Bor han hos er nu? Honom hade vi hemma förra året

Vårt sätt att se på familjen förändras. Idag mötte jag stadsbussen med regnbågsflaggor. Det är pridevecka och vi har en möjlighet att fundera över våra normer och värderingar kring kön, identitet, relationer och sexualitet. Ibland är det tydligt vad som förväntas och vilka normer som gäller i ett sammanhang. Det är bara att inordna sig om man vill vara med. Det gäller att ha rätt kläder, uttrycka sig på rätt sätt och och ha rätt åsikter. I några få sammanhang kan man vara precis som man är och vara välkommen. Det finns några få frizoner och de behöver vi vara rädda om. Jag tänker mig att prideveckan är just en sån frizon, där den som gömmer sin identitet i vanliga fall får möjlighet att vara sig själv, och vara stolt över det. Känner jag att jag är född med fel kön så får jag leva ut det och har chansen att träffa andra i liknande situation. Andra som inte heller passar i ni normen. Så går mina tankar till familjenormen, mamma, pappa, barn, helst två. Familjerabatter utgår från den normen. Det blir svårt redan om man har tre barn. Romantiska helger på Herrgårdar utgår från kvinna och man. Hur fungerar det att komma som två män eller två kvinnor? Många par lever med barn och gifter sig inte och gifter man sig så tar man inte samma namn. Förr tyckte man synd om oss skilsmässobarn. Idag är det väl vanligast att man är separerad. Många barn bor med en vuxen som inte är deras förälder och barn som inte är deras syskon. Det är verkligen ingen ordning alls. Och det är väl fantastiskt , att man inte är fångad i en norm utan får leva fri, fri att gå från den man inte mår bra tillsammans med och fri att hitta en ny livspartner som är ett stöd i livet och kan ge tillbaka tro på kärleken. En del hävdar att man idag separerar för lättvindigt, att man inte kämpar och arbetar på relationen. och det kanske inte alla gör, men många kämpar, alldeles för länge. Det är inte min sak att döma. Nu tänker jag på barnen. Hur upplever de sin situation? En del har det jobbigt med att behöva anpassa sig till nya "syskon" och nya vuxna som vill uppfostra dem. Andra ser att det har många vuxna som vill dem väl och det är bra för då kan man välja vem man vill prata med. Kompisen har två mammor och det är väl bra. Barn anpassar sig, måste anpassa sig, för vi väljer åt dem. Den mest befriande kommentar jag har hört på länge är om två barn på förskolan som pratar och den ena säger ungefär såhär: - Jaha, Stefan(annat namn) bor han hos er nu. Honom hade vi hemma förra året. Ett enkelt sätt att förhålla sig till att familjekonstellationerna förändras. Och det kanske inte är svårare än så.