En kär lek

Vilken fantastisk lek det är att vara kär! Man längtar och är nervös så man nästan inte kan äta. Samma sak om man är 14år eller 42. Det kan man inte tro. Man träffas, är nervös och skrattar och leker. En underbar men utmattande tid. Tur att hormonerna gör att man inte behöver sova så mycket just då. Den första sjukliga förälskelsen går över. Vilket är tur för annars skulle vi väl dö i förtid, av utmattning. Man vänjer sig vi varandra, vardagens problem och glädjeämnen tar över och man lyssnar inte lika intensivt till vad den andre säger. Det leder till missförtånd och det första bråket. Konflikter kan göra att vi lär känna varandra bättre och kommer varandra närmare, in i djupare skikt där ingen kanske vandrat förut. Förståelsen kan öka och kärleken djupna eller så kommer man längre ifrån varandra och tycker bara att den andre är ego. Satsa eller gå? Vill jag? Vill du? Det kanske är självklart för dig men inte för mig. Tillbaka till leken. Leken kan få oss se varandra som när vi var nykära. Vad var det som gjorde att vi drogs till varandra från början? I leken kan jag känna att det är dig jag verkligen vill leva med, trots att vi tycker olika om en hel del saker.
Eva-Mari

Fy SD, Jag skäms för att vara svensk

Hej allihopa!
Satt precis och kollade runt på nätet och en nyhetsartikel hoppade upp, finns bara en sak att säga "Jag skäms för att vara svensk just nu!!"
Artikeln
Det är så sorgligt att han går omkring och säger att det är hans land och får det att låta som "alla vi svenskar" står bakom det han slänger ur sig.
Vill inte att detta ska vara ett kritiskt inlägg mot er som stödjer SD, men tycker bara att det är så fel att det finns personer som kan gå omkring och beter sig som han gjorde och tro att det de gör är "rätt".
Ska vara helt ärlig och skämdes redan när dem kom in i riksdagen men efter att ha sett och läst detta så skäms jag ännu mer för att vara svensk.
Denna artikel har spridits utöver facebook, twitter och andra sidor väldigt snabbt redan. Men ville bara få in min synpunkt på det hela och jag hoppas verkligen att någon snart går emot dem, det de gör är INTE rätt och är rentav rasistiskt.

Kommentera gärna och skriv era synpunkter om detta. Är väldigt intresserad att se vad folket tycker!

/ Isabelle

Förlåt - gör mig fri

Vi sårar varandra ibland medvetet och ibland helt utan att förstå varför det blev så. Jag säger en sak men du kanske hör en helt annan. Det blir bråk, men du säger förlåt. Då blir det lugn och ro igen. Jag har inte glömt. Vi minns men vi kan förlåta, lämna det för att kunna gå vidare. För att inte fastna i de gamla argumeneten och den gamla ilskan och bli bitter. Bitterheten  gnager sönder mig och dig inifrån. När jag förlåter kan jag lämna det som har hänt och börja om på nytt. Jag känner mig fri.
Jag kan välja att fortsätta att träffa den som sårat mig och satsa på att börja bygga upp relationen igen eller välja att gå vidare, lämna en situation,  relation, ett arbete.

Konflikter är chans att lära känna varandra. Vi lär oss var vi har varandra, åsikter och gamla ryggsäckar av rädla eller skam. Kan vi reda ut konflikter tillsammans kan vi åstadkomma mycket tillsammans. Vi blir starka och kan lita på varandra. Men vi behöver lyssna med hela vår själ för att förstå varandra . Jag måste tänka utanför mina egna tankebanor för att kunna se det du ser, förstå vad du upplever. Det tar tid och kraft.

Nelson Mandela satt 27 år i fängelse och tänkte. När han kom ut hade han förlåtit, han kunde arbete för att andra skulle förlåta och fick ett helt land att gå vidare på en ny väg. Jag begär inte det av mig själv eller dig. Men jag kan börja lyssna och leva mig in i din situation. Se ditt kaos som gör att du gör det du gör. Du kan se mig som jag är, med mina brister och förstå. När jag förstår blir jag inte lika arg. Jag kan se att det finns viktigare saker. Vi är olika och det är en tillgång. Vi kan hitta en ny väg tillsammans fast vi är olika, eller tack vare.
Du och jag och världen. Ditt förlåt gör mig fri att älska.
Eva-Mari

Har någon sagt att du är underbar?

I en värld där nästintill allting tycks skrika yta kan det kännas skönt att landa i ord som säger annat. I musiken hittar jag mycket av trösten och vilan som fungerar som motvikt till allt det som tynger ner, ställer krav och sätter upp orimliga mål för hur man bör vara, se ut och bete sig. Eller kanske snarare hur man absolut inte får vara och  hur man ska passa sig för att se ut. Även om det på pappret låter enkelt är det svårt att inte dras med i det som i logiken kan kännas helt knasigt. När man står framför spegeln är det inte alltid lika lätt att slå bort de där rösterna, de som alltid bara tycks skrika yta. Det är i de stunderna som toner och ord kan få fungera så bra. Som orden i en av Bo Kaspers Orkesters melodi;

Har någon sagt att du är underbar? 

Och ibland kanske det känns som en lögn men jag tror på motsatsen.

/Sandra

Varför är det så svårt att berätta?

Har precis sett filmer på youtube om Amanda Todd och andra som valt att ta sitt liv på grund av att de blivit mobbade. Jag är ensam. De som var mina vänner svek mig och jag kan inte lita på någon. Alla hemska ord som sägs om mig. Att träffa andra är ett lidande. När någon säger så jag kan förstå att valet är att befria sig från lidandet.

Jag själv slog tillbaka när jag gick i lågstadiet och sedan gav sig ingen på mig igen. Men då handlade det bara om ord. Nu handlar det om bilder som sprids. För henne hjälpte det inte att hon bytte skola. De sökte upp henne, startade facebooksida. Vila i frid! Uppmanad att ta sitt liv. Hur kan man då känna att det finns en mening med livet?

I en av filmerna är det in kille som blivit tjej som beskriver sig själv som kämpande. Allt lättade då hon berättade för någon om sina upplevelser. Hon upptäckte att hon inte var ensam. Hon uppmanar alla att berätta om de ser mobbing och om de själva är mobbade, för att rädda liv. Varför är det så svårt att berätta?

/ Eva-Mari

Filmtips - Cyberbully

Såg filmen Cyberbully från 2011 för några dagar sedan. Det var en grymt bra film som jag tycker alla borde se, och kanske lära sig något?

"Words can hurt" även på nätet. .

/ Isabelle

Att ta klivet in i vuxenlivet- När är man egentligen redo?

När blir man vuxen?

Enligt EUs barnkonvention är man barn tills dess att man fyllt 18 år. Betyder det då att man helt plötsligt ska kalla sig för vuxen så fort man fyllt 18? Eller är man ungdom och hur länge får man kalla sig för ungdom?
Jag vet själv att jag som tonåring längtade efter att bli vuxen. Det verkade så mycket enklare på något sätt. Jag såg framför mig hur jag skulle ha man och barn och allt skulle vara planerat och utstakat. Nu är jag 28 år och känner mig definitivt inte vuxen. Jag har precis blivit klar med min utbildning och är på jakt efter mitt första riktiga, fasta jobb. Det är nog först nu jag känner att jag börjar nosa på vuxenlivet. Trots att jag flyttade hemifrån redan som 16-åring har jag aldrig känt att det gjort mig mer vuxen.

Många pratar om vuxenpoäng. Det är exempelvis vuxenpoäng att skaffa ICA-kort, vilket jag haft sedan jag var 16. Inte känner jag mig mer vuxen för det. Jag har vänner som har villa, vovve, volvo och barn men har ändå svårt att betrakta dem som vuxna då vi är lika gamla. Har vuxen-begreppet förlorat sin mening?
Är vi ungdomar tills vi blir gamla eller finns det en ålder då vi måste börja kalla oss för vuxna?

Denna förvirring skapar nog inte bara kaos i min hjärna utan jag tror det finns fler än jag som känner likadant.

För de som är unga idag måste det vara svårt att se upp till vuxna om man inte vet vilka som verkligen är det.
Är du vuxen? När blev du i så fall det?

Är du inte vuxen? Vad är din tanke om vuxna?

/Ann-Helene