Dumpad - älskad - kämpande

Har precis läst en tråd på Emocore om att bli dumpad. Några har fått ett sms, andra har blivit dumpade precis efter att de har haft sex. Hur kan man göra så? Bryr man sig inte alls om hur den andra personen reagerar? Eller har man ingen empati, ingen förmåga att förstå vad den andra känner? Eller är man bara skiträdd för reaktionen?

Endel blir så elaka, säger att de aldrig älskat, att de vill ha tillbaka saker och blir iskalla. Ett sätt att inte falla tillbaka själv, kanske.

Hur dumpar man någon med respekt ? Jag tycker att man man ska kunna se varandra i ögonen, tacka för den tid man har haft tillsammans och förklara vad man känner och tänker. Gör man ett snyggt avslut kan man bli nära vänner ingen, har jag hört, nej faktiskt sett också.

Att bli dumpad är hemskt, men det är också slöseri på liv att leva i ett dåligt förhållande. Ingen ska behöva bli kränkt eller hotad i ett förhållande. Våga säga nej även om du riskerar förhållandet. Jag hr mött personer som levt i många år utan att få göra det de gillar mest för att patnern inte ville. Det bliren befrielse när partnern dör. Så ska vi inte ha det.

När jag hör om, pratar om, och tänker på mina egna relationer, så tänker jag att vi ibland hakar upp oss på småsaker för att vi har tid till det. Skulle vi leva under andra förhållanden skulle vår energi gå åt till att kämpa för mat och boende, och då kämpar man tillsammans, och det binder en samman. Inte så att jag vill att någon ska få det sämre än den har det, men jag tänker att vi mår bra att ha något att kämpa för tillsammans.

Ett gemensamt mål, en gemensam kamp, en gemensam dröm som skapar kärlek. Det önskar jag alla i sitt nuvarande eller nästa förhållande.

Uthängd och oskyldig

Lyssnade just på, och såg videon, Rise Against - Make It Stop. Mobbing som leder till att man vill ta livet av sig. Men här ser de att det kan bli en förändring. Det blir bättre!
Så läste jag i Psykisk hälsa att både de som blir mobbade och mobbar mår dåligt långt senare livet. Mobbing sätter djupa spår, många gånger djupare än vi vill inse. Hur ska vi våga se det som pågår runt omkring oss och i oss?

Och den som blir uthängd som mobbare fast den är oskyldig. Hur blir hens liv och syskons, föräldrars eller barns liv?
Det är ofattbart vilka konsekvenser några gillamarkeringar kan ge.

Snart är det långfredag. En lång dag av slag och förnedring som slutar med död.
Men livet är starkare. På påskdagen lever Jesus igen. Vi äter ägg och får ny kraft, vi äter godis och firar. Förändring är möjlig!

Kan en människa som inte ser någon annan utväg än döden förändras och njuta av livet?
Ja!

Acceptera vad som helst?

En fråga som har kommit upp i mitt huvud nu under tiden som jag har nätvandrat. Ska man acceptera vad som helst? Som tjej på nätet så blir man van av att höra killar fråga saker som "cam? Visa dig naken?" eller så förklarar personen i detalj vad han vill göra med en i sängen.
Ska vi tjejer verkligen bara sitta och ta emot?
Skulle inte det bara vara bättre om vi slutade se det som en vanlig händelse och börja stå upp för oss själva?

T.ex. jag satt och nätvandrade en dag och så skrev en kille till mig. Han började skryta om sina muskler och om hur "stor" han var. När jag sa åt han att jag bara var där för att nätvandra så blev han vansinnig och började hota med att han skulle "först döda din pojkvän sedan ska jag döda dig din hora!".
Jag satt bara och skratta för mig själv eftersom att, ja du. . . Jag är van? Raderade meddelandet och sket i det. Sedan när jag och Eva-Mari prata om det så anknöt hon det till andra ställen i världen där kvinnor blir misshandlade, och eftersom att det är så vanligt så blir de vana. Ska man verkligen behöva bli van vid hot?

Har insett att vi tjejer tar åt oss för mycket på nätet. Det finns så mycket man skulle kunna anmäla som vi bara skiter i. Kanske inte skulle göra någon skillnad i början. Men tänk om han som sa det till dig blev tagen för det och då kommer han troligen inte göra det igen mot någon annan tjej som nekar honom.

Correct me if i'm wrong men vi ska inte bli nedtryckta! Och vi ska inte behöva bli kallade saker som hora bara för att vi inte vill ha sex med en kille.

Hoppas ni tjejer OCH killar har detta i tanken när ni är på nätet och att ni inte raderar när ni får massor av skit. Ni anmäler det!

/Isabelle

Filmtips inför lovet

Här kommer 3 filmer som jag verkligen tycker att ni ska ta er tid att se nu under påsklovet. Personligen så tycker jag att filmerna är toppen och att fler borde se dem. Så kryp ner i soffan och kolla!
Ha en Glad Påsk!!

Eden (2012)

The Bully Project (2011)

Trust (2010)

/Isabelle

Jämställdhetsdag- det ska vi fira!

Idag är det vårdagjämning. Dag och natt är lika lång. Det är balans. Jag längtar efter den dag det är balans i relationen mellan kvinnor och män. Hur kommer världen att se ut då?

Idag utsätts ca 10% av kvinnorna i Norden för våld av män. Det sägs att vi lever i världen mest jämställda samhälle. I Pakistan utsätts ca 90-95 % av kvinnorna för våld av män.

Det "normala" är alltså att man som kvinna blir slagen. I Pakistan råder inte jämställdhet mellan kvinnor och män. Man kan dra slutsasen att jämsälldhet leder att färre kvinnor måste leva under hotet att bli slagna. Detta hörde jag när  Örebro mansmotttaning berättade om sin veksamhet på Systerskapsfestivalen i Örebro. Kvinnorna mår inte bra att leva unde hotet att bli slagna och männen brukar inte må bra av att slå. Och det är inte bara män som slår.

Vad får en människa att vilja slå? Att man känner sig maktlös i situationen? Om man inte känner att man har makt att ändra situationen, inte vet vad man ska ta sig till. Då slår man den som ifrågasätter vare sig det är en annan man i krogkön, barnen som inte gör som man säger hemma eller sambon som inte lever upp till det man föräntade sig?

Vad får en människa att känna egenmakt? Känslan av att jag har situationen under kontroll och blir inte provocerad. Utan känslan av att jag kan förändra situationen med olika medel, utan att behöva ta till våld.

En inre balans som kan stå ut med att det sällan är rättvist och jämlikt i värld utanför. Men om välden utanför blir mer jämlik och rättvis så kan det hjälpa till att få en inre balans. Vi firar så många dagar. Vi har kvinnodagen, inte mansdagen och framför allt har vi ingen jämställdhetsdag. De borde vi ha.
När ska vi fira jämställdhet?

Mobbing - rikta energin år rätt håll!

Jag läser reportage om att en ung tjej tagit livet av sig på grund av mobbing, nätmobbing.  Den som skriver tycker att skolan ska ta mer ansvar. Trakasserier har blivit vardag. Skolan har varit stökig och det har varit täta rektorbyten. Men ska skolan behöva ta hela ansvaret för att barn och ungdomar mobbar varandra?

Vad gör media? Hur många mobbingprogram sänds på bästa sändningstid då vuxna sitter tillsammans med sina barn och skrattar och hånar de som inte lyckas i Robinson, Big Brother, Farmen med flera? Har media något ansvar? Jag hörde om en förälder som blev arg på läraren för denne inte ringde hem och väckte eleven så de försovit sig. Har föräldrar något ansvar för vad barn och ungdomar gör?

Föräldrar kan anmäla att det sker mobbing och uppleva att skolan inte gör något. Kanske gör de inget eller så har de enskilda samtal med elever, arbetar med temat mobbing i klassrummen och har informationsdagar för föräldrar om nätmobbing, men det kanske inte märks tillräckligt tydlig och snabbt.

Jag vet att skolan i det här fallet har två rektorer som har handlat snabbt och omsorgfullt. Både elever och föräldrar har fått stöd efter den tragiska utgången.

Har vi ett attitydproblem i hela samhället? Vad sker på våra arbetsplatser och vad sker bland dem som är arbetslösa och långtidsjukskrivna? Vuxna mobbar andra vuxna och barn. När barn ligger på kvällarna och lyssnar på hur de vuxna bråkar är det ofta inga vackra ord som sägs.
Vi är en del av detta allihop. Det finns knäppgökar bland lärare, rektorer, journalister, bland barn och vuxna i alla åldrar och yrkeskategorier. Samhället är du och jag, oavsett ålder, kön, etnicitet. 

"Kraften som finns inom oss kan bli konstruktiv och positiv hos alla om den bara får möjlighet att riktas åt rätt håll”. Så uttryckte sig Anders Carlberg som startade Fryshuset och som ofta hamnade i blåsväders för ungdomars skull. Hur riktar vi vår energi år rätt håll?

Nu riktar jag mig till media. Visa fler feelgood filmer, nyheter om människor som gör goda saker för andra människor och projekt för fred och jämlikhet som lyckas på bästa sändningstid. Och vi alla kan
uppmuntra alla lärare, rektorer, fritidsledare som gör ett fantastiskt arbete för att rikta kraften åt rätt håll.

Sex med respekt för varandra. Att vara så nära varandra kan vara hur fint som helst och hur ser vi till att det blir så?

Pratade med Isabelle om varför hon skrev inlägget om preventivmedel. Det är viktigt at ha koll på vad man gör med sin kropp. I skolan får man mest information om könssjukdomar fast ämnet brukar heta sex och samlevnad.

En annan mycket viktig sak tycker jag är hur man har sex med respekt för varandra. Borde man inte prata om att man ska ha det bra när man har sex, att båda parter ska njuta och att man bara ska göra sånt som känns helt ok för en själv. Hur säger man nej utan att såra? Hur säger man nej så tydligt att den andre förstår. Hur säger man avd man vill att den andre ska göra? Får man prata under tiden eller förstör man stämningen då?
Det är genant att prata om en så privat sak som sex, men är det mindre genant att prata om könssjukdomar? Ska skolan bara säga akta dig, så här kan det bli? Ska inte skolan ge dig verktyg att leva gott på olika sätt, även när det gäller sex? Hur han man sex med respekt för varandra?
Kan man byta partner hur många gånger som helst utan att går sönder i själen?

Hur leker vi leken kärlek utan att såra varandra? Vad är att älska någon på riktigt? Hur känner man då? Hur vet jag att jag har funnit rätt person som jag vill ge mig själv till och leva med nära och länge?
Eller är det kunskaper man inte ska få i skolan utan på annat sätt? Vardå i så fall?