Ta dig själv på allvar och anmäl!

Fick precis ett meddelande. Någon som söker tjej och undrar vad det kostar. Anmälde direkt! Andra gånger har jag fått frågor som jag borde ha anmält. Känner du igen dig? Det kan vara svårt att själv veta om det som hänt är ett brott. Då kan man kontakta polisen och fråga dem eller anmäla för säkerhets skull. Det är bra att anmäla till polisen ganska snabbt och att inte radera mejlet eller chatthistoriken – utan till och med tar en skärmkopia som man kan visa polisen och som de kan använda som bevis. Om du inte anmäler kanske förövaren fortsätter göra brott – mot dig eller någon annan. Om du är med om ett brott som händer just nu ska du ringa till polisen på telefonnummer 112. Vi har yttrandefrihet och det är viktigt att alla får säga vad de tycker, så skriver du att någon från skolan är tjock och ful är det förmodligen inget brott. Skriver du att någon annan är en hora kan det vara förtal, eftersom det är något man skriver för att få andra att tycka illa om någon. Skriver någon något elakt kan du på ett trevligt sätt be den personen att ta bort det. Om man skriver att någon är fet och ful flera gånger eller att någon är äcklig för att han är bög kan det vara förolämpning. Det gäller särskilt om man skriver något dumt om någons hudfärg, kön eller sexuella läggning.Skriver någon att någon annan är en hora kan det vara förtal, eftersom det är något man skriver för att få andra att tycka illa om någon. Att fotografera någon i duschen kan vara kränkande fotografering. Då behöver man inte ens lägga ut bilden på nätet för att det ska vara brottsligt. Att lägga ut bilden är också ett brott. Om man lägger ut en bild på någon som har tyckt att det var okej att man tog bilden men inte vill ha den ute på nätet kan det vara ett brott mot personuppgiftslagen. Att bombardera någon med sms när personen har sagt att de inte vill ha någon kontakt kan trakasseriet vara ett ofredande. Det gäller oavsett vad man skriver i sms:en, de behöver inte ens vara otrevliga. – Du ska aldrig acceptera att någon skriver otrevliga saker till dig"säger polisen Björn Sellström. Läs mer på polisens hemsida http://www.polisen.se/Utsatt-for-brott/Skydda-dig-mot-brott/Ha-koll-pa-livet-pa-natet/

Ansvaret för ett Liv.

Jag är en av dom som har från början varit ett foster som sedan växt vidare till att bli ett barn. Jag hade själv inte planerat att det skulle bli just jag som skulle bli till, men här är jag ändå. Jag föddes inte felfri, men ser mig ändå som normal. Oavsett om jag har genomgått mycket när det gäller min uppväxt av både liv och operationer, så kan jag idag ändå bara känna hur tacksam jag är över att bara få gått gåvan att leva detta liv jag lever. Jag är född med ett handikapp, och har under livets gång även fått funktionshinder som fått min vardag att bli lite mer begränsad än vanligt. Jag lever ett fullt normalt liv som alla andra och är fullt medveten om allt som sker i min vardag. Mitt handikapp må synas lite på utsidan, och trots mina små begränsningar så lever jag helt som vanligt fast med små anpassningar som gör att jag klarar mitt liv så självständigt som möjligt. Att komma hit där jag idag nu befinner mig har inte varit en lätt resa, inte för varken mig eller mina föräldrar/familj. Det har krävts mycket tid av mina föräldrar att ta hand om mig som liten p.g.a. operationer, omsorg m.m och det har också kostat dem mycket energi att ha ett barn som mig. Inte nog med att jag har fem friska äldre syskon som blivit uppfostrade, så kom även jag till denna värld för att bringa lycka i familjen, fast jag föddes med en sjukdom istället. Att prata om att skaffa barn kan vara både underbart härligt, glädjande men också väldigt jobbigt och och bekymmersamt eftersom det är så otroligt mycket mer än att bara sätta ett barn till världen/adoptera ett barn. Att inte bara behöva ansvara för sitt egna liv utan även för barnets liv och uppfostran är något som kräver stort engagemang, intresse samt visad kärlek. Att kunna ge barnet/barnen den kärlek dom behöver men också ge dom chansen att lära sig om livet i vad som är rätt och fel/bra och dåligt. Det är viktigt att man först gör sig medveten om vad som krävs för att uppfostra ett barn, men också att man som par/familj/person verkligen reflekterar och samtalar innan handlingen sätts i kraft. Sen tror jag att det också är viktigt att man ser över sitt egna och sin partners liv och verkligen känner att man både är redo för ett barn, men också om man är kapabel till att uppfostra ett barn. Oavsett om du föder ett barn, eller adopterar ett så kräver båda delarna ett mycket stort ansvar över dig som kommande förälder att barnet får det liv han/hon förtjänar och får känna sig älskad för den han/hon är, oavsett om barnet skulle vara sjukt eller friskt. Tyvärr så sker det alltför ofta att barn som föds gör det helt oönskat, av olika anledningar som kan vara t.ex oväntad graviditet m.m. Barn som föds med sjukdomar kan även dom ses som oönskade, och anledningen där kan vara att barnets fysiska/psykiska hälsa är otillräcklig för föräldrarna/föräldern. I vissa delar av världen så sker det till och med att man både gömmer sina sjuka barn från omvärlden p.g.a. tro, skam m.m, men också att man adopterar bort sitt barn för att man inte har varken resurser eller råd att uppfostra barnet. Jag har ett liv, är älskad av både vänner och familj, men jag har också fått möjligheten att även älska mig själv för den jag är. Jag må vara född med en sjukdom och ha dom brister jag har, men jag är ändå samma människa som vem som helst, fast unik. Jag blev till i denna värld inte bara på grund av att jag själv har en tro på Gud, utan även för att mina föräldrar valde att föda och älska mig för den jag är. Dom visste att det skulle bli tufft, men valde i sin beslutsamhet att jag skulle få det liv som jag förtjänade. Ett liv i kärlek. Oavsett vilka beslut ni fattar kring att skaffa barn eller inte, så kommer livet ändå bli lika meningsfullt oavsett eftersom det inte bara handlar om att skaffa ett barn utan även kunna leva ett fullt glädjande och bra liv utan barn.

Bjud in lidandet och bli befriad

Uppdraget är att bereda väg för den som ska komma med fred. Adventstiden är en slags fasta som handlar om att se lidandet. Vad gör lidandet med oss? Från andra delar av världen ser vi små barn svälter och familjer som inte kan ordna så att deras barn får gå i skola. Här ser vi tiggare utanför affärerna som sitter med sina pappersmuggar. Vi har lidandet mitt ibland oss bland arbetskamrater och kanske i familjen. Det är tungt, så tungt att vi inte orkar bära allt lidande, så vi skjuter bort det för att orka, orka göra det goda. Bjuder vi in lidandet till oss, känner efter och kanske gråter en skvätt får vi kraften, kamplustan att envist kämpa. Kämpa för det goda och dela med sig till den som behöver. Att bjuda in lidandet handlar om att också bli befriad. Befriad till att göra gott. Det är att förbereda sig inför Julen och Jesu födelse. Här kan jag se att många barn är förebilder, som spontant vill ge, unga som engagerar sig och demonstrerar mot orättvisor. En god tradition vid sidan av julborden...

Låt dig inte stoppas!

Jag sitter just nu bredvid en grupp ungdomar som har mycket bra ideer, men inte riktigt vet hur de ska börja. Hur startar man projekt och insamlingar? Hur bildar man en förening? Finns det någon bra förening att gå med i som kan finnas som stödjer samma sak? Ja, det finns så många föreningar i vårt land, kommunala fritidsgårdar, kyrkor och samfund som kan ge stöd och vara en bas när man vill påverka saker i samhället förändra den värld vi lever i. Ibland känns det så stort och omöjligt att påverka företag och strukturer i samhället, men all förändring har ju börjat med något litet. Jag ordnade en mannekänguppvining med ekologiska kläder för 15 år sedan. Några skrattade och sade att - Det förstår du väl. Inte kommer folk att börja köpa ekologiska kläder. Och de stora kedjorna H&M och Åhlens, inte kommer de att köpa in sånt. Det blir ju för dyrt för dem. Nu 15 år senare finns det ekologiska kläder på Lindex H&M, Åhlens, Coop mfl ställen. Låt dig inte stoppas av de som säger att det är omöjligt. Bara man börjar och envist håller fast vid det man vill, tar hjälp av andra som har organiserat sig, som har kontakter och vet vart man vänder sig för att få tillstånd till olika saker. Då kan du göra skillnad inte bara för dig själv, andra människor i din närhet och även för hela världen. En kille började ju med iden om att se på datorn vilka som gick på skolan, och så blev det facebook. Och nu ska jag inte låta mig stoppas. Jag vill ha en rättvisemärkt jobbtelefon!

Rättvisemärkta mobiler för att motverka sexuellt våld

I morgon är det välgörenhetsmatch på Behrn arena och konfirmander ska samla in pengar till utsatta kvinnor på hemma och bortaplan. Det är Kvinnohuset i Örebro och Panzisjukhuset i Kongo som får dela på de insamlade pengarna. Denna vecka är också Örebroveckan för mänskliga rättigheter. På olika ställen i stan sker föreläsningar om hur mänskliga rättigheter inte har levts upp till och hur vi kan göra i stället för att mänskliga rättigheter ska bli en verklighet. Om vi kämpade envist för mänskliga rättigheter skulle inte välgörenhetsmatchen behöva finnas. Då skulle kvinnor och barn kunna röra sig fritt utan att bli utsatta för sexuellt våld.
Tillsammans kan vi ändra strukturer. Kriget i Kongo handlar inte om stammar eller religion. Det är ett krig som pågår för att gruvorna där innehåller mineraler vi har i våra mobiltelefoner. Människor slavarbetar och kvinnor, barn och hela samhällen trasas sönder för att några ska sko sig på att sälja de dyrbara mineralerna.
Vi kan kräva rättvisemärkta mobiler och laptops! Hur börjar vi?

Sport - att hjälpa någon annan - opium för folket

Du går på en match eller sitter framför TV:n och engagerar dig totalt i spelet. Det finns inte plats för någonting annat just då. Det är en möjlighet att glömma allt annat runt omkring dig. Fantastiskt skönt! Ett sätt att fly bort från vardagen med alla problem som finns att ta tag i. I fredags skulle jag sälja hockeybiljetter till en välgörenhetsmatch. Då kom det fram en man som sade: Nej tack! Jag anser att sporten är ett opium för folket så det vill jag inte stödja. Han menar att många av oss flyr in i sport då vi kunde använda tiden för att fundera på hur vår värld kan bli bättre lokalt och globalt, engagera oss för andra i vår närhet och och de långt borta. Jag förstår vad han menar. Det är lockande att försvinna in helt i något annat för att slippa engagera sig.

Hjärnforskning har visat att njutningscentrum i hjärnan aktiveras då vi hjälper någon annan, hjärnan får samma njutning som när man tar droger eller har sex eller kanske engagerar sig i en match. Vill vi må bra ska vi alltså hjälpa andra. Vill vi njuta ska vi engagera oss för vår om värld!

Gamla & Unga

Hejsan.
Efter att man jobbat inom kyrkan ett bra tag så har man träffat och pratat med folk i alla situationer man kan tänka sig. Alkoholister, uteliggare, tiggare osv. När jag har pratat med dem så har jag insett att dagens ungdomar är mycket trevligare än vad "vuxna" och äldre människor är. 

Ett exempel jag har fått av många är när de frågar om någon har pengar eller en cigarett. De unga om de inte vill eller kan ge så kommer de oftast med en kommentar liknande till "Tyvärr så har jag bara en cigarett kvar som jag gärna vill behålla" eller "Tyvärr så har jag inga lösa pengar på mig".
Medan de noterat att de äldre ger dem kommentarer som "Skaffa ett jobb", kollar snett på dem eller ignorerar dem helt och hållet.

Jag undrar då, varför är det så stor skillnad? Är det inte de äldre som uppfostrat oss i den yngre generationen? 

Tycker att det är väldigt synd att när jag hör sådant att det är de unga som sätter exempel för de äldre när det egentligen ska vara tvärt om.

Jag hoppas på att man håller det i tanken att om man inte kan eller vill så kan man i alla fall visa lite artighet och vara snäll. Tänk om rollerna skulle vara vända.

Hoppas jag satt igång en liten tankeställare.

/Isabelle

Att växa upp med en demenssjuk förälder.

När Jenny var 10 år fick hennes pappa diagnosen Alzeimers sjukdom. Idag är hon 22 år, pappa är död och hon har en del att berätta om hur hon har blivit bemött i skolan av klasskamrater, lärare och kuratorer och att vara tonåring och vara dotter till ene demenssjuk pappa glömma saker hela tiden. Jenny kom hennes pappa in på hennes rum och tjatade om att titta på text-TV 20 gånger efter varandra. Hon tappade till slut tålamodet och skrek till sin pappa att du får inte komma in på mitt rum. Men han var ju sjuk. Jenny fick dåligt samvete, kände skam och mådde dåligt. Jag träffade henne förra veckan då hon föreläste på Anhörigdagen i Örebro om hur hon klarat sig som storasyster genom åren fram till nu. Efter föreläsningen berättade hon för mig om hur hennes lärare tagit fram en tidning med en artikel som berörde henne utan att berätta det innan. Meningen var väl god men resultatet blev att hon blev mobbad i skolan. Senare berättade hon om sin situation för några skolkuratorer vilka suckade och någon tog fram en bok att läsa. Mobbingen fortsatte alltså,  av kuratorerna. Jag som är socionom blir besviken på mina kollegor. Hur kan man göra så? Antagligen bristande kunskap.Vi har så mycket att lära av varandra hela tiden oavsett utbildning och ålder. Följ Jennys på bloggen www.bortmedskammen.se

Hindra eller släpp din framtidstro lös!

Jag kan minnas händelser från min barndom och min tonårstid som påverkar mitt självförtroende och hur jag väljer idag. Jag minns när sjukhuskuratorn framförde att det inte var bra för mig som 13-åring att bo hos min mamma som behövde så mycket hjälp. Jag skulle inte behöva ta det ansvaret. jag minns att jag bestämde mig för att "Det här ska jag fixa!". Jag kan visst ta det ansvaret, och vill det. Ingen ska komma och säga att det inte är bra för mig eller att jag inte kan. På något sätt bestämde jag min personlighet den gången. Jag fixar och ordnar för att alla ska ha det bra. Och jag blir besviken när människor inte gör vad de sagt, tar ansvar för vad de säger. Jag har övat mig i att låta andra fixa och överse med att andra inte gör som de sagt och ändrar sig i sista minuten. Det går bra med dem som jag känner ganska bra, men när mina allra närmaste inte tar ansvar för det det har sagt blir jag upprörd, ledsen och känner mig förnedrad och tappar tillit. Då gäller det att jag intalar mig om att det är en enstaka händelse som inte alls har med mig att göra. Vad spelar det för roll om hundra år eller om en stund?
En annan händelse handlar om hur jag stod på skoldansen och ville bli uppbjuden, men inte blev det. Den upplevelsen delar jag med många. En del kanske bestämt sig för att inte dansa. Jag älskar att dansa så jag började på jazzdans och dansade sedan sakral dans. Då behöver man inte vänta på att bli uppbjuden men får dansa ändå. Jag har naturligtvis fått uppmaningen att bjuda upp själv. Men jag som kan vara så självständig i andra sammanhang blir helt matt och har inget självförtroende alls just i den situationen. När jag någon gång varit ute och dansat vågar jag  bara fråga den jag gått dit med om vi ska dansa. Ja, jag kräver att vi ska dansa, för annars får jag ju inte dansa. Jag har gjort en tidigare händelsen alldeles för viktigt. Att jag inte blev uppbjuden, vad spelar det egentligen för roll idag? För att detta inte ska påverka mig i framtiden behöver jag se att det är en enskild händelse, eller några enskilda händelser och känna att de inte har någon betydelse idag. Förnuftsmässigt sett borde jag kunna bjuda upp nästa gång jag går ut. Och det kan gå om jag släppt de gamla händelserna. Jag kan bestämma mig för att få dansa hela natten!

 Att göra sig av med gamla händelser som hindrar min framtidstro är kanske viktigare än vi tror. Att lägga hindren bakom mig och släppa framtidstron lös!

Anser du att det är bra att tävla?

Ja, jag tror, och vet genom egen erfarenhet som pingisspelare att det är bra att tävla. Jag älskar att åka till olika pingistävlingar runt om i landet för att möta och besegra nya motståndare. Vi kan se tävlan i många olika former nästan överallt. I alla tävlingar, organiserade eller inte, så handlar det om vem som är bäst och hur att bevisa det. Jag anser att tävlan är mycket viktigt och även hur att hantera den eftersom du i olika situationer livet behöver visa att du är bättre eller vet att du har rätt.

Först lär du dig att ta en förlust och hantera din ilska.

I en del fall när du tävlar kan du få en motståndare som är bättre. Det leder till att du misslyckas när du ska visa ditt bästa. Det kommer alltid att finnas personer som gör samma sak som , och gör det bättre. Hur jag önskar att jag och andra ska möta nederlag handlar om att hantera ilskan och börja fundera och analysera på vad som hände under matchen och vad som gjorde hen bättre än mig. När jag har lagt ner så mycket möda och energi i matchen för att bevisa att jag kan, och förlora inte är något alternativ så förlorar jag trots allt ibland. Det kan göra mig oerhört frustrerad. När det händer är jag verkligen glad att ha förmågan att att kontrollera och hantera ilskan som växt inom mig. Eftersom du kommer att möta situationer i livet när människor kommer att göra dig frustrerad är det ett fantastiskt tillfälle att visa dig själv att du kan hantera din ilska.

Dessutom kommer du att få en kämparanda och det är en ömtålig kunskap i livet. Överallt där du befinner dig kommer det att finnas någon som inte tycker som du. Då är det bra om du har utvecklat en kämparanda och fortsätter att utveckla den. När du har fått denna förmåga kommer du att försöka bevisa att du är bättre, vill uppnå något och det är bra. Jag började att utveckla min kämparanda på riktigt när jag började att spela pingis. Efter det har jag gjort allt för att bli bättre än min motståndare och jag fortsätter.

Naturligtvis finns det en baksida av tävlandet. Om du börjar att sätta tävlandet före roliga saker och gemenskap med andra kommer det inte att dröja länge förrän du inte är omtyckt och människor kommer att sluta träna och tävla med dig, eftersom du förstör det roliga med spelet. När jag spelade pingis i Kumla hade vi en kille som alltid skrek och slängde racketen när han förlorade sina matcher. det enda han hade i huvudet vara att vinna. det tog inte lång tid förrän det dåliga ryktet om honom spreds. Efter ett tag slutade han att spela eftersom han inte kunde se det roliga längre. Så har du alltför mycket vinnarskalle kan du döda din motivation och utan den kan du inte utveckla ditt kunnande.

Det bästa som finns är känslan av att vinna och det är obeskrivbart jämfört med andra känslor. Det är därför människor fortfarande tävlar över hela jorden. När du vinner får du den kick i kroppen som är full av energi och värme. Jag blir så avslappnad och befriad av att ha lyckats att visa både mig och alla andra vad jag är kapabel till. Ibland kan jag även bli förbluffad över att jag verkligen vann. Det händer ofta mig precis efter att jag vunnit en match. Det bästa med att vinna är att du inte behöver ha en strukturerad sport eller massor av regler. Det enda du behöver är ett mål att nå och när du nått det målet kommer du att erfara en blandad känsla av lycka, upphetsning och lättnad. Sammanfattningsvis vill jag säga att  tävlan kan vara både något bra och något dåligt, men jag anser att tävlande kan göra en människa starkare som person och det är värt att kämpa för! 

Orginaltexten var på engelska:

Do you think competition is good

Yes, i think and i know from my own experiences as a table tennis player that competition is good. I love to go to different table tennis competition around the country to meet and beat new opponents. You can find competition in loads of different forms and almost everywhere. In every competition organised or not it’s all about who’s best and how to prove it. l consider that competition is very important and also to handle it because you will run into situations in your life where you must prove that you’re better or that you have right.

First you learn how to take a defeat and handle your anger. In some cases when competing you will stand against a greater opponent which can lead to failure when proving your self better. Because there will always be a person thats doing the same thing as you, but better. How I want myself and others to take a defeat is to handle my anger and start processing and analyse what happened during the match and what made him better than me. When I have put in so much effort and energy in to the match just to prove my thing, lose is not an option for me but despite everything I do sometimes I still lose. That can make me extremely frustrated. When it happens I’m really glad that i have the ability to control and handle the anger that has built up inside of me. Because you will run into situations in life where people will make you frustrated and that’s the perfect time to show your self that you can control your anger. 

Second you will gain a fighting spirit and that’s a valuable skill in life. Everywhere you go there will always be someone who’s disagreeing with you. Then it’s very good if you have developed a fighting spirit and it’s always developing. When you have a got this ability you will try everything to prove you’re better, right or that you can achieve something, and that’s is very good. I started to developed my fighting spirit for real when i started with table tennis, because after that moment i have done everything to get better than my opponent and i still do.

Of course there is always a down side with competitions. If you start putting the competing before the funny and the friendships. It wont be long before you get unliked and people stop training and competing with you because they think you destroys the funny things in the game. When I played table tennis for Kumla we had this guy that always screamed and threw the racket when he lost his matches because the only thing he had in mind was winning. It didn't take long before roomers started to spread that contained bad thing about him. After a while he stopped playing because he didn't see the fun with it any more. So if you have a too serious competing mind you can kill your motivation and without it you can’t develop your skills.

The best thing in the world is the feeling of winning and it’s indescribable to any other feeling. That’s why people still competing all over the globe. Because when I win you get this rush in my body thats full of energy and warmth. I get so relaxed and relieved that you have managed to show both you me and everyone else what I’m capable of. In some moments I can even get stunned by the fact that i really won. That’s often happens to me just after I won a match. The best thing about winning is you don't need to have a structured sport or thousands of rules. The only thing you in need is a goal to reach and when you reach that goal you will experience a feeling of a mix between happiness, excitement and relief. 

So to wrap this all together I finish with saying competition can be something good, something bad but i think competition can make an individual stronger as a person and that´s worth fighting for.

Marcus Kempi 13TE

Älska din nästa, valet på söndag

Älska din nästa så som dig själv! Det är ett partiprogram som handlar om människovärde. Älska andra och dig själv. Vi är alla lika mycket värda. Om vi jämför detta med våra olika partiers partiprogram. Vilket ligger närmast? Så kan man fråga sig inför valet på söndag.
http://www.dn.se/livsstil/jose-mujica-det-ar-varldens-alla-andra-presidenter-som-ar-konstiga/

Din talang förändrar världen

Mina vänner har gjort något  som de nog aldrig trodde att de skulle göra. Det började med att det var en vän till dem som arbetade med en särskild doktor. De blev engagerade i vad han gjorde och tanken kläcktes att bjuda in doktorn till Sverige. En loge är inbjudare, landsting och universitet sponsrar. Nu kommer många i stan få veta om hans viktiga arbete och många av oss kommer att samla in pengar. Sjukhuset han arbetar på kan drivas med solenergi så att operationerna inte behöver avbrytas på grund av strömavbrott. Fantastiskt! . Engagemanget ledde till att de använde sina talanger, kontaktade människor och övertygade dem om att detta är något viktigt. De hade talangerna att tänka rätt, prata rätt och plötsligt har det ordnat en stor fredskonferens i stan. Jag tror inte de visste att de var så bra på detta. Dolda talanger som kom fram för att de vågade satsa.
Vilka talanger har du som du vet om och vilka anar du bara att du har. Alla har vi ju olika talanger. Det är bara om att se dem hos sig själv och andra. Uppmuntra dem hos andra och se vad som börjar hända. Vi kan förändra världen!

En större chans till livet!

Varför sätta betyg på skolungdomar, när knappt hälften av dem får jobb i våra samhällen?

Varför hänvisas till högskola för att öka sina poäng och förutsättningar till arbetsmarknaden, där utseendefixering blir det som prioriteras högst?

Vad betyder ordet erfarenhet för företagarna när man anställer kontakter/släktingar m.m istället?

Vad är det som gör mig mindre värd att satsa på än andra?

Jag blir så ledsen och arg när man hela tiden hör saker lovas, då arbetsmarknaden ska växa och arbetslösheten ska minska o.s.v, när allt egentligen vandrar åt helt fel håll. Vi har och har haft en regering  som lovat gång på gång nya saker för att förbättra för jämställdheten och arbetslösheten, men man ser aldrig något av det hända. Även om man gång på gång får se glada miner från partiledarna som säger: Nu går det framåt svenska folket!

Jag säger:
Sluta prata lögner och ta tag i det ordentligt istället!

Skyll inte heller ifrån er, utan börja ta ansvar!

Jag tycker att det är alldeles för många som får ett nej på sina jobbansökningar, p.g.a. allt från diskriminering, att vara outbildad till att känna sig underskattade och felprioriterade.
Eller varför inte bara höra kommentaren: Vi kan inte anställa, för vi har inte råd.

Vem skulle inte bli arg om du veckan senare märker att en nära släkting eller kontakt just fått samma jobb som du just sökte till. Särskilt om du vet att du själv har antingen erfarenhet, utbildningen, eller kapaciteten med dig.

Jag säger:
Borde funktionshinder i samhället ses mer som en tillgång eller talang istället för ett hinder/problem vid sökande av ett arbete.?

Borde inte alla få lika rätt till jobb oavsett vilken begränsning man har som människa?

Borde inte företagarna våga börja satsa istället för att förkasta?

Ge människor en större chans till livet istället för att beröva dem chansen till att lyckas!

19 år och ni måste tro mig

tåls att läsas flera gånger.

Jennifer Jonsson

Såhär är det:
Jag är 19 år, jag har en hud som att jag vore 1 år, men en kropp som att jag vore 80 år. Det är tyvärr ingen överdrift. Grejen är den att jag har Ehlers Danlos Syndrom. Jag gissar att få av er har hört talas om den. Det är så att EDS är en led- och bindvävssjukdom. Vet inte om ni hört talas om att bindväven sitter i HELA kroppen, alltså påverkar sjukdomen HELA kroppen. Jag har inte heller så pass mycket kollagen i kroppen som gör att min kropp hålls ihop. Muskler och leder jobbar helt för sig själva.
Många påstår att jag inte SER sjuk ut, alltså kan det vara omöjligt att sjukdomen gör mig så illa. Men om vi säger såhär: du SER inte ut att vara en idiot, alltså är det omöjligt att det inte finns någonting i din hjärna. Förstår ni?
Att ha en kronisk, osynlig sjukdom är hemskt. Att inte bli trodd av vänner, bekanta och läkare, det hemskt.
Så om jag säger att jag är trött efter att ha jobbat en dag, eller gått på stan, så kan jag lova att någon säger: men jag är också trött, varför skulle inte jag få ta en nap lika gärna som dig? Nej för att min kropp jobbar +-3 gånger så mycket som din. Jag lever med någonting som du som frisk ALDRIG kan förstå. Jag är inte slö om jag ber dig ge mig ett glas vatten om jag sitter 4 meter ifrån kranen, det handlar om att jag måste tänka på allt jag gör, och jag frågar dig för att jag hoppas att du har någon form av medkänsla.
Om vi har bestämt att träffas en dag, och jag har för ont för att gå på stan, gå på bio eller ta en fika, så är det så, och ni måste tro mig. För jag tycker inte att det är roligare att sitta hemma och äta smärtstillande istället för att träffa dig, jag lovar! Istället får du jättegärna fråga om du får komma hem till mig. Jag sitter gärna i min säng och pratar om allt. Det smittar ju liksom inte.
Och juste, om du inte äns kan uttala min diagnos, så kanske du inte har tillräckligt med info om vad sjukdomen gör med mig, så snälla, kom inte och ge mig massa förklaringar, tips och råd ang. sjukdomen. Det kanske fungerar för dig, eller din mammas mosters man som har "nått liknande" men jag har förmodligen provat. Jag har rätt stor koll på hur jag mår oså
Jag hoppas att du som läst igenom allt kan få lite mer förståelse för mig, mina vänner med EDS och med andra osynliga sjukdomar. Och som jag sagt tidigare, ni får gärna ställa frågor, eller kolla upp vad det finns för symptom och så. Tack för att du läste!

Vita lögner. Av vilket skäl och hur mår din själ?

Jag måste väl inte berätta allt för alla. Alltså drar jag till med en vit lögn för att slippa berätta. Det är bekvämt för stunden. Nästa gång man berättar måste man komma ihåg vad man "vit-lögnat" om och det kan vara svårare. Och vad gör det med själen, att inte kunna stå för den man är eller vad man gör, vilka man träffar eller vad man har för åsikt? Att inte kunna vara sann och genuin människa.

När jag använt mig av en vit lögn för att komma undan drabbas jag av skam och tänker detta var väl onödigt. Jag lider mer av konsekvensen av en vit lögn än det samtal eller den diskussion som skulle uppstå om jag sade direkt som det var. Varför ljuga om att man sålt TV när man säger upp TV-licensavtalet när man inte ska använda TV:n för att man flyttar till en som har TV-licens? Det finns ingenting man behöver skydda. Varför ljög jag om var jag träffade min vän? För att jag inte orkade förklara att det inte blev som planerat och att jag inte berättade det för att jag inte ville att du skulle veta det.
Av någon anledning framkallar vissa situatuioner att man känner sig skyldig och inte vill berätta som det är. TV-licensen försöker en del smita ifrån. Därför kanske min vände kände sig skyldig, fastän han egentligen  inte tänkte smita från något. Jag kände mig skyldig för att jag inte berättat tidiagre, men det var ju inget som behövde vara hemligt. Det blev bara fel från början och så skäms man och så vill man komma undan så fort som möjligt och inte trassla in sig. De flesta av oss känner nog ett obehag efteråt. Jag undrar om det finns de som inte känner något obehag.
När man börjar undanhålla saker för vänner, arbetskamrater och familj. Vad handlar det då om? Vad är det man inte kan stå för, skäms för? Och vad leder det till? Vad är det som gör att jag inte stå för den jag är och vad jag gör? Osäkerhet hos mig själv som leder till osäkerhet hos dem som avslöjar mina vita lögner. Det kan urarta till att jag tappar tilliten för den som dra vita lögner för mig. Vad vill hen dölja för mig. Och varför? Det lär inte fördjupa relationerna man har. Kanske det är det man vill medvetet eller omedvetet? Det handlar inte bara om skälen till att jag ljuger utan vad händer med min själ. Min själ utarmas, jag blir inte längre jag, utan suddig. Suddig för mig själv och andra. Sudda! Sudda ut mina vita lögner. Jag vill inte ha dem!

Midsommarstången - vad är det vi dansar runt?

.

Snart är det midsommar. Varför har vi denna lövade stång? Romarna dekorerade med löv från träd vi festliga tillfällen och de tyska köpmän som under medeltiden verkade i Sverige tog de med sig traditionen hit. Att vi i Sverige knutit traditionen till midsommar lär ha med vårt klimat att göra. Det är nu det finns gröna löv i överflöd.

Sedan slutet av 1600-talet förekom olika former av förbud mot midsommarstänger eftersom det ansågs ge upphov till olika former av anstötligt beteende. I vissa kyrkor fanns det dock små bärbara midsommarstänger. På Gotland togs stängerna ut ur kyrkan under midsommar och kläddes om och sattes därefter tillbaka. Eftersom midsommarstängerna är av relativt sent datum är det knappast troligt att de har ett förkristet ursprung

Under 1700-talet var det vanligt att midsommarstängerna satt upp året runt och Linné skrev den 7 mars 1753: Majstänger med blad utsirade, stodo vid alla gårdar dem de dansa kring midsommarnatt.

Det är först förra århundradet som vi fått en midsommarstång som med viss fantasi kan liknas vid en upp och ned vänd fallos. Tolkningen att midsommarstången skulle vara någon form av fruktbarhetssymbol är alltså ytterst tveksam. Etnologen Jonas Engman skriver:

Midsommarstången har funnits med oss länge – men någon fallossymbol är det knappast frågan om, varken nu eller förr!

När midsommarstången kom var det först i de större städerna som den vann framgång. Och så sent som i början av 1900-talet var stången ännu inte spridd över hela Sverige. Och hur är det nu. Blir det fler eller färre midsommarstången? Ska du dansa runt den i år? Plockar du sju blommor och lägger dem under huvudkudden?

. 

Så befriande! Ledig sommar eller vanlig höstdag?

Så befriande! Det är sommar. Människor kommer ut ur sina hålor och jag möter leende ansikten på gatorna. Värmen får oss att också vara varma mot varandra. Vi njuter sköna gröna gräsmattor och bara är. Det är väl så det är i paradiset. Inga bekymmer. En stor gul sol som ler mot mig och jag är avslappnad och lycklig.
Vad ska du göra i sommar då? Den frågan kan ge många bekymrade veck i pannan. Vad förväntas jag säga nu? Det finns en del krav att leva upp till för att prestera det perfekta sommaren. Man ska vara nykär och gå hand i hand, ha en spännande resa planerad och fira midsommar med hela tjocka släkten. Eller? Man ska väl helst säga att man ska resa någonstans, och med vem. Det duger inte riktigt att bara säga att jag ska njuta på gräsmattan här i parken och fika med någon vän då och då. De flesta vänner kanske lyser med sin frånvaro mitt i sommaren, men reskassan kan ju vara tom.

Semestertider betyder att vanliga ganska behagliga rutiner bryts eller att man får fly från allt. Det kan vara en chans att träffa vänner långt bort, att se och lära nya saker och nya kulturer och umgås länge och nära med någon eller några man tycker mycket om. Det kan också betyda oro för att rutinerna bryts, att den skyddande skolan slutar, att jag måste umgås med en familj jag inte valt.  Hur ska det gå i sommar? Ledigheten är ett hot.

Helst skulle vi ju trivas var vi än är. Vad är det vi flyr i från? Oss själva? De flesta dagarna är ju vanliga dagar och då är det ju där man ska trivas. Konsten att med glädje gå till skolan eller jobbet. Vi vill ju att barnen ska gilla att gå till dagis och då borde det ju vara viktigt att vi gillar vår vardag. Gilla skolan, läxor, jobb, handla, laga mat och krama familjen och vänner. Att tillsammans  njuta av regniga höstdgar, smällkalla vinterdagar och vårdagar med snålblåst. Det är något att se fram emot!

Våga lyssna, våga agera!!

Vit, svart, brun, gul och röd. Spelar färgen någon roll för vårt nutida samhälle, eller är det bara vi som bygger upp fördomar p.g.a. av vi är fyllda med osäkerhet, hat, rädsla eller av dålig kunskap och förståelse.
Flykting, invandrare eller medborgare vad är skillnaden? Varför jämförs vi med varandra efter färg, bakgrund, tro och nationalitet, när vi i grunden är av samma skapelse?
Vem bestämmer över rätten att få leva i denna värld, rätten att få stanna i landet där man bor eller tagit sig in i?

Idag kan vi se allt från, inbördeskrig, maktspel och korruption, till rasism, fascism, avsky mot samkönade par och utvisningar av invandrare m.m. Och trots att så många av oss är så emot det som sker, så är det ändå så många som lever i rädslan för att våga agera utåt för att ta ställning  Räcker det verkligen med att bara vända ryggen till, eller behövs det något mer radikalt? Hur långt vågar vi gå för att stå upp för dom mänsliga rättigheterna?

Vi ser i världen hur människor drabbas av orättvisor samt stöts ut ur våra samhällen p.g.a. våra olikheter.
Partier med främlingsfientliga grunder reser sig allt starkare runtomkring i Europa och får mer spelrum i våra samhällen, och alltmer oro sker bland dom utsatta. Ett EU som har som grund i att arbeta med fred och mänskliga rättigheter, håller nu istället på att förändras till något som helt plötsligt börjat skapa oro.

Vi kan idag se hur även Sverige genom valet börjar få skiftningar inom  opinionsiffrorna och hur rösterna förändras enormt från parti till parti. SD som tidigare ej funnits med på kartan inom riksdagen, står nu istället som fjärde största partiet och har skapat stor debatt bland väljarna samt media. Vad säger det om oss väljare? Säger vi saker för att det ska se bra ut på utsidan eller sitter vi stilla på våra bara arslen och gör ingenting.???

Borde inte de rödgröna och de borgerliga partierna NU entligen tänka om och ta tag i frågorna kring invandringen och våga diskutera med SD om dessa frågor. Eller ska vi ha en regering som istället väljer att diskutera om vem som skall ha största delen av kakan, och låta frågorna rinna ut i sanden helt obesvarade och handlingslösa. Och då vet vi nog säkert svaret på vad som sker med invandrarfrågan återigen. Ingenting, diskussionen har tystnat.!


Vad kan du göra som människa, och hur tänker du kring framtida Sverige och Europa?
Hur ska vi göra för att älska rasisten och hata rasismen, alltså hata handlingen men älska människan!

Våga lyssna, våga agera, men också våga stå upp för din rätt att älska människan. !!!!

Demonstrera eller ignorera

Ska man aktivt vända ryggen till det man inte tycker om eller bara ignorera? I morgon kommer Jimmy Åkesson och ska tala för Sverigedemokraterna. På ett trettiotal platser i Sverige har folk kommit dit men vänt ryggen till. En tyst demonstration för att visa ett avståndstagande för Sverigedemokraternas politik. Folk kommer, men vänder ryggen till. Vilken effekt får det? Sverigedemokraterna får uppmärksamhet för att demonstrationerna sker. Ger det styrka till dem eller ger det styrka till alla som vill motverka rasismen i vårt samhälle? Det finns många som känner ett behov av att visa vad de tycker, men hur?

Nu finns det många unga politisk aktiva som engagerar sig. För mig betyder det att det finns hopp för framtiden. Jag vill stödja de unga engagerade som kämpar mot hatbrott och rasism. Det är inte ett självklart ställningstagande. När jag tänker på deras människosyn och hur vårt samhälle kan utvecklas så känner jag att jag måste visa min åsikt. Hur tänker du?

Ja, Nej eller Kanske?

Kommer ni ihåg när ni var små och man var smått förtjust i den där pojken/flickan i klassen och man inte riktigt vågade säga det till dem? Man lämnade då en lapp på deras bänk, i skåpet eller i deras väska där det stod liknande

Sedan så blev man äldre och vågade ställa frågan själv "får jag chans på dig?".
Min fråga är nu när man har blivit äldre så känns det som om att det bara är mycket förspel och för mycket förvirring. Vad hände? När blev den frågan egentligen så tabu?

/Isabelle

Konsten att välja det som är bäst

Hörde att en femtedel av alla EU-politiker har fascistiska drag? Är det verkligen sant? Vart ska det sluta, om vi inte lyckas rösta bort dem? Hur ska jag kunna välja det som är bäst för mig, mänskligheten, djuren och naturen? Jag lyssnar på politikerna som för fram sina argument inför EU-valet. Ibland märker man vilken ideologi som ligger bakom och ibland blir det bara rörigt. Hur ska jag rösta för att kvinnor ska får göra abort, få begära skilsmässa, för att barn kvinnor, romer, asylsökande, ja alla, ska få leva med yttrande- och åsiktsfrihet och ha en bostad, få utbildning och leva ett gott liv?  
Dags att se vilka ideologier som verkligen ligger bakom olika uttalanden!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Barnen är levande sköldar i vår "civiliserade" värld

Har precis läst Barnrättskommitténs kommentarer på Israels rapport utifrån Barnkonventionens artiklar. Vad är det för ociviliserad värld vi lever i? De palestinska barnen hämtas mitt i natten av soldater, får ögonbindel och bindlar om händerna. De förs bort och utsätts för både fysiskt och psykiskt våld, huvudet i säck, tortyr, begränsad tillgång till toalett, mat och vatten. De som lever med sina föräldrar lever i rädsla att soldaterna ska komma, att deras hem ska förstöras. Har hemmen förstörts och de letar byggmaterial kan soldaterna skjuta dem. De lever långt ifrån barnkonventionens mål att alla barn ska ha rätt att behandlas lika oavsett kön, hudfärg, handikapp, barnens rätt till liv och utveckling att barnen ska få vara delaktiga och bli hörda i frågor som angår dem, att beslut ska fattas utifrån barnens bästa. Barnen har rätt till skydd mot väpnade konflikter, ekonomiskt utnyttjande, rätt till sin egen kropp, rätt att vara barn. De palestinska barnen Har inget skydd alls. Föräldrar som försöker skydda dem är maktlösa mot soldaterna. Barnen använd som mänskliga sköldar och medlare. Vad är detta för värld vi lever i? Och vilka konsekvenser ska detta våld på vår framtid - barnen - leda till?

Jag var på västbanken för drygt 20 år sedan och de bad oss att berätta vad som sker. Idag finns det många som är  där via internationella hjälporganisationer och rapporterar vad som sker. I barnrättskommitténs rapport står det svart på vitt om de kriminella handlingarna som sker mot barnen. Läs http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/docs/co/CRC-C-ISR-CO-2-4.pdf

Vad kan vi göra? Sprida fakta för att trycket ska bli så starkt att de tvingas sluta.

Valborg - helgon som beskyddar oss mot...

Idag är det Valborgsmässoafton.1 maj för ca 1140 år sedan flyttades Valborgs reliker, hennes ben, till en klippskreva i Eichstätt. Det sades att det började rinna en mirakulös, helande olja från skrevan, vilket gjorde att pilgrimer började komma till hennes gravplats. Valborg kanoniserade, blev helgonförklarad, år 879. Till hennes minne utvecklades en kult där bland annat häxtro och motvekandet av onda krafter hade stor betydelse. För att skydda sig mot häxorna började man att tända bål, något som egentligen härstammar från keltisk religion. 
Dagens häxeri är för mycket alkohol och våldtäkter tänker jag. Låt oss behålla gemenskapen denna kväll men med beskydd för unga kvinnor och modet att dricka vatten, juice och te denna kväll,.. eller åtminstone varannan vatten.

Jag ska bara dö först. Sen kan jag ta en paus.

Jag ska bara dö först. Sen kan jag ta en paus och äta. Och så uppstår man igen och kan spela vidare. Så fungerar de många spel idag. Det är naturligt att dö och uppstå. Var det så Jesus sa till lärjungarna? Jag ska bara dö först och sedan uppstå och leva med ar alla dagar. Det är därför vi firar påsk. Jesus dör, tar en paus i ett par dagar, uppstår och lever vidare i sitt uppdrag.
Vi lever alla i vårt uppdrag. Ibland kan jag undra vad just mitt uppdrag är just nu. Vad är ditt? Är det någon mening med att stressa hit och dit och hinna uträtta en massa saker? Hur ska vi prioritera? Barn svälter till döds och människor torteras och dödas precis just nu. Ett liv är ingenting värt. Livet går vidare utan alla de döda. Nära anhöriga sörjer ett tag. Någon annan upptar den tid och de resonemang som man hade med den döda personen. Livet går vidare.
Vi finns till här och nu. Vi finns till för varandra. Kanske för att göra världen mer civiliserad. Precis som i de olika spelen. Kampen mellan det onda och det goda. Vi utför våra uppdrag, älskar, hatar, sörjer. Lever våra liv, visare för varje uppdrag vi gjort för att sedan lämna över och vandra vidare.
Uppstår vi som änglar sedan för att kunna rädda andra!? Det låter konstigt, men kan vi dö och uppstå helt naturligt i spelen kan vi väl dö och uppstå på riktigt!?

Ge barn och ungdomar inflytande i frågor som rör deras tillvaro!

Barn och ungdomar har inte inflytande i frågor som rör deras tillvaro. Det är kritik som FN:s barnrättskommitté lämnat till Sverige. De barn och ungdomar som har psykiska problem får ofta dåligt bemötande, känner sig inte delaktiga i de beslut som tas och förstår inte den behandling den får vilket kan leda till att de vill avbryta behandlingen. Det har Fredrik Malmberg kommit fram till då har har träffat barn som varit i kontakt med psykiatrisk vård. Det går att läsa om i rapporten Bryt tystnaden! Barnombudsmannen (BO) har listat fyra förslag på förändringar. Öka tillgängligheten till vården, ha elevhälsa på alla skolor och införa en barnlots i alla landsting. Barnlotsen ska hjälpa barnen så att de vet vart de ska vända sig. Utredningar ska göras så att hålen i skyddsnätet kring barnen täpps till. Barnen behöver bli mer delaktiga inom vården och man behöver skilja på barn och vuxna i när det gäller tvångsvård och tvångsåtgärder. Här har vi att jobba med alla tillsammans!

Vad gör vi med våra Pengar?

Frågan till just dig är vad DU skulle göra om du vann en miljon eller mer?
Hur förvaltar du dina pengar idag, och hur ser du på värdet i dem. Skulle du skänka en större summa till behövande eller skulle du behålla allt själv och tänka sparande tills jag behöver dem själv?
Pengar är något som oftast och nästan alltid gör oss glada, eftersom det ger oss ständigt nya sätt att förvalta dem på. Shopping, boende, mat, nöjen, resor m.m. Pengar är också vi ofta gärna vill hålla för oss själva, eftersom man väldigt enkelt enbart ser till sina egna behov och möjligheter.

Så hur är det när det gäller givande till behövande m.m. då? Vissa ger till organisationer, andra till enskilda individer som behöver det som mest. Vissa ger för olika satsningar av projekt, och andra ger för forskning.

Vi i framförallt sverige har aldrig varit särskillt bra på att prata om just pengar, eftersom det oftast upplevts som ett obekvämt ämne. Bara det här med att prata om vad man tjänar på sitt jobb o.s.v. är något som oftast vill undvikas, eftersom det känns så personligt.

Vad kan vi göra idag i sverige för att spräcka denna bubbla av obekvämlighet när det gäller pengar? På vilket sätt kan vi tänka om när det gäller förvaltarskapet av våra pengar. Vad kan vi göra tillsammans för att hjälpa dom människor som faktiskt behöver hjälp som mest.? Måste det alltid finnas en säkerhet bakom ett givande, eller varför kan vi inte bara ge med kärlek?

Exempel kan vara:
En hemlös på gatan där tusentals människor bara passerar förbi utan att ens säga hej.
Om vi leker med tanken att 1000 personer ger 1kr var till denna hemlösa person, då skulle personen varje månad mellan få ihop cirka 28-31 000kr , vilket skulle vara lika saftig inkomst som hos en högre arbetande Svenssons.

Jag menar, tittar vi på hur många som bor i varje ort, vilka möjligheter och förutsättningar vi har för att skapa förbättring för dem som är utsatta om vi faktiskt börjar engagera oss.
Första steget till en förändring är självklart inte pengarna, utan snarare kärlek och uppmärsamhet.
Om vi börjar säga hej, eller bara rent av uppmärksammar dem som är utsatta, så tror jag också att våra samveten också växer, och utifrån det ger oss en större tanke till att ge av det vi har. :-)

Skolan ska påverkas av barnets rättigheter

Barnkonventionen har Sverige och 192 länder till i världen skrivit under. Det innebär att staten Sverige ska arbeta för att barn  upp till 18 år bland annat ska vara sedda, vara delaktiga i beslut och komma till tals i olika frågor. Det finns en kommitté som granskar hur barnkonventionen följs i olika länder och Sverige har inte levt upp till det som står i konventionen om barnets rättigheter.

I media diskuteras varför vi har så låg kunskapsnivå i Sverige och om lösningen kanske är betyg i lägre ålder. Tänk om det handlar om helt andra saker. Tänk om det handlar om känslan av inflytande. Barnen kanske skulle må bättre och prestera bättre om de fick mer inflytande över hur undervisningen ser ut, vilken mat som serveras och hur lokalerna ska vara utformade i skolan. Känsla av maktlöshet leder ofta till våld och delad makt leder ofta till omsorg när man tittat tillbaka på olika händelseutvecklingar. Vem prioriterar vad som är viktigast i skolan?

Artikel 28 och 29 handlar om utbildning. I artikel 29 står det att konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
a)   utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anslag och fysisk och psykisk förmåga;
b)   utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
c)    utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
d)   förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar
e) utveckla respekt för naturmiljön

Jag funderar nu på hur de saker som är uppräknade i artikel 29 ska betygsättas eller tas upp på ett bra sätt då vi pratar om barnens kunskaper och vad som är viktigt i barnens utbildning. Leder den utbildning som sker på våra skolor till att barnen blir vuxna som gör världen bättre att leva i?

Kronofogden - känner du honom? Hjälpsam och trevlig!

De som inte har haft att göra med Kronofogden får lite ont i magen och känner obehag när de hör ordet Kronofogden. Där hamnar det som inte kan sköta sina pengar och det är skamligt. De som fått hjälp med sin ekonomi av Kronofogden tycker att Kronofogden är bra och har ett gott bemötande. Skammen försvinner.
Vi kan alla hamna hos Kronofogden om det händer oväntade saker i livet.

Man tar ett snabbt sms-lån för att reda ut situationen just nu och tänker då inte efter på vilka konsekvenser de höga räntorna får. Ibland kanske man inte bara står ut med att vännerna har råd att köpa en grej och så tar man ett lån för att bara få vara som dem. Man har lån och drabbas av en olycka och har inte möjlighet att betala tillbaka så som man räknat med, man skiljer sig och vet inte vad den andre haft för affärer, någon dör och lämnar efter sig lån. En del människor lever i förhållanden där den andre har betalningsanmärkning och man lånar för att vara snäll eller för att man inte  vågar annat.

Och vi vågar ofta inte prata med varandra om ekonomi. Det är skamligt att behöva låna.  I vissa kretsar är det skamligt att säga att man inte har råd.  Det är svårt att fråga en vän om man kan få låna pengar. Då är man tyst och hoppar över att äta. En del kan inte låta barnen få följa med på skolresan för att det kostar för mycket, fast det kanske bara handlar om fickpengar. Eller så börjar man sno saker.

Häromdagen träffade jag Kronofogden. De är ute och vill inspirera olika organisationer att prata ekonomi med  folk, att ordna studiecirklar för att lära vi alla lätt ska ha möjligheten att lära oss om räntor och amorteringar. De vill förmedla hur viktigt det är att prata om attityden till pengar. Hur viktigt är det att ha dyra saker? Hur viktigt är det att vara som alla andra? Åtminstone de andra jag umgås med?
Tur att det är inne med vintage, second hand idag när fattigdomen växer, även i Sverige.

Det var en gång...

Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.

Dina nötta sandaler har alltför tunna sulor, vägens grus skaver igenom. Dina fötter är ömma av alla kantiga småstenar, du får ta ett steg i taget. Ja, varje steg blir ett medvetet kliv framåt.
Du hade tänkt följa en stjärna, istället går du med sänkt blick, ögat följer längs med vägen du vandrar. För att undvika smärta och obehag.
Du hör vinden i trädkronornas bladverk.
Du söker en annan väg.

Utan skor längs med havets strandlinje. Ingen upptrampad stig. I sanden ingenting av varaktighet, förutom det formlösa. Torra. Undanglidande. För varje steg en ansträngning i det mjuka. Finns inget stöd för dina nakna fötter. Det är du själv som bär din kropp, balanserar på linjen mellan himlen och jorden.
Du hade tänkt följa en stjärna. Den är alltför långt bort, rymden oändlig, det är alltför många stjärnor, talrika som sandkornen under dina fötter.
Som en vagga för din själ hörs havet när det sträcker sig in mot strandlinjen. Oupphörligt.
Du söker en annan väg.

I fotrika kängor på den hållbara och fasta vägen, anlagd och planerad. Lätt att ta sig fram på. Det är de snabba strålkastarnas väg.
Du lever farligt. Det är inte en väg för en vandrare i natten.
Du hade tänkt följa en stjärna, men du hinner inte lyfta blicken och strålkasteren bländar bort himlens ljus. Emellanåt i mörkret en tystnad.
Du söker en annan väg.

Det finns så många vägar att söka...
Vi gör ett uppehåll.
Här är en rastplats.
Vid sidan av en väg.
Kanske lyser stjärnan just här.
Kan du se den?
På vår rastplats.
Just där vi har stannat till.
Har vi kommit fram?

Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.

Betraktelse till morgonmässa av Marie-Anne Gustafson, Präst i Nikolai församling.
/Isabelle

Lär oss att gå över gränser

Vi behöver vänja oss vid att gå över gränser vi annars stannar vid, för att förstå vår omvärld bättre. Vi kommer från olika traditioner och när vi möts lär vi oss att förstå varandra och våra traditioner bättre. Vi är mitt i fastan inför Påsk och det betyder olika saker för oss alla. Det är en eftertankens tid. Tanken är att vi ska fundera på hur vi lever våra liv. Hur kan jag leva mitt liv så att vi tillsammans kan göra världen bättre för alla? Jag behöver öva mig i att tänka utanför mina vanliga tankebanor. Jag behöver lyssna ordentligt till en person från en annan kultur än min egen och anstränga mig för att förstå varför den andre personen tänker som hen gör. Det kan vara en kultur från en annan del av världen eller kulturen i en sjätteklass. Jag behöver be bönen: Lär mig att ta steget in i en annan persons och kulturs tankevärld. Lär mig att förstå och att vara ödmjuk. Samtidigt behöver vi vara uppmärksamma på orättvisor och våga stå upp för den som är svag och utsatt . Vi vill ha fred och nå försoning. Ge oss viljan att gå den vägen. Vad kan du och jag göra för att människor runt omkring oss ska förstå varandra bättre, försonas med det som har varit och vilja arbeta för fred? Vi kan hitta viljan hos många gestalter i bibeln, psalmförfattare, olika religiösa ledare och människor runt omkring oss idag. Låt oss inspireras av dem och varandra!

Så lätt att ta till sig en fördom

Fördomar är intressanta. Det finns en ide om att vi inte ska ha fördomar, men ändå har vi det allihop. Ibland visar vi det inte och andra gånger fryser vi ut någon totalt på grunad av att vi har fördoamr om den personen. En del bojkottar OS i år på grund av det som sker i Ryssland och särskilt i den regionen där OS pågår. Vi fördömer och bojkottar för att få en förändring. Det är bra, tycker jag. Här hemma har det pågått en diskussion om feminism. Detfinns olika tankar, fördomar om vad feminism är. För mig som feminist handlar det om att ingen ska bli utstött, få lägre lön eller lyda undergivet på grund av att man är feminin, att kvinnor har samma mänskliga rättigheter som män. Lika illa är det att ha fördomar och döma ut en feminin man. Statistik visar att unga HBTQ-personer har sämre hälsa än andra unga. 25 % av homo- och bisexuella tjejer, 16-29 år har försökt att at sitt liv någon gång. Av de heterosexuella tjejerna är det 8% som har försökt att ta sitt liv. Båda siffrorna är hemska. Att så många unga tjejer här mitt ibland oss inte vill leva. Vad är det som gör att man inte vill leva? 30% av unga homo-eller bisexuella killar blir utsatta för våld.Vad gör att man dömer ut dem så kraftigt att man till och med går fram och slår? 10% av killar 13-20 uppger att deras ledare inom lagsport inte gillar homosexuella ledare. Vad lär vuxna yngre? Varför tar de unga efter sådana omänskliga fördomar, och dessutom agerar utifrån dem? Vi behöver nog tänka till lite allihop!!

Kul i backen!

Det var fantastiskt roligt att åka skidor mer era barn! De ramlade och skrattade, och upp igen. Ingen prestige. Vi hade kul! Själv har han åkt skidor i många år på många platser och tycker att folk för det mesta sitter allvarliga i liften upp. Det är så seriöst, så allvarligt. Var tog leken vägen? Vi åker väl för att det är kul? Eller åker man för att det förväntas, eller för att det är en statussymbol? Särskilt om man åker på dyra inneställen? Själv och jag liften upp till en svart backe igår. Kollade utsikten, hisnade när jag tittade ner, och kände att där åker jag inte! Jag har inte koll. Antingen gör jag illa mig själv eller någon annan. Jag tog liften ner igen. Så gör man inte. Men det var fantastiskt vackert och meditativt att åka liften ensam ner och beskåda de vackra snötäckta bergen. Och lift kort hade jag ju betalt.

Borde inte alla människor vara värda ekologisk mat!?

En av mina äldre vänner har tonårskillar till barnbarn. Familjen bestämde sig för att äta ekologiskt och kollade naturligtvis hur mycket större kostnaden skulle bli. Det blev inte dyrare. Hemlagad mat på ekologiskavaror mättar helt enkelt mer så det blir inte dyrare, även om det kan se ut så när man står i affären och ska handla. Mat utan gifter och med mycket näring bör göra att vi inte behöver så mycket mat och inte blir så tunga. Var inre organ lär jubla när de inte behöver slåss med massa bekämpningsmedel för att få vad de behöver och lär hålla sig i form längre. Borde inte alla människor vara värda ekologiskt? Borde inte våra barn få möjlighet att inte äta gifter? Varför kräver vi inte att skolorna ska servera ekologisk mat? Hur ser vi på varandra, på människovärdet och på oss själva när vi väljer att äta sådant som är giftigt för kroppen? Vad kommer vi att få för sjukdomar? Kommer vi att kunna få barn? Och de som skördar frukten, grönsakerna, kaffet de behöver inte heller umgås med bekämpningsmedel om vi bara handlar ekologiskt. Finns det egentligen någon anledning att inte äta ekologiskt?

Diagnos, störd eller naturlig mångfald?

En ung tjej blir lättad över att få diagnos för då kan hon få jobb genom arbetsförmedlingen. Som helt "normal" så finns ingen hjälp att få. En del föräldrar blir lättade då deras barn får diagnos för då får barnen extra resurser i skolan och har möjlighet att följa med i undervisningen. Vad bygger vi för samhälle när man måste ha en diagnos för att få hjälp och stöd eller helt enkelt ett jobb? Jag vill gärna tänka att vi alla är olika och att vi behöver mångfalden. Vi kan väl alla känna igen oss lite i någon diagnos och har väl alla våra egenheter eller är lite störda på olika sätt, mer eller mindre. Handlar det inte mest om att hitta rätt plats för var och en? Flera jag pratat med har blivit lättade av att få en diagnos för då får de en förklaring till varför de känt sig annorlunda eller reagerat häftigt i olika sammanhang. Det förstår jag. Men när frågan vilken diagnos har han blir alltför vanlig så kan jag inte låta bli att undra hur det ska sluta. Jag undrar om vi alla har någon diagnos snart. När jag hör om alla barn och vuxna som får diagnoser så undrar jag vilken diagnos jag skulle få om jag testades.

Nytt år och nya möjligheter

Jag har en vän som hade ett tungt är förra året. Mannen i hennes liv dog. Ingenting var som vanligt Hon tappade lusten till det mesta. Nio månader senare. Nyårsdag- Och hon bestämmer sig plötsligt för att hon måste börja ett nytt liv. En känsla att hon måste göra nåt. Hon möblerar om. Ommöbleringen blir bra och av detta får hon extra energi och börja baka. Och så rullar det på. Det nya livet har börjat. Jag pratade med en ung man som sitter fast i sina drömmar och fantasier. Det händer inget av det han vill. Han är osäker och tvekar. Så pratar vi om vad han vill och vad han är bra på, vad han har gjort och kan tänka sig att göra för att livet ska bli som han önskar. Så säger jag lite skämtsamt att han kan lämna rapport om några år. Då blir han genast kraftsfullare i rösten och säger att så lång tid ska det inte ta. Under 2014 ska det ske. Detta önskar jag alla, ett nytt år, nya krafter och nya möjligheter!