Att bry sig om varandra. En för alla och alla för en!

Att bry sig om andra människor, vad betyder det egentligen?

Det första som jag tänker på när jag hör orden "att bry sig" är att visa mina medmänniskor omtänksamhet och uppskatta att de är som de är, så att de känner sig bekräftade och värdefulla.

Om nu alla ser det så skulle nog världen se mycket bättre ut än vad den gör idag. Varför? Jag anser att det finns väldigt mycket hat vilket leder till krig och andra tråkigheter. Men tänk vad lätt det skulle vara ifall alla bara kunde sträcka ut handen och visa att vi bryr oss om varandra. Visa våra känslor och ta emot känslor från våra medmänniskor.

När jag läser i tidningen om att barn i Afrika har dött av någon anledning som te.x svält eller att de har blivit skjutna så får jag en hjärtskärande känsla i kroppen att sådant faktiskt händer. Det får mig att tänka på hur mycket mat som vi faktiskt slänger dagligen, hur mycket vi faktiskt har som inte går till användning. Så om vi då skulle visa att vi bryr oss till våra medmänniskor, alltså barnen i Afrika, då skulle vi ge maten till dom. Så att de inte skulle dö av svält.

Även om vi ger ca 100 kronor varje månad som ger ett barn ett "värdigt" liv. Så finns det ändå där, det onda, det som trycker ner individen, fattigdomen. Medan personer som tjänar flera miljoner om åren köper sig lyxiga ting som bilar och andra egentligen värdelösa ting. Tänk om dessa personer istället skulle sätta sig ner och tänka vad för skillnad de skulle kunna göra. Tänk bara hur bra världen skulle kunna se ut ifall vi tog ansvar för att andra ska må bra.

Sen finns det förstås personer som dessa jag nämnt ovan som donerar pengar till fonder och röda korset etc. Men är det att bry sig? Vem som helst kan egentligen donera pengar, oavsett ifall det är för av en god gärnings anledning eller bara för att höja sin status och få tittarsiffror på sig i kändisvärlden osv.

Även om det här mest är mina egna åsikter om hur jag ser på det hela så ska jag nog ta något exempel på vad jag tycker är att bry sig om personer, att verkligen sätta sig in i deras situation och försöka göra deras till det bättre.

Ett perfekt exempel på detta är en film som handlar om en verklig historia om Sam childers och hur han gick från ett liv till ett annat.

Kort som gott är att den här individen borde bli ett helgon. Varför jag tycker det ska jag förklara för er:

Sam childers var en man som var medlem i diverse MC gäng, sådana personer som rånar, drogar, dödar folk och är allmänt emot lagen. Efter ett tag inom den här livsstilen så insåg Sam att det här var inget sätt att leva. Han gick i kyrkan med sin fru/flickvän och fick en kärlek för gud. Sam blev kristen och började föreläsa om guds kärlek till allmänheten. Vilket ledde till att han ville ge tillbaka det han har tagit, han ville "bry sig". Han byggde en kyrka i sitt område där han bodde för att hjälpa andra som har det svårt som han hade. Vilket senare blev hans start för att åka ner till Afrika och hjälpa de utsatta barnen. Där byggde han en kyrka, barnhem och andra byggnader för att kunna skydda barnen från Kony och de andra arméer som ville ta barnen för att göra de till soldater. Han offrade en del av sig själv för att göra skillnad.

Även om det här är ett rätt så extremt exempel på hur man kan bry sig om andra så tycker jag ändå att det beskriver hela konceptet väldigt mycket.

Att man som person kan ge en bit av sig själv som är helhjärtat och passionen för att göra så att andra har det bättre.

Jag kan sitta här och skriva bäst jag vill vad som är bra och dåligt och vad man kan och inte kan göra. Men vad är det jag gör själv?

Även om jag bara är 19 år och ungdom så försöker jag göra en del i det hela. en del är att jag sitter och skriver det här för att öppna ögonen för er så att ni kan se det jag ser. Jag donerar även med min familj 300 kronor till en kille i Marocko som heter Hassan som vi har haft kontakt med i 8 år. Vi skriver brev till honom ungefär 10-15 gånger om året för att se att han har det bra och blir behandlad rätt. Det är så som jag bryr mig.

Hur bryr du dig?

Vi svenskar är skygga?

Hej! Har kommit på att vi svenskar är väldigt skygga av oss och giller verkligen inte "nya saker". T.ex. om man sitter på en buss, man står hellre än att sätta sig bredvid någon man inte känner. Varför?
           Svenskar? --->    
Jag personligen tycker att det är väldigt mysigt när någon helt random börjar prata med en. Var i Tyskland på utbyte och där prata folk med mig hela tiden på tunnelbanan även fast de inte kände mig, är en grymt trevlig upplevelse!
Det är ju helt okej att ha sin egen "space" men vi svenskar är verkligen överdrivna. Svenskar blir verkligen chockade om någon okänd börjar prata med en om det inte är på t.ex. krogen och alla är fulla. Det första som kommer upp i huvudet är "Vad är den här personens motiv? Vad vill hen?". Är sorgligt men jag är ju också en av dem eftersom att jag blivit så van med att man INTE ska prata med någon man inte känner.
Är bra att vuxna lär sina barn att "inte prata med främlingar", men hallå? det gällde när de gick på lågstadiet och man inte var lika bra på att "läsa" folks motiv och man var väldigt naiv.

Så vad sägs? Bryta normen kanske? Börja säg hej eller bara le och sätt er bredvid folk på bussen!!

/Isabelle

Droger och trådlösa nätverk. Spännade, bevämt och farligt!

Man ser droger överallt. Kompisar drogar. Det är billigare än att dricka alkohol och man får ingen baksmälla. Bra va!..Eller inte. Det verkar inte spela någon roll att det finns hur mycket information som helst om hur farliga vissa droger kan vara och hur mindre farliga leder till tyngre droger. Man känner att det är skönt en gång och tycker att det var ju inte så farligt. Och så finns det ju de som sprider informationen om att det inte är så farligt. De som tjänar pengar på andra brukande.

Vad lyssnar vi på ? Det som är bekvämast för mig själv just nu.

Det finns information hur farligt det är med srålningen från en lapptop, en läsplatta mobiltelefoner, trådläsa nätverk. Vissa människor blir sjuka av det, får hudproblem, magproblem ellersömnsvårigheter, eller allt på en gång. Forskning har visat att foster föds med hjärnskador och man menar att det är pga av att mamman har haft mobiltelefonen ligande på magen då hon pratade i lurar. Spermierna blir slöa när män har mobiltelefonen för nära testiklarna.

Men vi ser att de flesta går omkring med sina mobiltelefoner och ser friska ut. Alltså kan det inte vara någon fara. Eller? Många tjänar pengar på vårt mobila användande

Man kan ju inte gå omkring och vara rädd för allt men så mycket som vi prata om vår hälsa så borde vi ju inse att detta inte är särskilt bra.I Frankrike är det förbjudet att ha trådlöst i skolor. Kanske något för Sverige.De som kämpar mot droger ligger oftast ett steg efter drogmakarna. Hur ska de komma före?

Vad vill vi egentligen med våra liv?
Vill vi utsätta oss för det som är farligt? Varför? En drog gör livet spännande. En mobil gör livet bekvämt, men är det värt det?

Dumpad - älskad - kämpande

Har precis läst en tråd på Emocore om att bli dumpad. Några har fått ett sms, andra har blivit dumpade precis efter att de har haft sex. Hur kan man göra så? Bryr man sig inte alls om hur den andra personen reagerar? Eller har man ingen empati, ingen förmåga att förstå vad den andra känner? Eller är man bara skiträdd för reaktionen?

Endel blir så elaka, säger att de aldrig älskat, att de vill ha tillbaka saker och blir iskalla. Ett sätt att inte falla tillbaka själv, kanske.

Hur dumpar man någon med respekt ? Jag tycker att man man ska kunna se varandra i ögonen, tacka för den tid man har haft tillsammans och förklara vad man känner och tänker. Gör man ett snyggt avslut kan man bli nära vänner ingen, har jag hört, nej faktiskt sett också.

Att bli dumpad är hemskt, men det är också slöseri på liv att leva i ett dåligt förhållande. Ingen ska behöva bli kränkt eller hotad i ett förhållande. Våga säga nej även om du riskerar förhållandet. Jag hr mött personer som levt i många år utan att få göra det de gillar mest för att patnern inte ville. Det bliren befrielse när partnern dör. Så ska vi inte ha det.

När jag hör om, pratar om, och tänker på mina egna relationer, så tänker jag att vi ibland hakar upp oss på småsaker för att vi har tid till det. Skulle vi leva under andra förhållanden skulle vår energi gå åt till att kämpa för mat och boende, och då kämpar man tillsammans, och det binder en samman. Inte så att jag vill att någon ska få det sämre än den har det, men jag tänker att vi mår bra att ha något att kämpa för tillsammans.

Ett gemensamt mål, en gemensam kamp, en gemensam dröm som skapar kärlek. Det önskar jag alla i sitt nuvarande eller nästa förhållande.