Något av det värsta i livet är att separera, att skiljas från någon man älskar, eller älskat. Allt blir så annorlunda när den man är van med, som alltid finns där, inte finns längre. Det blir tomt. Man saknar leendet, kramarna och närheten till någon som känner mig och förstår mig utan att jag behöver säga så mycket. När man lever i en god relation får man ofta bekräftat att man är bra, gör bra saker. Man känner sig uppskattad. Ibland går det snett i alla fall. Ofta beror det på rädslor, kaos man har inom sig som spiller över på de som råkar vara närmast. Då kan det gnissla i relationen hemma och relationerna på jobbet eller i skolan.
Bekräftelsen är viktig. vi behöver bekräftelse, både genom att få höra uppskattande ord och känna uppskattande beröring. Vi bekräftar ofta våra relationer genom en symbol, en förlovningsring, ett gemensamt emblem på skolan eller företaget. Vi behöver bekräfta att vi hör ihop, är del av en gemenskap.
Isabell tyckte jag skulle blogga om konfirmation. Då menade hon bekräftelsen av dopet som ofta sker när man går i åttan, men allt oftare även i gymnasiet eller när man är vuxen. Vi bekräftar att vi vill leva som kristna. Men det spännande är egentligen tiden innan, konfirmationstiden. Då har vi möjlighet att tänka tillsammans om viktiga saker i livet. Sådant som man kanske inte tar sig tid att prata om i vanliga fall. Vi pratar om hur vi tänker om oss själva, min identitet, vem är jag i denna värld? Vi pratar om hur vi kan leva tillsammans i vårt samhälle för att världen ska bli så trevlig som möjligt att leva i. Och så pratar vi om relationen till Gud. Vem är Gud och hur kan man ha en relation till en högre makt? Kan man var vän med Jesus och känna den Heliga anden? Ofta är man en större eller mindre grupp som man lär känna genom samtalen, bibelstudierna, och gemensamma upplevelser som att se filmer och resa tillsammans. I slutet av konfirmationstiden har man lärt sig en del, kanske inte blivit säkrare i sina åsikter men förhoppingsvis prövat nya tankebanor om vad som kan vara sanningar om livet, sig själv och en treenig Gud. Öppen för nya möten kan man bekräfta om man vill leva som en kristen och bekräfta sitt dop. Bli del av de döptas gemenskap, kyrkan. I relationen med andra kristna blir vi genom gamla berättelser och aktuella händelser påminda om Guds kärlek till oss genom under som sker, när det omöjliga plötsligt inträffar. Någon blir helad från sin sjukdom, någon får kraft att stå ut i orimliga situationer och tillsammans får vi genom denna bekräftelse glädje och vilja att finnas till för andra och att förändra världen till något bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar