Signaler om hur vi mår ger vi till varandra hela tiden. Ibland har jag svårt att tolka vad andra egentligen menar. Är det en signal om att något är fel eller är hon bara trött? I Signaler berättar barn och unga som varit i utsatta för situationer för Barnombudsmannen om hur det har fått hjälp, eller inte. Det mest chckerande för barnombudsmannen är att de inte nämner socialtjänsten som en hjälp. om soc. nämns så är det för att socc. är passiv, fokuserad på de vuxna och ovilliga att lyssna. Rättsväsendet ska skydda barn men kan upplevas som långsamt, obegripligt och skrämmande. Så kan vi inte ha det!
Sverige har fått påbackning för att vi inte följer FN:s barnkonventionen. Barnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter utifrån FN:s konvention om barnens rättigheter. Barnombudsmannen informerar, bildar opinion och föreslår nya lagar. Ett förslag är att allt socialtjänstens arbete för att skydda barn samlas i Barntjänsten. Barntjänsten ska göras känd för barn, tillgängligt för barn och att man där har kompetens att lyssna på barn och unga.
Jag funderar på vem jag skulle ha vågat prata med?
Vad krävs för att du ska berätta om det som är jobbigt, som kanske är olagligt?
Eva-Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar