onsdag 22 april 2015

Jag längtar efter skammen

Jag gör som jag vill! Det gjorde jag igår kväll när jag cyklade på trottoaren, fast jag egentligen visste att det inte var cykelbana. Det är väl inte så noga?!Den som tycker att bussarna ska vara avgiftsfria åker på bussen utan att betala. Ett sätt att visa sin åsikt. Den student som skäller ut professorn för att professorn ska backa och godkänna en uppgift försöker hitta ett sätt att komma igenom utan att ge mer tid och energi till uppgiften. Vi hittar olika sätt att visa vad vi står för och se var gränserna går. Kanske vara man vara med och skapa nya gränser för vad som är okej. Den som blir utsatt för ett sexuellt övergrepp bli ofta hotad till tystnad. Någon annan har gått över en gräns och kränkt personen som utsätts och kräver att det ska vara okej. En som blir misshandlad och inte vågar anmäla är rädd. Vad kommer att hända om jag berättar och anmäler. Den som blivit kränkt skäms. Kan det bli värre om jag anmäler. Hotet hänger i luften. Hur har det blivit så? Föräldrar sätter regler för hur det ska vara hemma och andra regler gäller i andra hem. I vissa hem får man inte svära och ha mobilen vid matbordet då familjen sitter och äter och i andra hem äter man nästan aldrig tillsammans. I skolan är det ok ej att rita på bänken, men du skulle aldrig rita på vardagsrumsbordet hemma. Du kan slänga snus i taket på skolan, men du gör det inte i kyrkans tak. I vissa sammanhang verkar det inte finnas några regler alls, bara att den som har makt bestämmer. Vill vi verkligen ha det så? Det är skamlöshetens kultur. Man blir skrämd och skäms. Jag önskar förstås att de som blir utsatta för sexuella över grepp och misshandel vågar berätta och vågar protestera, och inte skäms utan protestera mot ett samhälle som inte kan försvara dem. Jag längtar efter skammen. Skammen som hindrar oss från att göra illa en annan människa. Skammen som gör att respekten för en annan människa hindrar mig från att bryta vissa regler.Respekten att vörda någon, en relation man är rädd om, som betyder mycket. Inte respekt av rädsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar