Kronofogden - känner du honom? Hjälpsam och trevlig!

De som inte har haft att göra med Kronofogden får lite ont i magen och känner obehag när de hör ordet Kronofogden. Där hamnar det som inte kan sköta sina pengar och det är skamligt. De som fått hjälp med sin ekonomi av Kronofogden tycker att Kronofogden är bra och har ett gott bemötande. Skammen försvinner.
Vi kan alla hamna hos Kronofogden om det händer oväntade saker i livet.

Man tar ett snabbt sms-lån för att reda ut situationen just nu och tänker då inte efter på vilka konsekvenser de höga räntorna får. Ibland kanske man inte bara står ut med att vännerna har råd att köpa en grej och så tar man ett lån för att bara få vara som dem. Man har lån och drabbas av en olycka och har inte möjlighet att betala tillbaka så som man räknat med, man skiljer sig och vet inte vad den andre haft för affärer, någon dör och lämnar efter sig lån. En del människor lever i förhållanden där den andre har betalningsanmärkning och man lånar för att vara snäll eller för att man inte  vågar annat.

Och vi vågar ofta inte prata med varandra om ekonomi. Det är skamligt att behöva låna.  I vissa kretsar är det skamligt att säga att man inte har råd.  Det är svårt att fråga en vän om man kan få låna pengar. Då är man tyst och hoppar över att äta. En del kan inte låta barnen få följa med på skolresan för att det kostar för mycket, fast det kanske bara handlar om fickpengar. Eller så börjar man sno saker.

Häromdagen träffade jag Kronofogden. De är ute och vill inspirera olika organisationer att prata ekonomi med  folk, att ordna studiecirklar för att lära vi alla lätt ska ha möjligheten att lära oss om räntor och amorteringar. De vill förmedla hur viktigt det är att prata om attityden till pengar. Hur viktigt är det att ha dyra saker? Hur viktigt är det att vara som alla andra? Åtminstone de andra jag umgås med?
Tur att det är inne med vintage, second hand idag när fattigdomen växer, även i Sverige.

Det var en gång...

Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.

Dina nötta sandaler har alltför tunna sulor, vägens grus skaver igenom. Dina fötter är ömma av alla kantiga småstenar, du får ta ett steg i taget. Ja, varje steg blir ett medvetet kliv framåt.
Du hade tänkt följa en stjärna, istället går du med sänkt blick, ögat följer längs med vägen du vandrar. För att undvika smärta och obehag.
Du hör vinden i trädkronornas bladverk.
Du söker en annan väg.

Utan skor längs med havets strandlinje. Ingen upptrampad stig. I sanden ingenting av varaktighet, förutom det formlösa. Torra. Undanglidande. För varje steg en ansträngning i det mjuka. Finns inget stöd för dina nakna fötter. Det är du själv som bär din kropp, balanserar på linjen mellan himlen och jorden.
Du hade tänkt följa en stjärna. Den är alltför långt bort, rymden oändlig, det är alltför många stjärnor, talrika som sandkornen under dina fötter.
Som en vagga för din själ hörs havet när det sträcker sig in mot strandlinjen. Oupphörligt.
Du söker en annan väg.

I fotrika kängor på den hållbara och fasta vägen, anlagd och planerad. Lätt att ta sig fram på. Det är de snabba strålkastarnas väg.
Du lever farligt. Det är inte en väg för en vandrare i natten.
Du hade tänkt följa en stjärna, men du hinner inte lyfta blicken och strålkasteren bländar bort himlens ljus. Emellanåt i mörkret en tystnad.
Du söker en annan väg.

Det finns så många vägar att söka...
Vi gör ett uppehåll.
Här är en rastplats.
Vid sidan av en väg.
Kanske lyser stjärnan just här.
Kan du se den?
På vår rastplats.
Just där vi har stannat till.
Har vi kommit fram?

Det var en gång tre vise män, som gav sig ut på en lång resa. De följde en stjärna på himlen.

Betraktelse till morgonmässa av Marie-Anne Gustafson, Präst i Nikolai församling.
/Isabelle

Lär oss att gå över gränser

Vi behöver vänja oss vid att gå över gränser vi annars stannar vid, för att förstå vår omvärld bättre. Vi kommer från olika traditioner och när vi möts lär vi oss att förstå varandra och våra traditioner bättre. Vi är mitt i fastan inför Påsk och det betyder olika saker för oss alla. Det är en eftertankens tid. Tanken är att vi ska fundera på hur vi lever våra liv. Hur kan jag leva mitt liv så att vi tillsammans kan göra världen bättre för alla? Jag behöver öva mig i att tänka utanför mina vanliga tankebanor. Jag behöver lyssna ordentligt till en person från en annan kultur än min egen och anstränga mig för att förstå varför den andre personen tänker som hen gör. Det kan vara en kultur från en annan del av världen eller kulturen i en sjätteklass. Jag behöver be bönen: Lär mig att ta steget in i en annan persons och kulturs tankevärld. Lär mig att förstå och att vara ödmjuk. Samtidigt behöver vi vara uppmärksamma på orättvisor och våga stå upp för den som är svag och utsatt . Vi vill ha fred och nå försoning. Ge oss viljan att gå den vägen. Vad kan du och jag göra för att människor runt omkring oss ska förstå varandra bättre, försonas med det som har varit och vilja arbeta för fred? Vi kan hitta viljan hos många gestalter i bibeln, psalmförfattare, olika religiösa ledare och människor runt omkring oss idag. Låt oss inspireras av dem och varandra!

Så lätt att ta till sig en fördom

Fördomar är intressanta. Det finns en ide om att vi inte ska ha fördomar, men ändå har vi det allihop. Ibland visar vi det inte och andra gånger fryser vi ut någon totalt på grunad av att vi har fördoamr om den personen. En del bojkottar OS i år på grund av det som sker i Ryssland och särskilt i den regionen där OS pågår. Vi fördömer och bojkottar för att få en förändring. Det är bra, tycker jag. Här hemma har det pågått en diskussion om feminism. Detfinns olika tankar, fördomar om vad feminism är. För mig som feminist handlar det om att ingen ska bli utstött, få lägre lön eller lyda undergivet på grund av att man är feminin, att kvinnor har samma mänskliga rättigheter som män. Lika illa är det att ha fördomar och döma ut en feminin man. Statistik visar att unga HBTQ-personer har sämre hälsa än andra unga. 25 % av homo- och bisexuella tjejer, 16-29 år har försökt att at sitt liv någon gång. Av de heterosexuella tjejerna är det 8% som har försökt att ta sitt liv. Båda siffrorna är hemska. Att så många unga tjejer här mitt ibland oss inte vill leva. Vad är det som gör att man inte vill leva? 30% av unga homo-eller bisexuella killar blir utsatta för våld.Vad gör att man dömer ut dem så kraftigt att man till och med går fram och slår? 10% av killar 13-20 uppger att deras ledare inom lagsport inte gillar homosexuella ledare. Vad lär vuxna yngre? Varför tar de unga efter sådana omänskliga fördomar, och dessutom agerar utifrån dem? Vi behöver nog tänka till lite allihop!!

Kul i backen!

Det var fantastiskt roligt att åka skidor mer era barn! De ramlade och skrattade, och upp igen. Ingen prestige. Vi hade kul! Själv har han åkt skidor i många år på många platser och tycker att folk för det mesta sitter allvarliga i liften upp. Det är så seriöst, så allvarligt. Var tog leken vägen? Vi åker väl för att det är kul? Eller åker man för att det förväntas, eller för att det är en statussymbol? Särskilt om man åker på dyra inneställen? Själv och jag liften upp till en svart backe igår. Kollade utsikten, hisnade när jag tittade ner, och kände att där åker jag inte! Jag har inte koll. Antingen gör jag illa mig själv eller någon annan. Jag tog liften ner igen. Så gör man inte. Men det var fantastiskt vackert och meditativt att åka liften ensam ner och beskåda de vackra snötäckta bergen. Och lift kort hade jag ju betalt.

Borde inte alla människor vara värda ekologisk mat!?

En av mina äldre vänner har tonårskillar till barnbarn. Familjen bestämde sig för att äta ekologiskt och kollade naturligtvis hur mycket större kostnaden skulle bli. Det blev inte dyrare. Hemlagad mat på ekologiskavaror mättar helt enkelt mer så det blir inte dyrare, även om det kan se ut så när man står i affären och ska handla. Mat utan gifter och med mycket näring bör göra att vi inte behöver så mycket mat och inte blir så tunga. Var inre organ lär jubla när de inte behöver slåss med massa bekämpningsmedel för att få vad de behöver och lär hålla sig i form längre. Borde inte alla människor vara värda ekologiskt? Borde inte våra barn få möjlighet att inte äta gifter? Varför kräver vi inte att skolorna ska servera ekologisk mat? Hur ser vi på varandra, på människovärdet och på oss själva när vi väljer att äta sådant som är giftigt för kroppen? Vad kommer vi att få för sjukdomar? Kommer vi att kunna få barn? Och de som skördar frukten, grönsakerna, kaffet de behöver inte heller umgås med bekämpningsmedel om vi bara handlar ekologiskt. Finns det egentligen någon anledning att inte äta ekologiskt?

Diagnos, störd eller naturlig mångfald?

En ung tjej blir lättad över att få diagnos för då kan hon få jobb genom arbetsförmedlingen. Som helt "normal" så finns ingen hjälp att få. En del föräldrar blir lättade då deras barn får diagnos för då får barnen extra resurser i skolan och har möjlighet att följa med i undervisningen. Vad bygger vi för samhälle när man måste ha en diagnos för att få hjälp och stöd eller helt enkelt ett jobb? Jag vill gärna tänka att vi alla är olika och att vi behöver mångfalden. Vi kan väl alla känna igen oss lite i någon diagnos och har väl alla våra egenheter eller är lite störda på olika sätt, mer eller mindre. Handlar det inte mest om att hitta rätt plats för var och en? Flera jag pratat med har blivit lättade av att få en diagnos för då får de en förklaring till varför de känt sig annorlunda eller reagerat häftigt i olika sammanhang. Det förstår jag. Men när frågan vilken diagnos har han blir alltför vanlig så kan jag inte låta bli att undra hur det ska sluta. Jag undrar om vi alla har någon diagnos snart. När jag hör om alla barn och vuxna som får diagnoser så undrar jag vilken diagnos jag skulle få om jag testades.