Vilka berättelser väljer vi om de andra?

De andra är de som inte är vi. Vi är den grupp jag tillhör. Ibland är det bara vi två och andra gånger det vi på min skola, min arbetsplats, min kyrka, och ibland kan vi innesluta Örebro eller hela Sverige i vi. Det dyker upp andra som inte tycker som vi, beter sig som vi eller inte har samma resurser som vi. Vi hör rykten om vad de gör och säger, och bildar oss en uppfattning. Så plötsligt kommer en berättelse för att någon har frågat de andra och fått en berättelse som svar. Då kan det komma en helt annan berättelse än den vi förväntat oss. En berättelse som berör och skapar förståelse. Ja, så kan det ju också vara. Många gånger är det journalister som vågar fråga, som har som sitt arbete att fråga, och lyssna ordentligt på svaret. När berättelserna krockar så ligger det hos mig att välja vilken berättelse jag ska ta till mig och tro på. Hur väljer jag då? Tänk om vi alla kunde vara lite journalister och nyfiket ta reda på vem den andre är. Vilka spännande berättelser vi skulle få höra. Berättelser som vi kan känna igen oss i och som då kan skapa gemenskap. Gemenskap som skapar ett större vi, och ett större vi kan skapa trygghet. Trygga människor jag har träffat har varit generösa, de har inte dömt andra, utan sett att vi har olika förmågor. Många gånger vill man väl men har inte förmågan eller resurserna att göra det som kanske skulle vara bäst. Kan berättelserna skapa en ödmjukhet som lär oss att inte döma?