett bra sätt då vi pratar om barnens kunskaper och vad som är viktigt i barnens utbildning. Leder den utbildning som sker på våra skolor till att barnen blir vuxna som gör världen bättre att leva i?
I media diskuteras varför vi har så låg kunskapsnivå i Sverige och om lösningen kanske är betyg i lägre ålder. Tänk om det handlar om helt andra saker. Tänk om det handlar om känslan av inflytande. Barnen kanske skulle må bättre och prestera bättre om de fick mer inflytande över hur undervisningen ser ut, vilken mat som serveras och hur lokalerna ska vara utformade i skolan. Känsla av maktlöshet leder ofta till våld och delad makt leder ofta till omsorg när man tittat tillbaka på olika händelseutvecklingar. Vem prioriterar vad som är viktigast i skolan?
Artikel 28 och 29 handlar om utbildning. I artikel 29 står det att konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anslag och fysisk och psykisk förmåga;
b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar
e) utveckla respekt för naturmiljön
Jag funderar nu på hur de saker som är uppräknade i artikel 29 ska betygsättas eller tas upp på ett bra sätt då vi pratar om barnens kunskaper och vad som är viktigt i barnens utbildning. Leder den utbildning som sker på våra skolor till att barnen blir vuxna som gör världen bättre att leva i?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)