Så befriande! Det är sommar. Människor kommer ut ur sina hålor och jag möter leende ansikten på gatorna. Värmen får oss att också vara varma mot varandra. Vi njuter sköna gröna gräsmattor och bara är. Det är väl så det är i paradiset. Inga bekymmer. En stor gul sol som ler mot mig och jag är avslappnad och lycklig.
Vad ska du göra i sommar då? Den frågan kan ge många bekymrade veck i pannan. Vad förväntas jag säga nu? Det finns en del krav att leva upp till för att prestera det perfekta sommaren. Man ska vara nykär och gå hand i hand, ha en spännande resa planerad och fira midsommar med hela tjocka släkten. Eller? Man ska väl helst säga att man ska resa någonstans, och med vem. Det duger inte riktigt att bara säga att jag ska njuta på gräsmattan här i parken och fika med någon vän då och då. De flesta vänner kanske lyser med sin frånvaro mitt i sommaren, men reskassan kan ju vara tom.
Semestertider betyder att vanliga ganska behagliga rutiner bryts eller att man får fly från allt. Det kan vara en chans att träffa vänner långt bort, att se och lära nya saker och nya kulturer och umgås länge och nära med någon eller några man tycker mycket om. Det kan också betyda oro för att rutinerna bryts, att den skyddande skolan slutar, att jag måste umgås med en familj jag inte valt. Hur ska det gå i sommar? Ledigheten är ett hot.
Helst skulle vi ju trivas var vi än är. Vad är det vi flyr i från? Oss själva? De flesta dagarna är ju vanliga dagar och då är det ju där man ska trivas. Konsten att med glädje gå till skolan eller jobbet. Vi vill ju att barnen ska gilla att gå till dagis och då borde det ju vara viktigt att vi gillar vår vardag. Gilla skolan, läxor, jobb, handla, laga mat och krama familjen och vänner. Att tillsammans njuta av regniga höstdgar, smällkalla vinterdagar och vårdagar med snålblåst. Det är något att se fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar