Länge leve vintage och IKEAS vita badrumsmattor men låt kaffemuggar vara kvar i skogen!

Idag har jag varit på Erikshjälpen och köpt två bord och  lampfot. Gedigna saker till ett billigt pris. Det är så stor variation på allt man kan hitta på loppis, second hand, vintage eller vad man nu vill kalla det. Man kan verkligen hitta en personlig stil och man går och letar. Och det behöver inte ta längre tid än att åka till IKEA. Där är allt nytt och allt finns att titta på på nätet och i katalog. Det är rationellt men hur kul är det när vi alla har samma vita badrumsmattor och billybokhyllor? Jag har också deras vita badrumsmatta på toaletten och billybokhyllor för jag gillar att man kan handla ganska mycket för liten peng på IKEA. Många kan handla där och många har jobb där. Men jag gillar verkligen att loppis, vintage, second hand är inne. Jag får överta något som någon kanske vårdat ömt i många år. Pengarna går ibland till väl organiserade hjälpprojekt, ibland tjänar någon pengarna men ingen skog behöver skövlas. Vi tar vara på det som redan finns.
men jag blir sorgsen när jag ser papperskorgar fyllda med pappersmuggar från waynes coffe, espressohouse och starbucks. Hur kan det vara inne att bära på en pappersmugg med ett namn på när vi planterar träd för att folk ska överleva i andra länder?

Stressad? Du är värd bättre!

Jag läser att 30% av alla 16-åringar är stressade. Sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter pga av stress är vanligast blande tjejer. Men som tonåring mehöver man ju sova mycket på grund av alla hormonomställningar i kroppen. Vad blir du dtressad av? Höga krav? Från vem? Skolan, alla val och läxor, pengar att handla för, modebranchen, tankar om och oro framtiden.
Man är sällan helt nöjd med sitt utseende, kläder, sig själv. Lite självkritik ska man ju ha, men inte så mycket att man inte kan leka och njuta av dagen idag. Vad är det som gör att vi inte kan lita på att vi duger som vi är. Du är bra. Du är OK. Vi är olika och det är det som är det fantastiska. Om någon säger något annat. Ta ingen skit. Du är värd bättre!

Vikten av att bekräfta - konfirmera

Något av det värsta i livet är att separera, att skiljas från någon man älskar, eller älskat. Allt blir så annorlunda när den man är van med, som alltid finns där, inte finns längre. Det blir tomt. Man saknar leendet,  kramarna och närheten till någon som känner mig och förstår mig utan att jag behöver säga så mycket. När man lever i en god relation får man ofta bekräftat att man är bra, gör bra saker. Man känner sig uppskattad. Ibland går det snett i alla fall. Ofta beror det på rädslor, kaos man har inom sig som spiller över på de som råkar vara närmast. Då kan det gnissla i relationen hemma och relationerna på jobbet eller i skolan.
Bekräftelsen är viktig. vi behöver bekräftelse, både genom att få höra uppskattande ord och känna uppskattande beröring. Vi bekräftar ofta våra relationer genom en symbol, en förlovningsring, ett gemensamt emblem på skolan eller företaget. Vi behöver bekräfta att vi hör ihop, är del av en gemenskap.
Isabell tyckte jag skulle blogga om konfirmation. Då menade hon bekräftelsen av dopet som ofta sker när man går i åttan, men allt oftare även i gymnasiet eller när man är vuxen. Vi bekräftar att vi vill leva som kristna. Men det spännande är egentligen tiden innan, konfirmationstiden. Då har vi möjlighet att tänka tillsammans om viktiga saker i livet. Sådant som man kanske inte tar sig tid att prata om i vanliga fall. Vi pratar om hur vi tänker om oss själva, min identitet, vem är jag i denna värld? Vi pratar om hur vi kan leva tillsammans i vårt samhälle för att världen ska bli så trevlig som möjligt att leva i. Och så pratar vi om relationen till Gud. Vem är Gud och hur kan man ha en relation till en högre makt? Kan man var vän med Jesus och känna den Heliga anden? Ofta är man en större eller mindre grupp som man lär känna genom samtalen, bibelstudierna, och gemensamma upplevelser som att se filmer och resa tillsammans. I slutet av konfirmationstiden har man lärt sig en del, kanske inte blivit säkrare i sina åsikter men förhoppingsvis prövat nya tankebanor om vad som kan vara sanningar om livet, sig själv och en treenig Gud. Öppen för nya möten kan man bekräfta om man vill leva som en kristen och bekräfta sitt dop. Bli del av de döptas gemenskap, kyrkan. I relationen med andra kristna blir vi genom gamla berättelser och aktuella händelser påminda om Guds kärlek till oss genom under som sker, när  det omöjliga plötsligt inträffar. Någon blir helad från sin sjukdom, någon får kraft att stå ut i orimliga situationer och tillsammans får vi genom denna bekräftelse glädje och vilja att finnas till för andra och att förändra världen till något bättre.

Filmtips - Jagten

Jagten "Jakten" en är dansk film med skådespelaren Mads Mikkelsen som huvudroll. Mads är en vanlig skollärare tills en av hans elever blir avundsjuk för han ger andra barn mer uppmärksamhet och börjar sprida rykten utan att hon vet vad hon egentligen säger.

Tycker att det är en väldigt bra film som väcker många tankar om hur folk behandlar varandra pga. rykten och hur snabbt "snack" egentligen sprider sig.

Tycker verkligen att alla som inte sett den borde ta sig tiden att se den!


/Isabelle

Bara döda fiskar följer strömmen

Anpassa dig! Varför ska jag anpassa mig?
Louise Hoffsten sjunger Only the dead fish follow the stream. Vem vill vara en död fisk som följer strömmen? Men vi gör ju allt för att passa in. Jag kollar klädkoder så att jag inte blir för fint eller för slarvigt klädd på festen. vem har inte vita kläder på studenten?Utan att jag själv märker det lägger jag mig till med uttryck som de andra runt omkring säger eller gester de andra gör. Det är naturligt att vilja bli en i gruppen.

Tänk själv! Vad vill du? Samtidigt uppmuntras vi att stå för de vi är, våra egna åsikter. Gör inte bara som alla andra. Vad vill jag egentligen, och vad tycker jag egentligen? Att möta människor med olika åsikter och diskutera värderingar, läsa böcker, se filmer och spela spel som gör att man kan leva sig in i andra människors situation är olika möjligheter att känna efter vad jag själv faktiskt tycker och värderar som viktigt.

 Då vi är flera som tydligt visar var vi står är det lätt att stå upp för min åsikt. Andra gånger när jag är en ensam och måste förklara mig och argumentera och ändå inte känner att mina förklaringar gå hem, då gäller att kämpa mot strömmen och inte vara en död fisk som bara följer de andra. Min egen stolthet kräver att jag inte vänder kappan efter vinden och bara byter åsikt. Vem tar mig och mina tankar och värderingar på allvar sen?

Ingenting är som det verkar vara, sjunger Louise vidare. Skenet bedrar. Polischefen som verkar vara ordentlig och talar om att respektera utnyttjar minderåriga flickor sexuellt. Vem kan man lita på då? Den trevlige killen jag blev kär i visade sig slå sina barn. Det var uteliggaren som kände igen mig och såg att jag var ledsen och vill trösta en sen kväll. Min kompis avslöjar det jag trodde var en hemlighet mellan oss. Människor är inte som jag förväntar mig. Och jag är själv blir besviken och arg och blir inte den jag brukar vara.

Simmar jag motströms för länge så dör jag väl i alla fall av mobbing och utfrysning. När jag är liten, besviken och känner mig ensam, behöver jag dem som tycker likadant som jag. De människor som jag kan känna mig trygg med. Jag behöver komma tillbaka till de som värderar samma saker som jag. Ett stim som  ger mig kraft att inte bara följa strömmen.

Vadå, är du feminist?

Mathias tipsade precis om en video han sett på UTube och var då tvungen att se den. Blev förälskad på en gång! Hon har så rätt om dagens samhälle.

Vi unga vill ändra på normen, men vi blir nertryckta för det mesta när vi säger våra tankar högt. Ska inte vi stötta varandra i detta och se till att det kanske blir någon förändring i framtiden?
Vad tycker ni om denna video?

/Isabelle

Tysta tillsammans

Det är en tyst gemenskap. Någon hostar, någon annan ändrar sittställning. Jag sitter på golvet tillsammans med ca 4000 andra personer. Det är så tyst att jag hör fåglarna kvittra utanför. Vi kommer från olika länder och olika kulturer. De flesta är ungdomar, några barn och några medelålders och äldre. Men när vi sitter här i tystnad på golvet är alla lika. Tankarna flyger. Jag har ingen klocka på mig och mobiltelefonen satte jag på en stund i går för att se om det kommit något viktigt meddelande. Min vardag hemma är långt borta. Jag är inte nåbar, finns inte föromvärlden. Men här på golvet är jag närvarande. Helt närvarande i det som sker nära mig och långt där borta. Uppmärksam på om någon gäspar eller gråter. Det är lugnt. Jag blir lugn och öppen för tankar, gamla tankar som jag tänker färdigt och nya, öppen för något annat än det vanliga. Jag undrar hur lång tystnaden är. Hade jag haft en klocka eller mobil hade jag kunnat kolla. Men det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi alla är tysta tillsammans och det känns som det pågår något heligt, något särskilt från det vanliga.

Hemma är det sällan helt tyst. Musik i bakgrunden hemma, i klädaffärer, i livsmedelsbutuker och på fik och restauranger. Väntar jag på någon tar jag fram mobilen och quizkampar eller wordfeudar. Nya intryck hela tiden. Jag vill ta vara på tiden och passar på att kolla saker. Jag vill  inte tänka vissa tankar och då håller jag dem borta genom att fylla på hjärnan med andra utmaningar. Är jag rädd att möta mig själv i min ensamhet?
Ibland är det så. Andra gånger orkar jag inte med ljud utan vill bara ha tyst hemma. Men jag vill helst inte vara själv då. Det är tryggare men någon annan i närheten. Det kan vara en vägg emellan men någon är där.

Jag tror att vi alla behöver tystnaden men det kan vara svårt att möta den ibland. Möta oss själva i tystnaden och allt som finns inom oss som kommer osorterat. Och vi vet inte riktigt vad som kommer. Men vi behöver ta emot det, ta emot oss själva. Ta oss själva på allvar och lyssna.

Det är spännade att möta och lyssna till en annan människa, men det blir ofta svårt när man kommer en annan människa riktigt nära. Rädslor avslöjas och skrämmer, rädslor som kan bli till ilska och kontrollbehov. Värderingar som sätts på sin spets när det uppstår svåra situationer och man måste välja. Det kan vara lika svårt att möta sig själv och se sina rädslor och utmana sina egna värderingar. Men det behövs för att bli hel, ödmjuk inför världen, andra människor och sig själv. Och ödmjuka mot oss själva behöver vi vara i denna hårda värld.