Vilka berättelser väljer vi om de andra?

De andra är de som inte är vi. Vi är den grupp jag tillhör. Ibland är det bara vi två och andra gånger det vi på min skola, min arbetsplats, min kyrka, och ibland kan vi innesluta Örebro eller hela Sverige i vi. Det dyker upp andra som inte tycker som vi, beter sig som vi eller inte har samma resurser som vi. Vi hör rykten om vad de gör och säger, och bildar oss en uppfattning. Så plötsligt kommer en berättelse för att någon har frågat de andra och fått en berättelse som svar. Då kan det komma en helt annan berättelse än den vi förväntat oss. En berättelse som berör och skapar förståelse. Ja, så kan det ju också vara. Många gånger är det journalister som vågar fråga, som har som sitt arbete att fråga, och lyssna ordentligt på svaret. När berättelserna krockar så ligger det hos mig att välja vilken berättelse jag ska ta till mig och tro på. Hur väljer jag då? Tänk om vi alla kunde vara lite journalister och nyfiket ta reda på vem den andre är. Vilka spännande berättelser vi skulle få höra. Berättelser som vi kan känna igen oss i och som då kan skapa gemenskap. Gemenskap som skapar ett större vi, och ett större vi kan skapa trygghet. Trygga människor jag har träffat har varit generösa, de har inte dömt andra, utan sett att vi har olika förmågor. Många gånger vill man väl men har inte förmågan eller resurserna att göra det som kanske skulle vara bäst. Kan berättelserna skapa en ödmjukhet som lär oss att inte döma?

Kära student! Fira nu - ta tag i det andra i morgon!

Jag tycker att det är fantastisk att se och gratulera glada studenter. Det lyser hopp och värme och solen skiner mellan regnskurarna. Studenten har klarat av många års skola och äntligen väntar något annat. Att ta studenten innebär att den trygga skoltiden är slut. I skolan presterar man inför prov, att vara aktiv på lektioner och i enskilda arbeten. Alla i klassen sitter i stort sett samma båt. Nu, efter studenten, faller ett tungt ansvar ner över axlarna. Friheten att bestämma själv vad som ska läggas energi på. Möjligheterna är många. Ska jag fira att jag kommer ut i arbetslöshet? Den kommentaren kan göra att jag sätter tårtan i halsen. Söka jobb som ung när det i media handlar om hur vi ska handskas med ungdomsarbetslösheten. Hur känns det? Att sova med mobilen under kudden för att vakna om det kommer ett sms om att idag behöver vi din arbetskraft är inget någon av oss längtar efter. Hoppas på jobb, men inte veta förrän i sista stund och så blir det inget jobb, och därmed ingen inkomst. Den stressen kan vem som helst bli utmattad eller utbränd av! Att få flera jobb, hemma eller utomlands och ha svårt att välja. Vad är strategiskt att göra för framtiden och vill jag? Att inte få något jobb alls, inte vilja gå i skolan mer och kanske undra vad jag kan behövas till. Möjligheterna är många, både positiva och negativa. Uppmaningen att tänka på sig själv, vad man vill och hur man ska nå till sina mål, hör jag ganska ofta. Att tänka för mycket på sig själv tror jag är en möjlighet som drabbar alltför många. Att fokusera för mycket på mig själv, mina möjligheter och misslyckande, kan göra att jag drabbas av prestationsångest. Kravet att göra bra saker, se bra ut och vara lycklig med sin utveckling. Mycket av den psykiska ohälsa vi pratar om idag kan bero på att vi snöar in oss i oss själva. Forskning visar att vi hjärnan belönar oss på samma sätt som vid orgasm när vi hjälper någon annan. Vi blir alltså lyckliga av att tänka på andra. Lycka kan vara att vara helt upptagen av någon annan människa. Lycka är att lägga energi på hur någon annan har det i min närhet eller i en annan del av världen. Jag tänker, kära student fira nu och ta tag i det andra i morgon. Världen är inte perfekt och just därför har vi alla fantastiska uppdrag som dessutom kan göra oss lyckliga.

Som en tjuv som tar min självkänsla

Du duger som du är säger ibland föräldrar, vänner och kuratorer. Sedan mötes jag av reklam som antyder att jag borde gå ner i vikt, ha lite tjockare hår, längre naglar, svartare ögonfransar eller vara lite smartare, snabbare, coolare. Det är som en tjuv som kommer och tar min självkänsla. Jag ska inte tro att jag duger som jag är. Sedan lägger jag ner energi på att intala mig att jag är ok som jag ser ut och att jag springer, yogar, cyklar alldeles tillräckligt. Om inte tjuven kom och tog mitt självförtroende skulle jag ha mer tid att lägga ner på mina vänner, min familj och göra solidarisk aktioner som är bra för människor i andra länder, djuren och naturen. Det finns så himla mycket jag kan göra för att vi ska få en bättre värld och så ödslar jag tankar och energi på hur mina naglar ser ut. det är ju helt sjukt. Eller?

Jag längtar efter skammen

Jag gör som jag vill! Det gjorde jag igår kväll när jag cyklade på trottoaren, fast jag egentligen visste att det inte var cykelbana. Det är väl inte så noga?!Den som tycker att bussarna ska vara avgiftsfria åker på bussen utan att betala. Ett sätt att visa sin åsikt. Den student som skäller ut professorn för att professorn ska backa och godkänna en uppgift försöker hitta ett sätt att komma igenom utan att ge mer tid och energi till uppgiften. Vi hittar olika sätt att visa vad vi står för och se var gränserna går. Kanske vara man vara med och skapa nya gränser för vad som är okej. Den som blir utsatt för ett sexuellt övergrepp bli ofta hotad till tystnad. Någon annan har gått över en gräns och kränkt personen som utsätts och kräver att det ska vara okej. En som blir misshandlad och inte vågar anmäla är rädd. Vad kommer att hända om jag berättar och anmäler. Den som blivit kränkt skäms. Kan det bli värre om jag anmäler. Hotet hänger i luften. Hur har det blivit så? Föräldrar sätter regler för hur det ska vara hemma och andra regler gäller i andra hem. I vissa hem får man inte svära och ha mobilen vid matbordet då familjen sitter och äter och i andra hem äter man nästan aldrig tillsammans. I skolan är det ok ej att rita på bänken, men du skulle aldrig rita på vardagsrumsbordet hemma. Du kan slänga snus i taket på skolan, men du gör det inte i kyrkans tak. I vissa sammanhang verkar det inte finnas några regler alls, bara att den som har makt bestämmer. Vill vi verkligen ha det så? Det är skamlöshetens kultur. Man blir skrämd och skäms. Jag önskar förstås att de som blir utsatta för sexuella över grepp och misshandel vågar berätta och vågar protestera, och inte skäms utan protestera mot ett samhälle som inte kan försvara dem. Jag längtar efter skammen. Skammen som hindrar oss från att göra illa en annan människa. Skammen som gör att respekten för en annan människa hindrar mig från att bryta vissa regler.Respekten att vörda någon, en relation man är rädd om, som betyder mycket. Inte respekt av rädsla.

Vitsen är inte att bli ego, möjligen att bli altru

Aska påminner om fasta. Eller vad påminner det dig om? Nu firas askonsdagsmässa i kyrkorna och vi går in i fastan. 40 dagar innan påsk ska vi inte koncentrera oss på att festa och frossa utan arbeta på relationerna med andra människor och Gud. Vitsen är inte att gå ner i vikt, eller som Jens sa i morse, fokusera så mycket på att inte äta gott att man blir sur och tvär mot andra. Vitsen är inte att bli ego, möjligen att bli altru. Vad är är min roll i den här världen och vad kan jag göra för att förbättra livssituationen för andra i den här världen? Det kanske krävs lite tid att tänka på det. 40 dagar kan vara lagom att tänka och kanske ändra inriktning i någon del av livet, eller ska allt bara rulla på?

Välutvecklat nervsystem som merit?

Är du en person med ett välutvecklat nervsystem? Det innebär att du är extra känslig känslig för intryck av olika slag, ljud, köld, ilska, stress och hunger. Det kan vara jobbigt både för dig själv och din omgivning. Du kanske uppfattas som gnällig och överkänslig, och aldrig nöjd. Vill man anställa en sådan person? Idag är det enklare om man är stresstålig, kan sitta i öppna kontorslandskap och inte vara allergisk mot något. Då behöver ingen ta några särskilda hänsyn. Men är det bra? Att ha ett välutvecklat nervsystem borde kunna vara en särskild och eftertraktad kompetens. Det bör vara en tillgång för ett företag att någon reagerar på när det är för stressigt, för hög ljudnivå, starka lukter, för stark ventilation eller för mycket konflikter och dålig stämning. Ser fram emot att se en annons där man söker person med välutvecklat nervsystem för att göra miljön bättre för alla. Eva-Mari

En bäver har inga problem med integration och det borde vi inte heller ha!!

Vissa saker vi gör i livet är förprogrammerade. De ligger i våra gener. Vi människor har inte lika förprogrammerade gener som djuren så ve vet inte alltid hur vi ska göra saker. Vi blir lite vilse och bildar en kultur tillsammans med de närmaste och så lever vi efter den. Flyttar vi, eller flyr, och kommer till ett nytt land med en annan kultur blir vi lite vilse. Det sätt vi brukar bete oss på fungerar inte riktigt. De andra tycker att vi är konstiga. Antingen får vi förbli konstiga eller så får vi anpassa oss och lära om för att passa in i den nya kulturen. Djur däremot ha i sina gener mycket tydligare mönster för hur de ska bete sig. De gräver på samma sätt oavsett om de är i Sverige eller Frankrike. De kan integreras snabbt eftersom beteendemönstret är detsamma hos alla bävrar. Om vi ser bakom den kultur vi lever i, vår sociala status, kön, är också vi människor lika i vårt inre. Det är ingen skillnad på varifrån vi kommer. Det är bara på ytan vi är olika. Vi har utvecklats genom uppfostran av familjen och av den kultur vi råkar leva i. Det är framforskat. Alltså kan ingen rasism finnas för vi är alla lika. Detta hörde jag Mikael Kyrkiala prata om igår kväll. Väl värt att sprida.