Väntsalen är stängd, ingen att fråga, inget att äta, och det är kallt

Idag fick vi som skulle till Köping hoppa av tåget i Arboga på grund av en olycka. SJ hade ringt taxi som vi skulle vänta på. Minuterna gick, vi fem som stod där frös, ringde kundtjänst och närmaste taxistation. Ingen visste om taxi till oss var beställd. Ingen bemanning på stationen i Köping fast det var vardagseftermiddag. Det var skönt att inte vara ensam, utan fler i samma situation. Väl i Köping fick jag skjuts dit jag skulle av en vänlig "medfrysare". Det är spännande att se hur olika personer reagerar i sådana situationer och hur man blir en liten grupp som löser ett problem. Vi löste det bra.Vi samarbetade och hade tom plan B och C på gång.

På vägen hem hade jag tur. Skulle med ett tåg men hann med ett tidigare, som var försenat. De som satt nära mig då var mer uppgivna, men tack vare konduktören blev det ett bra samtal kring hur allt fungerar, eller rättare sagt varför det inte fungerar. SJ kör tåg, inte alla tåg. De är inte ansvariga för räls och bemanning av tågstationer. Man kan alltså som resenär bli stående ute i kylan utan att veta när tåg eller ersättningsbuss kommer. Väntsalen är stängd, det finns inget att köpa och äta och ingen att fråga, och det är kallt. Ska någon gammal tant eller ett litet barn behöva stå och frysa ihjäl någonstans innan våra styrande politiker förstår att samarbete och ett gemensamt ansvar krävs för att vi ska kunna och vilja ta tåget i stället för bilen?

Ung och nyfiken - beroende

Jag är beroende. Är du? Idag har jag intervjuat en kille om hans tidigare beroende av alkohol och amfetamin och hans diagnoser asbergers och ADHD. Började han med drogerna för att han inte kände att han var som alla andra? Han vet inte. Minns bara att han var ung och nyfiken och provade. I Norden är alkohol accepterat som en drog de flesta vuxna tar. I andra länder röker man mer och det börjar komma hit också. Det som många gör tror man inte är så farligt. Normen är att det är ok fast man vet att det inte är bra. Och som ung provar man det man ser att äldre gör. Jag hade aldrig börjat dricka kaffe annars, och inte börjat röka heller. Hur många i Sverige är kaffeberoende? Inte jag. Jag har nästan slutat. Men jag är beroende av choklad. Barn som inte får beröring dör. Vi är alla beroende av beröring, mer eller mindre. Mer eller mindre beroende av sex. En del är sexmissbrukare, andra shopoholiker. Några blir oroliga om de inte får ut och springa . Vi har lätt att ta till oss vanor som vi blir beroende av. Jag dricker nästan alltid en kopp te innan jag ska sova. Man söker tillfredsställelse och ett lugnt efteråt- men vad är det dom gör att man inte är lugn innan, utan har ett sug?

Mobilberoende som vi blir sjuka av

Det är kväll och du lägger mobilen, Ipaden och datorn bredvid sängen. Sedan ligger de där och strålar på dig hela natten. De flesta har det trådlösa nätverket på dygnet runt. Jag har en vän som är elallergiker. Han skulle inte kunna var i i ett sådant sovrum mer än ett par timmar. Hur farligt är det för oss andra?

Såg att det finns, och snart kommer att finnas fler olika strålskydd att köpa och sätta på mobilen.
På Radisafes sida står :
30% av alla barncancer är förknippade med exponering för elektromagnetiska fält. Läkare från England har utfärdat varningar och uppmanar barn under 16 år att inte använda mobiltelefoner. Högfrekventa EMF vågor leda till en signifikant ökning av blodtrycket. Även om det är allmänt accepterat att elektromagnetisk strålning som avges från mobiltelefoner, kommer att påverka hälsa och välbefinnande negativt, tenderar detta att ignoreras eftersom människor har blivit helt beroende av mobiltelefoner

Tron på vetenskapen är en tro på Gud?

Ska man tro på det som står i bibeln bokstavligt eller som förklarande metaforer? Heliga skrifter i olika religioner, ska man se på dem som något mer är berättelser om hur vi människor fungerar och en ledning för hur vi ska leva? De är skrivna av människor som är/kan vara inspirerade av Gud.

Människan är skapad av Gud till Guds avbild och likhet. Eller har hon blivit degraderad från att ha varit skapelsens krona till att vara en art bland andra arter? Forskningen kartlägger i detalj människans uppkomst och forskning som handlar om det unika hos människan, tänkande, språk, samarbete, medvetenhet, teknik. Skillnaderna mellan människan och schimpansen är inte så stora.

Gud är en kraft om satt igång skapelsen och sedan inte ingriper i vad som sker, en deistiskt Gud.
Gud ingriper i det som sker genom människor som väljer att göra Guds vilja.
Gud ingriper genom de bibliska undren och bryter naturlagarna i den skapelse Gud själv skapat.

Om Gud inte ingriper i världen blir det ingen konflikt med vetenskapen.
Vetenskapen förklarar bara de fenomen som kan iakttas. Vi måste acceptera att allt liv är besläktat med vartannat och går tillbaka till samma ursprung. Men det går inte att hitta vetenskapliga bevis på hur allting började, varför vi är här, vad meningen med livet är och vad som händer efter döden.
Om man inte förväntar sig att bibeln är  svaret på alla livets frågor kan både naturvetenskapen, filosofin, religionen och litteraturen ha en berättigad plats i människans sökande efter mening.

Jesus var både Gud och människa och visar att Gud finns med i det som sker här på jorden.
Eller var Jesus en klok människa som många andra, profeterer och människor med helande händer?Lidandet, kärleken, maktlösheten, rädslan och det onda visas i berättelser.

Kreationister, bokstavligt skapelsetroende, accepterar inga vetenskapliga förklaringar till livets uppkomst utan endast Bibelns version av vad som hände. De kan inte kombineras sitt sätt att se på livets utveckling med Charles Robert Darwin som säger att vi människor har utvecklats från aporna genom naturliga urval. Biologen och ateisten Richard Dawkins menar att de biologiska insikterna utesluter all tro på en allsmäktig och god skapare. De som förespråkar Intelligent design är av uppfattningen att livet på jorden är alltför komplext för att ha kunnat uppstå och utvecklas uteslutande genom slumpmässiga variationer och naturligt urval som biologins evolutionsteori menar.

Vi vet inte, allt är en tro, men tron på Gud eller vetenskap ger oss ett sammanhang. Ett sammanhang som ger oss en plats i tillvaron och som är något att luta oss emot när livet gungar.

Bry dig inte!...eller jo, fast på ett annat sätt

Det börjar tidigt, "Kan själv!" eller "Vill själv!". Vid den tidpunkten blir många föräldrar trotsiga och svarar: "Nej det kan du inte!" eller "Nej sluta nu, vi har inte tid med sånt trams" eller något liknande. Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga!
 Ett av de tydligaste exemplen på hur väl barn samarbetar är två-åringens försök att utveckla en självständig kompetens som möts av de vuxnas motvilja och trots. Barnet blir redan under loppet av några månader antingen trotsigt - och möter trots med trots - eller initiativlöst och beroende.

Jesper Juul skriver om trots. Självständigheten utvecklas så fort att föräldrarna börjar trotsa. Unga starka individer, vana vid att bli hörda. När de börjar praktisera vad vi uppfostrat dem till, då trotsar vi! Vi kommer med lösningar som vuxna, men vi ska inte det. Vi ska skapa möjligheter för ungdomar att hitta lösningar.
Bry dig inte! Så kan min son säga som är 12 år som också håller på att bli självständig. Det kan vara provocerande, men tänker jag på Juul, så måste jag lära mig att bry mig på rätt sätt.

 Begreppet trotsålder är typiskt för en makthavares beskrivning av besvärliga undersåtar. Små barn blir som ett nödvändigt led i sin utveckling allt mer självständiga och klarar sig allt bättre själva och det är bara ett totalitärt system som kan ha intresse av att problematisera denna kontinuerliga utveckling av en unik, inifrån styrd personlighet.", skriver Juul.

Fryshuset i Stockholm drivs nu under ledning av Johan Oljeqvist och han hänvisar till Jesper Juul för att visa på hur man tänker på Fryshuset. Lyssna på ungdomarna och stöd dem i alla hitta lösningar. De har hitta en massa nya lösningar på fryshuset, tillsammans med ungdomarna.

Man kan sammanfatta Jesper Juul med att:
Alla barn genomgår en självständighetsålder. Bara vissa barn utvecklar en trotsålder.
Det är upp till föräldrarna vilket det blir...

...och så gäller det väl även förungdomstiden. Vissa ungdomar stökar i sitt självständighetssökande och det är upp till föräldrar och samhälle hur vi möter deras utveckling.

92% av alla ungdomar får eller skapar sig jobb idag. Det finns hopp.

Många unga oroar sig för att de inte ska få jobb. Inte blir det bättre av att man i media hela tiden talar om att 25 % av alla ungdomar är arbetslösa. vad får man för hopp om framtiden då? Vilka drömmar och visioner dyker då upp i fantasin och ger styrka att kämpa vidare i skolan?

92 % av alla ungdomar får jobb, eller skapar sig jobb, idag. Man är arbetslös en tid men det finns möjligheter.

Lyssnade på Fryshusets VD, Johan Oljeqvist, idag när han talade om hur Fryshuset skapar möjligheter för unga. Det krävs att vi ger förtroende och ansvar. Genon ansvar växer man. Anders Carlberg sade till hon som blev ansvarig för musikundervisningen när hon var 22 år: Det blir bra. Vi hjälper dig att växa in i kostymen.

Idag verkar det som om många arbetsgivare förväntar sig att man ska kunna allt när man börjar. Hur ska då unga men kraft och goda ideer kunna komma in i någon verksamhet och ta ansvar? Vi behöver låta människor komma in i våra företag och organisationer och hjälpa dem att växa in i kostymen och så småning om fylla upp den med kunskap och erfarenhet.

Det betyder också att vi vuxna inte ska komma med alla lösningar, för vi har dem inte. Alla unga! Hur hittar vi bra lösningar?

Respekt av empati, inte av rädsla...

Har du någon gång varit med om att du gjort ditt allra bästa, verkligen kämpat för att det ska bli bra, och sedan får du en utskällning? Man tappar hakan, tappar talförmågan och blir jätteledsen. Sedan kanske man rycker upp sig och säger ifrån. Det kan vara ide att säga ifrån om det finns en möjlighet att den andra personen kan se och förstå vilket kraft du lagt ner och hur du har tänkt. Men om det finns en risk att kompisen, eller läraren, eller arbetsgivaren, inte alls förstår utan att du bara skunker ännu djupare i den andres ögon om du säger något. Då blir man tyst. Man biter ihop och tror kanske att det är fel på en själv.

 Långt senare kan man få svar på varför det blev som det blev. De andre kunde inte se mig och min situation på grund av sin egen rädsla, stress eller trötthet. Jag fick ett helt respektlst bemötande. Möjligheten att vara empatisk och kunna leva sig in i min situation fanns inte. Det hade egentligen inte med mig att göra, men jag var den som råkade säga, råkade komma för sent,  råkade..just idag.

Lär dig konsten att se att det inte handlar om dig. Han kanske var osams med sin bästa vän innan han kom, hon kanske inte hade sovit på hela natten, hen kanske hade en fruktansvärd huvudvärk, han kanske blivit dumpad...När man är stressad, har ont, är ledsen eller trött och besviken är det svårt att visa respekt för någon annan. Frustrationen bara kommer och man skäller ut en stackare som inte gjort särskilt mycket ont.

För det mesta drabbar det syskon, barn, partern man levertillsammans med, men ibland händer det även på jobbet och helt okända. Hemma kan man säga ifrån, men på jobbet eller i skolan är man ju i en beroendeställning sm gör att man sväljer, tar alldeles för mycket skit.

Jag tror att alla människor som mår bra visar respekt, har förmåga att ta reda på vad som hänt och därför inte behöver skälla. Har förmåga att leva sig in i den andres situation och inte vill göra den andra personen illa. Har förmåga att se vad som gör den andra personen illa och har förmåga att välja att inte göra det som gör den andra personen illa.

Vill man att en person ska ändra beteende brukar det inte gå genom att man blir arg, utan genom att man får en lugn förklaring. Börja med att ändra sitt eget beteende.

Och hur ska vi göra för att må så bra och vara så lugna så att vi inte beter oss respektlöst mot andra?
Hur kan vi bygga ett samhälle där vi inte är så stressade och trötta att vi tappar förmågan att se andra med respekt? Ett samhälle där vi mår bra och förmår visa respekt.