onsdag 9 april 2014
Ge barn och ungdomar inflytande i frågor som rör deras tillvaro!
Barn och ungdomar har inte inflytande i frågor som rör deras tillvaro. Det är kritik som FN:s barnrättskommitté lämnat till Sverige. De barn och ungdomar som har psykiska problem får ofta dåligt bemötande, känner sig inte delaktiga i de beslut som tas och förstår inte den behandling den får vilket kan leda till att de vill avbryta behandlingen. Det har Fredrik Malmberg kommit fram till då har har träffat barn som varit i kontakt med psykiatrisk vård. Det går att läsa om i rapporten Bryt tystnaden! Barnombudsmannen (BO) har listat fyra förslag på förändringar. Öka tillgängligheten till vården, ha elevhälsa på alla skolor och införa en barnlots i alla landsting. Barnlotsen ska hjälpa barnen så att de vet vart de ska vända sig. Utredningar ska göras så att hålen i skyddsnätet kring barnen täpps till. Barnen behöver bli mer delaktiga inom vården och man behöver skilja på barn och vuxna i när det gäller tvångsvård och tvångsåtgärder. Här har vi att jobba med alla tillsammans!
Vad gör vi med våra Pengar?
Frågan till just dig är vad DU skulle göra om du vann en miljon eller mer?
Hur förvaltar du dina pengar idag, och hur ser du på värdet i dem. Skulle du skänka en större summa till behövande eller skulle du behålla allt själv och tänka sparande tills jag behöver dem själv?
Pengar är något som oftast och nästan alltid gör oss glada, eftersom det ger oss ständigt nya sätt att förvalta dem på. Shopping, boende, mat, nöjen, resor m.m. Pengar är också vi ofta gärna vill hålla för oss själva, eftersom man väldigt enkelt enbart ser till sina egna behov och möjligheter.
Så hur är det när det gäller givande till behövande m.m. då? Vissa ger till organisationer, andra till enskilda individer som behöver det som mest. Vissa ger för olika satsningar av projekt, och andra ger för forskning.
Vi i framförallt sverige har aldrig varit särskillt bra på att prata om just pengar, eftersom det oftast upplevts som ett obekvämt ämne. Bara det här med att prata om vad man tjänar på sitt jobb o.s.v. är något som oftast vill undvikas, eftersom det känns så personligt.
Vad kan vi göra idag i sverige för att spräcka denna bubbla av obekvämlighet när det gäller pengar? På vilket sätt kan vi tänka om när det gäller förvaltarskapet av våra pengar. Vad kan vi göra tillsammans för att hjälpa dom människor som faktiskt behöver hjälp som mest.? Måste det alltid finnas en säkerhet bakom ett givande, eller varför kan vi inte bara ge med kärlek?
Exempel kan vara:
En hemlös på gatan där tusentals människor bara passerar förbi utan att ens säga hej.
Om vi leker med tanken att 1000 personer ger 1kr var till denna hemlösa person, då skulle personen varje månad mellan få ihop cirka 28-31 000kr , vilket skulle vara lika saftig inkomst som hos en högre arbetande Svenssons.
Jag menar, tittar vi på hur många som bor i varje ort, vilka möjligheter och förutsättningar vi har för att skapa förbättring för dem som är utsatta om vi faktiskt börjar engagera oss.
Första steget till en förändring är självklart inte pengarna, utan snarare kärlek och uppmärsamhet.
Om vi börjar säga hej, eller bara rent av uppmärksammar dem som är utsatta, så tror jag också att våra samveten också växer, och utifrån det ger oss en större tanke till att ge av det vi har. :-)
Hur förvaltar du dina pengar idag, och hur ser du på värdet i dem. Skulle du skänka en större summa till behövande eller skulle du behålla allt själv och tänka sparande tills jag behöver dem själv?
Pengar är något som oftast och nästan alltid gör oss glada, eftersom det ger oss ständigt nya sätt att förvalta dem på. Shopping, boende, mat, nöjen, resor m.m. Pengar är också vi ofta gärna vill hålla för oss själva, eftersom man väldigt enkelt enbart ser till sina egna behov och möjligheter.
Så hur är det när det gäller givande till behövande m.m. då? Vissa ger till organisationer, andra till enskilda individer som behöver det som mest. Vissa ger för olika satsningar av projekt, och andra ger för forskning.
Vi i framförallt sverige har aldrig varit särskillt bra på att prata om just pengar, eftersom det oftast upplevts som ett obekvämt ämne. Bara det här med att prata om vad man tjänar på sitt jobb o.s.v. är något som oftast vill undvikas, eftersom det känns så personligt.
Vad kan vi göra idag i sverige för att spräcka denna bubbla av obekvämlighet när det gäller pengar? På vilket sätt kan vi tänka om när det gäller förvaltarskapet av våra pengar. Vad kan vi göra tillsammans för att hjälpa dom människor som faktiskt behöver hjälp som mest.? Måste det alltid finnas en säkerhet bakom ett givande, eller varför kan vi inte bara ge med kärlek?
Exempel kan vara:
En hemlös på gatan där tusentals människor bara passerar förbi utan att ens säga hej.
Om vi leker med tanken att 1000 personer ger 1kr var till denna hemlösa person, då skulle personen varje månad mellan få ihop cirka 28-31 000kr , vilket skulle vara lika saftig inkomst som hos en högre arbetande Svenssons.
Jag menar, tittar vi på hur många som bor i varje ort, vilka möjligheter och förutsättningar vi har för att skapa förbättring för dem som är utsatta om vi faktiskt börjar engagera oss.
Första steget till en förändring är självklart inte pengarna, utan snarare kärlek och uppmärsamhet.
Om vi börjar säga hej, eller bara rent av uppmärksammar dem som är utsatta, så tror jag också att våra samveten också växer, och utifrån det ger oss en större tanke till att ge av det vi har. :-)
onsdag 2 april 2014
Skolan ska påverkas av barnets rättigheter
Barnkonventionen har Sverige och 192 länder till i världen skrivit under. Det innebär att staten Sverige ska arbeta för att barn upp till 18 år bland annat ska vara sedda, vara delaktiga i beslut och komma till tals i olika frågor. Det finns en kommitté som granskar hur barnkonventionen följs i olika länder och Sverige har inte levt upp till det som står i konventionen om barnets rättigheter.
I media diskuteras varför vi har så låg kunskapsnivå i Sverige och om lösningen kanske är betyg i lägre ålder. Tänk om det handlar om helt andra saker. Tänk om det handlar om känslan av inflytande. Barnen kanske skulle må bättre och prestera bättre om de fick mer inflytande över hur undervisningen ser ut, vilken mat som serveras och hur lokalerna ska vara utformade i skolan. Känsla av maktlöshet leder ofta till våld och delad makt leder ofta till omsorg när man tittat tillbaka på olika händelseutvecklingar. Vem prioriterar vad som är viktigast i skolan?
Artikel 28 och 29 handlar om utbildning. I artikel 29 står det att konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anslag och fysisk och psykisk förmåga;
b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar
e) utveckla respekt för naturmiljön
Jag funderar nu på hur de saker som är uppräknade i artikel 29 ska betygsättas eller tas upp på ett bra sätt då vi pratar om barnens kunskaper och vad som är viktigt i barnens utbildning. Leder den utbildning som sker på våra skolor till att barnen blir vuxna som gör världen bättre att leva i?
I media diskuteras varför vi har så låg kunskapsnivå i Sverige och om lösningen kanske är betyg i lägre ålder. Tänk om det handlar om helt andra saker. Tänk om det handlar om känslan av inflytande. Barnen kanske skulle må bättre och prestera bättre om de fick mer inflytande över hur undervisningen ser ut, vilken mat som serveras och hur lokalerna ska vara utformade i skolan. Känsla av maktlöshet leder ofta till våld och delad makt leder ofta till omsorg när man tittat tillbaka på olika händelseutvecklingar. Vem prioriterar vad som är viktigast i skolan?
Artikel 28 och 29 handlar om utbildning. I artikel 29 står det att konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anslag och fysisk och psykisk förmåga;
b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar
e) utveckla respekt för naturmiljön
Jag funderar nu på hur de saker som är uppräknade i artikel 29 ska betygsättas eller tas upp på ett bra sätt då vi pratar om barnens kunskaper och vad som är viktigt i barnens utbildning. Leder den utbildning som sker på våra skolor till att barnen blir vuxna som gör världen bättre att leva i?
onsdag 19 mars 2014
Kronofogden - känner du honom? Hjälpsam och trevlig!
De som inte har haft att göra med Kronofogden får lite ont i magen och känner obehag när de hör ordet Kronofogden. Där hamnar det som inte kan sköta sina pengar och det är skamligt. De som fått hjälp med sin ekonomi av Kronofogden tycker att Kronofogden är bra och har ett gott bemötande. Skammen försvinner.
Vi kan alla hamna hos Kronofogden om det händer oväntade saker i livet.
Man tar ett snabbt sms-lån för att reda ut situationen just nu och tänker då inte efter på vilka konsekvenser de höga räntorna får. Ibland kanske man inte bara står ut med att vännerna har råd att köpa en grej och så tar man ett lån för att bara få vara som dem. Man har lån och drabbas av en olycka och har inte möjlighet att betala tillbaka så som man räknat med, man skiljer sig och vet inte vad den andre haft för affärer, någon dör och lämnar efter sig lån. En del människor lever i förhållanden där den andre har betalningsanmärkning och man lånar för att vara snäll eller för att man inte vågar annat.
Och vi vågar ofta inte prata med varandra om ekonomi. Det är skamligt att behöva låna. I vissa kretsar är det skamligt att säga att man inte har råd. Det är svårt att fråga en vän om man kan få låna pengar. Då är man tyst och hoppar över att äta. En del kan inte låta barnen få följa med på skolresan för att det kostar för mycket, fast det kanske bara handlar om fickpengar. Eller så börjar man sno saker.
Häromdagen träffade jag Kronofogden. De är ute och vill inspirera olika organisationer att prata ekonomi med folk, att ordna studiecirklar för att lära vi alla lätt ska ha möjligheten att lära oss om räntor och amorteringar. De vill förmedla hur viktigt det är att prata om attityden till pengar. Hur viktigt är det att ha dyra saker? Hur viktigt är det att vara som alla andra? Åtminstone de andra jag umgås med?
Tur att det är inne med vintage, second hand idag när fattigdomen växer, även i Sverige.
Vi kan alla hamna hos Kronofogden om det händer oväntade saker i livet.
Man tar ett snabbt sms-lån för att reda ut situationen just nu och tänker då inte efter på vilka konsekvenser de höga räntorna får. Ibland kanske man inte bara står ut med att vännerna har råd att köpa en grej och så tar man ett lån för att bara få vara som dem. Man har lån och drabbas av en olycka och har inte möjlighet att betala tillbaka så som man räknat med, man skiljer sig och vet inte vad den andre haft för affärer, någon dör och lämnar efter sig lån. En del människor lever i förhållanden där den andre har betalningsanmärkning och man lånar för att vara snäll eller för att man inte vågar annat.
Och vi vågar ofta inte prata med varandra om ekonomi. Det är skamligt att behöva låna. I vissa kretsar är det skamligt att säga att man inte har råd. Det är svårt att fråga en vän om man kan få låna pengar. Då är man tyst och hoppar över att äta. En del kan inte låta barnen få följa med på skolresan för att det kostar för mycket, fast det kanske bara handlar om fickpengar. Eller så börjar man sno saker.
Häromdagen träffade jag Kronofogden. De är ute och vill inspirera olika organisationer att prata ekonomi med folk, att ordna studiecirklar för att lära vi alla lätt ska ha möjligheten att lära oss om räntor och amorteringar. De vill förmedla hur viktigt det är att prata om attityden till pengar. Hur viktigt är det att ha dyra saker? Hur viktigt är det att vara som alla andra? Åtminstone de andra jag umgås med?
Tur att det är inne med vintage, second hand idag när fattigdomen växer, även i Sverige.
onsdag 12 mars 2014
Det var en gång...
Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.
Dina nötta sandaler har alltför tunna sulor, vägens grus skaver igenom. Dina fötter är ömma av alla kantiga småstenar, du får ta ett steg i taget. Ja, varje steg blir ett medvetet kliv framåt.
Du hade tänkt följa en stjärna, istället går du med sänkt blick, ögat följer längs med vägen du vandrar. För att undvika smärta och obehag.
Du hör vinden i trädkronornas bladverk.
Du söker en annan väg.
Utan skor längs med havets strandlinje. Ingen upptrampad stig. I sanden ingenting av varaktighet, förutom det formlösa. Torra. Undanglidande. För varje steg en ansträngning i det mjuka. Finns inget stöd för dina nakna fötter. Det är du själv som bär din kropp, balanserar på linjen mellan himlen och jorden.
Du hade tänkt följa en stjärna. Den är alltför långt bort, rymden oändlig, det är alltför många stjärnor, talrika som sandkornen under dina fötter.
Som en vagga för din själ hörs havet när det sträcker sig in mot strandlinjen. Oupphörligt.
Du söker en annan väg.
I fotrika kängor på den hållbara och fasta vägen, anlagd och planerad. Lätt att ta sig fram på. Det är de snabba strålkastarnas väg.
Du lever farligt. Det är inte en väg för en vandrare i natten.
Du hade tänkt följa en stjärna, men du hinner inte lyfta blicken och strålkasteren bländar bort himlens ljus. Emellanåt i mörkret en tystnad.
Du söker en annan väg.
Det finns så många vägar att söka...
Vi gör ett uppehåll.
Här är en rastplats.
Vid sidan av en väg.
Kanske lyser stjärnan just här.
Kan du se den?
På vår rastplats.
Just där vi har stannat till.
Har vi kommit fram?
Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.
Betraktelse till morgonmässa av Marie-Anne Gustafson, Präst i Nikolai församling.
/Isabelle
Dina nötta sandaler har alltför tunna sulor, vägens grus skaver igenom. Dina fötter är ömma av alla kantiga småstenar, du får ta ett steg i taget. Ja, varje steg blir ett medvetet kliv framåt.
Du hade tänkt följa en stjärna, istället går du med sänkt blick, ögat följer längs med vägen du vandrar. För att undvika smärta och obehag.
Du hör vinden i trädkronornas bladverk.
Du söker en annan väg.
Utan skor längs med havets strandlinje. Ingen upptrampad stig. I sanden ingenting av varaktighet, förutom det formlösa. Torra. Undanglidande. För varje steg en ansträngning i det mjuka. Finns inget stöd för dina nakna fötter. Det är du själv som bär din kropp, balanserar på linjen mellan himlen och jorden.
Du hade tänkt följa en stjärna. Den är alltför långt bort, rymden oändlig, det är alltför många stjärnor, talrika som sandkornen under dina fötter.
Som en vagga för din själ hörs havet när det sträcker sig in mot strandlinjen. Oupphörligt.
Du söker en annan väg.
I fotrika kängor på den hållbara och fasta vägen, anlagd och planerad. Lätt att ta sig fram på. Det är de snabba strålkastarnas väg.
Du lever farligt. Det är inte en väg för en vandrare i natten.
Du hade tänkt följa en stjärna, men du hinner inte lyfta blicken och strålkasteren bländar bort himlens ljus. Emellanåt i mörkret en tystnad.
Du söker en annan väg.
Det finns så många vägar att söka...
Vi gör ett uppehåll.
Här är en rastplats.
Vid sidan av en väg.
Kanske lyser stjärnan just här.
Kan du se den?
På vår rastplats.
Just där vi har stannat till.
Har vi kommit fram?
Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.
Betraktelse till morgonmässa av Marie-Anne Gustafson, Präst i Nikolai församling.
/Isabelle
Lär oss att gå över gränser
Vi behöver vänja oss vid att gå över gränser vi annars stannar vid, för att förstå vår omvärld bättre. Vi kommer från olika traditioner och när vi möts lär vi oss att förstå varandra och våra traditioner bättre. Vi är mitt i fastan inför Påsk och det betyder olika saker för oss alla. Det är en eftertankens tid. Tanken är att vi ska fundera på hur vi lever våra liv. Hur kan jag leva mitt liv så att vi tillsammans kan göra världen bättre för alla? Jag behöver öva mig i att tänka utanför mina vanliga tankebanor. Jag behöver lyssna ordentligt till en person från en annan kultur än min egen och anstränga mig för att förstå varför den andre personen tänker som hen gör. Det kan vara en kultur från en annan del av världen eller kulturen i en sjätteklass.
Jag behöver be bönen: Lär mig att ta steget in i en annan persons och kulturs tankevärld. Lär mig att förstå och att vara ödmjuk.
Samtidigt behöver vi vara uppmärksamma på orättvisor och våga stå upp för den som är svag och utsatt . Vi vill ha fred och nå försoning. Ge oss viljan att gå den vägen.
Vad kan du och jag göra för att människor runt omkring oss ska förstå varandra bättre, försonas med det som har varit och vilja arbeta för fred? Vi kan hitta viljan hos många gestalter i bibeln, psalmförfattare, olika religiösa ledare och människor runt omkring oss idag. Låt oss inspireras av dem och varandra!
onsdag 19 februari 2014
Så lätt att ta till sig en fördom
Fördomar är intressanta. Det finns en ide om att vi inte ska ha fördomar, men ändå har vi det allihop. Ibland visar vi det inte och andra gånger fryser vi ut någon totalt på grunad av att vi har fördoamr om den personen. En del bojkottar OS i år på grund av det som sker i Ryssland och särskilt i den regionen där OS pågår. Vi fördömer och bojkottar för att få en förändring. Det är bra, tycker jag. Här hemma har det pågått en diskussion om feminism. Detfinns olika tankar, fördomar om vad feminism är. För mig som feminist handlar det om att ingen ska bli utstött, få lägre lön eller lyda undergivet på grund av att man är feminin, att kvinnor har samma mänskliga rättigheter som män. Lika illa är det att ha fördomar och döma ut en feminin man. Statistik visar att unga HBTQ-personer har sämre hälsa än andra unga. 25 % av homo- och bisexuella tjejer, 16-29 år har försökt att at sitt liv någon gång. Av de heterosexuella tjejerna är det 8% som har försökt att ta sitt liv. Båda siffrorna är hemska. Att så många unga tjejer här mitt ibland oss inte vill leva. Vad är det som gör att man inte vill leva? 30% av unga homo-eller bisexuella killar blir utsatta för våld.Vad gör att man dömer ut dem så kraftigt att man till och med går fram och slår?
10% av killar 13-20 uppger att deras ledare inom lagsport inte gillar homosexuella ledare. Vad lär vuxna yngre? Varför tar de unga efter sådana omänskliga fördomar, och dessutom agerar utifrån dem? Vi behöver nog tänka till lite allihop!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)