Goda presenter

Ett av Julens dilemman är för mig min kärlek till paket. Jag vill allt annat än bidra till att driva julen till att bli en konsumtionens högtid. Trots det väger inte alla mina motiv för julklappar tungt. Jag älskar att ge, på riktigt. Men jag tycker nästan lika mycket om att få. Men egentligen behöver jag ju inte det jag önskar mig. Har jag klarat mig fram till den 24 december borde jag ju överleva utan dessa prylar även de sista dagarna innan årets slut. Men ack så spännande det är. Men allt prassel och tissel och tassel. Vad fint det är med vacker inslagna paket under den barrande granen. Jag vet inte om det handlar om att jag inte riktigt blivit vuxen under julen ännu, eller om det helt enkelt är så att jag är svag för överraskningar. Jag önskar så att jag kunde göra något mer av av denna paketmani. Jag önskar att jag hade förstånd nog att önska mig en get i julklapp istället för de där kaffekopparna.

Det finns många bra organisationer som säljer goda julklappar. Vaccinpaket, fotbollar, blyertspennor, vätskeersättning, höns och getter, tält, cyklar och motorcyklar. Ja allt möjligt bra!

Bra presenter hittar ni bland annat här och här

/Sandra

Jag väntar på ljuset

Jag tycker att Advent är en väldigt fin tradition, 

luften liksom yr av snöglitter och förväntan.

Jag älskar att göra julfint och baka pepparkakor, 

umgås med vänner och spatsera i snön.

Men mest av allt älskar jag det vi egentligen borde försöka minnas.

Advent betyder ankomst, vad är det då vi väntar på?

Jag väntar på ljuset.

/Sandra

Har någon sagt att du är underbar?

I en värld där nästintill allting tycks skrika yta kan det kännas skönt att landa i ord som säger annat. I musiken hittar jag mycket av trösten och vilan som fungerar som motvikt till allt det som tynger ner, ställer krav och sätter upp orimliga mål för hur man bör vara, se ut och bete sig. Eller kanske snarare hur man absolut inte får vara och  hur man ska passa sig för att se ut. Även om det på pappret låter enkelt är det svårt att inte dras med i det som i logiken kan kännas helt knasigt. När man står framför spegeln är det inte alltid lika lätt att slå bort de där rösterna, de som alltid bara tycks skrika yta. Det är i de stunderna som toner och ord kan få fungera så bra. Som orden i en av Bo Kaspers Orkesters melodi;

Har någon sagt att du är underbar? 

Och ibland kanske det känns som en lögn men jag tror på motsatsen.

/Sandra