Uppskatta föräldrar?

Satt nu efter jul och kollade runt på olika bloggar, videoklipp, forum etc och insåg en sak. Vad har hänt med dagens ungdomar?
De visar upp grejer och sådant de fått nu i jul, inget konstigt med det då. Men sedan i slutet kommer kommentaren "Was that it?" Är verkligen ungdomar så bortskämda?
Kollade en killes blogg, han hade fått en iPhone 5, en ny dator + massor av annat. Sedan i slutet av inlägget så kommer hans kommentar att han tycker att föräldrarna är snåla? SNÅLA?
Men lilla gubben, väx upp!

Insåg verkligen då hur många föräldrar som inte blir uppskattade. Förstår att många tänker nu, mina föräldrar försöker inte ens. De visar inte att de älskar mig etc. Det finns ju också föräldrar som inte ens borde få ha titeln förälder. Sorgligt men sant. Men nu pratar jag om de som verkligen försöker och vad får de egentligen tillbaka? Inget.

Tycker att de bortskämda ungdomarna borde kanske kolla runt sig. Ni har tak över huvudet och någon som älskar er och tar hand om er. Finns barn som har inget av det och ni tycker era föräldrar är snåla?

Hoppas att ingen tagit illa upp men tycker verkligen att föräldrar förtjänar så mycket mer än vad de får tillbaka från oss.
Så kom ihåg, en kram här och där, en kommentar om hur mycket de betyder för er skulle väl inte skada?
Ska då bara säga att jag hoppas alla har haft en toppen jul och så håller jag tummarna för en god fortsättning!

/Isabelle

Nyårslöftet - se mig själv och få världen lite bättre

Jag brukar inte tillhöra dem som  ger nyårslöften. Ta tag i saker behöver man ju göra hela året, men i år har jag tänkt efter mycket under julen och nyåret. Helgerna blev inte alls om vi planerat och som jag hade tänkt mig. Jo delvis, men på grund av det som hänt fick jag fler djupa samtal med goda vänner. Finns det något härligare än goda vänner som ärligt säger vad de tänker! När jag själv inte ser vad som är bäst för mig, när jag håller fast vi något som inte är bra för mig. Då kan de få mig att se klart. Åtminstone för stunden. Jag inleder det nya året med sorg och melankoli. Mitt i allt ser jag att jag lär mig mycket om mig själv och människor runt omkring mig. Nu gäller det att fatta rätt beslut med hjärtat utifrån kloka råd och magkänsla. Hjärnan i hjärtat, huvudet och magen ger dock olika besked olika tider på dygnet. Löftet då. Jo löftet kan handla om att ta de varningssignaler jag får på allvar och tänka på dem från olika synvinklar, själv och med hjälp av andra.

Vi får så mycket signaler från vänner, barn, våra kroppar. Att lyssna till dessa signaler och ta vara på alla kloka människor runt omkring kan vara ett bra löfte för mig och kanske för dig. Kanske kan vi få världen lite bättre.

Stress inför julen

Det finns många olika sätt man stressar på inför julen. Skolarbeten/projekt ska vara klara, handla julklapparna och laga julmaten.
Vad kan man göra för att koppla av från stressen en stund är då frågan? Ska man lägga sig i soffan och kolla en film, lyssna på musik, ta en kopp te med några kompisar?

Många personer tror att de slappnar av när de kollar film, lyssnar musik och bara sitter och små pratar med någon. Kan då informera att detta inte är sant. Eftersom att hjärnan är i full gång och analyserar allt som man ser och hör även fast det känns som att man bara tar det lugnt.

Mitt tips till er som känner er väldigt stressade att bara lägga er i ett varmt bad eller i sängen med ett par filtar, tänd några ljus och bara koppla av och försök att bara släppa taget på allt.
Man kan också lyssna på olika ljud, t.ex. regndroppar som faller eller bara ljud från vinden som blåser.

Här är en av mina favoriter som jag brukar ligga och slappna av till.
Ha en trevlig avslappning!
/ Isabelle

Goda presenter

Ett av Julens dilemman är för mig min kärlek till paket. Jag vill allt annat än bidra till att driva julen till att bli en konsumtionens högtid. Trots det väger inte alla mina motiv för julklappar tungt. Jag älskar att ge, på riktigt. Men jag tycker nästan lika mycket om att få. Men egentligen behöver jag ju inte det jag önskar mig. Har jag klarat mig fram till den 24 december borde jag ju överleva utan dessa prylar även de sista dagarna innan årets slut. Men ack så spännande det är. Men allt prassel och tissel och tassel. Vad fint det är med vacker inslagna paket under den barrande granen. Jag vet inte om det handlar om att jag inte riktigt blivit vuxen under julen ännu, eller om det helt enkelt är så att jag är svag för överraskningar. Jag önskar så att jag kunde göra något mer av av denna paketmani. Jag önskar att jag hade förstånd nog att önska mig en get i julklapp istället för de där kaffekopparna.

Det finns många bra organisationer som säljer goda julklappar. Vaccinpaket, fotbollar, blyertspennor, vätskeersättning, höns och getter, tält, cyklar och motorcyklar. Ja allt möjligt bra!

Bra presenter hittar ni bland annat här och här

/Sandra

Mitt misslyckande är en spännande utveckling

Jag har misslyckats! Jag hade en dröm. Drömmen finns kvar men jag inser att för mycket ligger i vägen för att den ska bli sann. Jag är envis och obotlig optimist. Det tar mycket energi. Frågan är när det tar för mycket energi. När är gränsen nådd? Jag har insett att det är en konst att ge upp i rätt i rätt tid. Ibland ger jag upp för lätt och ibland kämpar jag för länge. Ibland är det bra att släppa in nytt och ibland är det kvar att hålla fast kontinuerligt för att bli någon, eller i ett projekt/verksamhet/företag, som är att lita på. Jag vill ju inte vara någon som ger upp, överger bara för att det blir lite problematiskt. Jag vill vara  någon som ser möjligheter och ger hopp.
 I varje misslyckande har vi en chans att hitta helt nya vägar och möjligheter. Det är inte alltid så lätt att se det. Om jag ser det kan det plötsligt kan det dyka upp flera olika möjligheter, och vad ska jag då välja? Förhoppningsvis lär jag mig av tidigare misslyckanden och väljer alltmer rätt. Men det kan lika gärna bli så att jag väljer lika dant som förra gången för att det inger någon falsk trygghet, utan att ha utvecklat mitt sätt att tänka. Att det ska vara så svårt att vara människa, och samtidigt vad spännande att få utvecklas hela livet!

Jag mår bra av att längta

Nu är vi mitt i den tiden jag har längtat efter, Advent. Det är vackert med alla ljusrgirlander på stan, det luktar gott i trappen när jag kommer hem när grannarna bakar lussekatter och pepparkakor och det blir fler tillfällen att sitta och fika tillsammans med vänner och arbetskamrater, bra konserter. Det ligger en förväntan i luften. Vi längtar efter allt det goda som har med julen att göra, god mat, julgodis, tid att läsa och umgås med dem man tycker om.
Själva julafton kan vara som paradiset. Men jag möter också endel som bävar inför julen. Stora förväntningar som har lett till stor besvikelse över att julafton inte blev det som var tänkt. Hur ska det bli i år? Var ska jag vara? Ska jag ge julklappar, Får jag julklappar? Hur ska pengarna räcka? Blir det för mycket julsnaps? Lika bra att låtsas att julafton är en vanlig måndag.

Målet är inte det viktiga utan vägen dit, säger man.
Kanske är det så med Julen också.

Jag väntar på ljuset

Jag tycker att Advent är en väldigt fin tradition, 

luften liksom yr av snöglitter och förväntan.

Jag älskar att göra julfint och baka pepparkakor, 

umgås med vänner och spatsera i snön.

Men mest av allt älskar jag det vi egentligen borde försöka minnas.

Advent betyder ankomst, vad är det då vi väntar på?

Jag väntar på ljuset.

/Sandra