I år har jag inte tagit av mig strumporna än. Det har varit så kallt hittills att sandalerna ligger nerpackade fortfaranade. Nu ser jag recept på midsommarmat och dryck, glada uppklädda människor på tidningarnas omslag. Och solen skiner. Det är dags att bestämma sig. Hur ska jag fira i år? Med vänner eller familjen? Det handlar om några timmar, som kanske regnar bort. Vad kan jag förvänta mig? En del människor firar inte alls. Tar det som en vanlig dag och blir inte besvikna. Jag gillar fest, god mat, tokiga lekar och glada människor och är van att fira midsommar med släkten ibland och med vänner ibland. Det finns risk att jag blir besviken.
Några av mina vänner lever nya liv efter en separation och funderar på hur midsommaren, ja hela sommaren, ska bli nu när ingenting är som vanligt. Någon saknar den fasta traditionen på samma plats, med samma mat, samma lekar och samma människor. Det kan också vara en befirelse att få bestämma själv. Inte bry sig om grannen som hunnit få i sig alldeles för mycket alkohol redan innan barnen dansat kring midsommarstången. Inte behöva medla mellan släktingar som lätt blir osams eller höra gnäll från någon gammal faster. För mycket alkohol kan göra att någon av tonårstjejerna blir våldtagna mitt i festens yra.
Vemodet smyger sig på. Bakom allt det vackra finns också en sorg. En sorg över att det inte blev som vi tänkt. En sorg över att det vänder och blir mörkare igen. En sorg över alla drömmar som inte blir av, i år heller.
Njut av alla blommor, gräset och de kvittranade fåglarna. Naturen är i sitt esse! Var i ditt esse! Njuter själva eller tillsammans med den eller de du tycker om att vara tillsammans med. Utan krav som gör att duinte kan ta in det goda. Känn kärlek från den som skapat allt detta vackra omkring dig, och i dig, värmen och kärleken.
Jag skulle vilja njuta av soluppgången på midsommardagen och äta några jorgubbar innan jag somnar i gräset lycklig tillsammans med någon annan lycklig och känna att jag valt rätt.
Eva-Mari
