Varför är laktosfri mat ett problem?

Att få samma möjligheter som alla andra, och att kunna njuta som alla andra är något vi önskar mest i samhället. Mjölkbaserade rätter kan lätt göras på laktosfria produkter. Och antalet av mjölkbaserade rätter kan också kombineras med flertal mjölkfria rätter. Likaså gäller dom glutenfria alternativen. Varför ska det vara så svårt att skapa en laktos, mjölkfri eller flera glutenfria rätter, när det redan finns vetenskapligt bevisat att vi bör vara försiktiga med intaget av gluten och laktos, d.v.s. mjölksockret.? Det är ju lätt att göra det, så varför ska det vara så svårt! Man hör ofta kommentarerna att det är för svårt, det smakar för annorlunda, och det är för dyrt och påkostat eftersom man skyller på att det är så få som önskar dessa typer av rätter. Skapa fler rätter som förblir laktosfria, glutenfria och mjölkfria i grunden så att fler får möjligheten att kunna välja precis den rätt man vill ha. Laktosfria rätter smakar inte mer annorlunda än någon annan, och är heller inte vårare att skapa. Människor utan allergier kan äta från alla dessa rätter vilket gör att urvalet av antalet rätter blir detsamma om innan menyn blev utformad, fast bara mer anpassat för allas behov och önskemål. Vi ser nått snyggt som någon annan har på sig, och vi blir genast sugna på att vilja ha samma plagg. Att se någon äta en chokladbit, får mig att bli sugen på att köpa en. Vi påverkas av varandras val och handlingar, och lätt gärna i samma spår eftersom man ser njutningen, och tacksamheten i personen har. Att äta mat på valfritt ställe utan att behöva tänka på allergier, och andra begränsningar man har, är något vi alla önskar kunna leva i. Att äta ute men aldrig kunna få en valmöjlighet av att kunna äta vadsomhelst på menyn är något som gör mig väldigt besviken. Laktosintolerans är mer en överkänslighet än en allergi, men precis som mjölk och glutenfria alternativ så borde man även kunna utforma fler rätter av den laktosfria sorten. Alla dessa tre symptom är något som tas på alldeles för lite allvar i våra restauranger och caféer. Antingen finns inga alternativa maträtter eller fikabröd, så rekommenderas man annat som man inte ens vill ha eller kan kombineras så bra med det man har beställt, vilket jag ser som ett kraftigt problem. Mina chanser att gå ut med vänner på en restaurang minskar radikalt eftersom antalet val av restauranger och caféer minskar p.g.a. dess begränsade utbud. Visst finns det mediciner och andra preparat för att förbättra sina möjligheter att kunna äta det man vill ha, men det har aldrig sina fulla garantier att det fungerar fullt ut. Dessutom är det inget hälsosamt val att leva med mediciner. Vi laktos och glutenallergiker blir inte färre, snarare fler, så låt det kosta och börja handla! Är du någon som hör till nån av dessa kategorier? Hur tänker du? Skriv och kommentera.

Unga ger äldre möjlighet att ge

Ungdomarna går runt och skramlar med sina bössor, hockeypubliken är givmild. Vi samlar till Örebros kommande stadsmission. Hemlösheten ökar, och även bland unga. Ensamkommande barn behöver trygghet och sysselsättning. Världen är orättvis. Vi har det bra och vi har nu en möjlighet att dela med oss av våra ekonomiska resurser, vår tid och vårt engagemang. Just nu ger vi andra möjlighet att hjälpa. Vi sitter och tömmer bössor, räknar kontanter och pengar som kommit in via swish och Isettle. Publiken ger pengar, konfirmanderna och de unga ledarna ger av sin tid. Några av oss är på jobbet och ger av vår särskilda kompetens för at detta ska fungera. Tillsammans gör vi skillnad med våra olika resurser. Det är kul för vi får en särskild gemenskap när vi gör det här tillsammans, säger en av de unga ledarna. Så bra det blir när vi alla gör det vi är bra på,

En paus från ångesten

Självskada kan vara ett sätt att släppa ut, lätta på ångesten, en paus från ångesten som tär på en sårad själ. Det kan också vara ett sätt att straffa sig själv eller ett sätt att visa att man mår dåligt. Ett rop på hjälp. Anledningarna är många. Men det är inte det jag vill uppmärksamma, utan hur vi kan bemöta detta? Medmänniska med sår i själen och på utsidan. De osynliga såren som skapar de synliga. I dagens samhälle möter vi allt oftare på de som mår så dåligt att de skadar sig själva. Självskadebeteende kan vara enda utvägen i desperation, för att inte göra något värre, för att orka eller andra anledningar. Problemet med att skära sig är att, om så bara för en stund (det är individuellt) så släpper ångesten. Likt en missbrukare som söker kicken. Söker dessa medmänniskor en paus, ett lufthål, friden. Om så bara för en liten stund. Pausa och starta om. Med tiden blir det ett beroende. Detta måste vi ha med i tankarna när vi vill hjälpa vår medmänniska. Det och änne viktigare – ett öppet sinne. Du vet inte vad som döljer sig i själen. Såret som tär. Vi möter också på fördomar som att detta skall vi inte tala om, de vill bara ha uppmärksamhet. Vi ska ignorera och inte belöna detta beteende. Det vill säga döma de som redan dömer sig själva. Såret i själen skapar mer sår på kroppen. Dömandet och ignorerandet ger medmänniskan dubbla skammen. Istället för att sätta oss ner en stund och ge av vår tid för att lätta på våran medmänniskas börda. När vi lyfter andra lyfter vi också oss själva. Vad kan du då göra för att hjälpa? Det viktigaste som jag skrivit ovan är att ta sig tid och ha ett öppet sinne. Du behöver inte förstå varför, utan bara att. För denna medmänniska är det enda utvägen. Det kan vara skrämmande. Men i detta läge döma medmänniskan förvärrar ångesten och ökar med stor sannolikhet beteendet. Bland det finaste en troende kan göra är enligt mig att be. Men att i detta läge bara säga ”jag ska be för dig” kan ses som ett avisande. i alla fall om man snabbt säger detta och går vidare. Att fråga vad den enskilda individen behöver är viktigt. Vi är alla unika och det som fungerar för en, fungerar inte för andra! Hur mycket talar vi om självskadebeteende i samhället? Det kan vara skrämmande att möta de som självskadar. Det är på något sätt inte ok. Jag anser att man bör tala mer om det. Talar man inte om det, så finns det inte. Men så är det inte, det finns. Jag anser att fler behöver upplysas för att fler ska kunna få hjälp och inte behöva skämmas. Boktips Sofia Åkerman – För att överleva: en bok om själskadebeteende, Natur & kultur (2009) Föreningen SHEDOs bok - Ibland finns det inga enkla svar (2013) Boken finns tillgänglig som PDF via SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organisation) Thérèse Eriksson – Möt mig som den jag är: Hur vuxna i kyrkan kan stötta unga som skadar sig själva, Libris förlag (2014) < .

Nära relationer - kan man ha rätt till det?

Dagens lunchföreläsning handlade om barns rätt till nära relationer, relationer där barnet blir lyssnat på. I min vardag möter jag barn och ungdomar som genom sitt liv saknat dessa relationer. Detta formar bilden av vuxna och till sist relationen till lärare, myndigheter och arbetsgivare. Många i Sverige växer upp med en positiv syn på auktoriteter, där barn och ungdomar uppmanas att ställa frågor till läkare och ha en god relation med lärare. Men så är det inte för alla. Många upplever en distans. Det är den här distansen som skapar en kyla och till sist aggression. Jag citerar ett samtal nu " alla lärare är rasister, de hjälper svenskar mer. jag svarar: har du påpekat detta för dina lärare? Ja, jag har bråkat så mycket med dem, jag slog till en över örat. Jag svara: tror du verkligen att du kommer få mer hjälp om du beter dig så? Lång tystnad .. Här ser vi hur obekväm ungdomen är i förhållande till auktoritet. Osäkerheten söker ett uttryck. Uttrycker blir aggression eller snarare frustration. Själen darrar inför tomrummet och söker kontakt till varje pris. Barn har rätt till nära relationer. Men hur återupprättar vi de ungdomar som aldrig givits dessa relation

Äntligen satsas på ungas psykiska hälsa?

Regeringen mörkar att 80% av hushållen kommer att förlora på budgeten, läser jag. Det vill säga att avdrag som ROT och RUT försämras och det blir högre bensinskatt. Jag undrar då vad ska dessa skattepengar användas till. Några av reformerna är: Avgiftsfri mammografi i hela landet. Avgiftsfria preventivmedel för unga upp till och med 20 år. Satsning på ungas psykiska hälsa. Höjd gräns till 23 år för avgiftsfri tandvård till unga. Sommarlovsstöd för att fler barn ska ha råd att vara med på läger och andra aktiviteter, för en härlig sommar. Höjd riksnorm i försörjningsstödet för barn. Satsning på socialtjänstens arbete med barn. Satsning på kvinnors hälsa med fokus på en jämlik hälsa, primärvården tillförs resurser för det arbetet. Avgiftsfria besök i öppenvården för alla 85+ Sänkt avgift i kulturskolan. Satsning på pedagogiska utemiljöer vid skolor, förskolor och fritids. Fler anställda på fritids. Upprustningsstöd för hyresrätter, framförallt i miljonprogramområdena, kopplat till hyresnivå och energieffektivisering. Satsning på kollektivtrafik i landsbygd. Varför är det en nackdel för mig att satsa på ungas psykiska hälsa och pedagogiska utemiljöer vid skolor och fritids? Jag kanske till och med får mer pengar i plånboken för att mina barn får gratis tandvård, äldre släktingar får gratis vård och att barn mår bra av pedagogiska utemiljöer och därför inte snor mitt cykellyse. Rubriken kunde i ställer vara Äntligen satsas på ungas psykiska hälsa.

Bor han hos er nu? Honom hade vi hemma förra året

Vårt sätt att se på familjen förändras. Idag mötte jag stadsbussen med regnbågsflaggor. Det är pridevecka och vi har en möjlighet att fundera över våra normer och värderingar kring kön, identitet, relationer och sexualitet. Ibland är det tydligt vad som förväntas och vilka normer som gäller i ett sammanhang. Det är bara att inordna sig om man vill vara med. Det gäller att ha rätt kläder, uttrycka sig på rätt sätt och och ha rätt åsikter. I några få sammanhang kan man vara precis som man är och vara välkommen. Det finns några få frizoner och de behöver vi vara rädda om. Jag tänker mig att prideveckan är just en sån frizon, där den som gömmer sin identitet i vanliga fall får möjlighet att vara sig själv, och vara stolt över det. Känner jag att jag är född med fel kön så får jag leva ut det och har chansen att träffa andra i liknande situation. Andra som inte heller passar i ni normen. Så går mina tankar till familjenormen, mamma, pappa, barn, helst två. Familjerabatter utgår från den normen. Det blir svårt redan om man har tre barn. Romantiska helger på Herrgårdar utgår från kvinna och man. Hur fungerar det att komma som två män eller två kvinnor? Många par lever med barn och gifter sig inte och gifter man sig så tar man inte samma namn. Förr tyckte man synd om oss skilsmässobarn. Idag är det väl vanligast att man är separerad. Många barn bor med en vuxen som inte är deras förälder och barn som inte är deras syskon. Det är verkligen ingen ordning alls. Och det är väl fantastiskt , att man inte är fångad i en norm utan får leva fri, fri att gå från den man inte mår bra tillsammans med och fri att hitta en ny livspartner som är ett stöd i livet och kan ge tillbaka tro på kärleken. En del hävdar att man idag separerar för lättvindigt, att man inte kämpar och arbetar på relationen. och det kanske inte alla gör, men många kämpar, alldeles för länge. Det är inte min sak att döma. Nu tänker jag på barnen. Hur upplever de sin situation? En del har det jobbigt med att behöva anpassa sig till nya "syskon" och nya vuxna som vill uppfostra dem. Andra ser att det har många vuxna som vill dem väl och det är bra för då kan man välja vem man vill prata med. Kompisen har två mammor och det är väl bra. Barn anpassar sig, måste anpassa sig, för vi väljer åt dem. Den mest befriande kommentar jag har hört på länge är om två barn på förskolan som pratar och den ena säger ungefär såhär: - Jaha, Stefan(annat namn) bor han hos er nu. Honom hade vi hemma förra året. Ett enkelt sätt att förhålla sig till att familjekonstellationerna förändras. Och det kanske inte är svårare än så.

Religioner som en resurs för fred och samexistens

Idag har vi haft interreligiös bön på stora scenen vid slottet i Örebro. Vi vill visa att religionerna kan vara en resurs för fred och samexistens. Förutom att vi bad och läste texter ur bibeln, koranen och en buddhistisk bön så läste vi uppropet Vägra hata! En mängd kyrkor och religiösa samfund i Sverige har skrivit under ett upprop mot våld och hat på grund av religiös övertygelse. Extrema giriga och maktfyllda människor finns i de flesta sammanhang. Att använda religionen som ett verktyg för att få folk med sig är ingen ny företeelse. Även Gustav Wasa gjorde så. Vi behöver visa att religionen är något annat än ett maktmedel. Om vi uppmuntrar människor att granska sina ledare och att tänka och tolka själva. Kan vi då hindra att några maktlystna människor vilseleder på grund av sin retorik och starka karisma? Älska din nästa som dig själv finns skrivet på olika sätt i de olika världsreligionerna. Det är det som är det centrala budskapet. Religionerna kan hjälpa oss att leva tillsammans på ett sätt där vi är omhändertagande om varandra och har respekt för den som tänker annorlunda. Hur ska vi som kyrkor och religiösa samfund visa detta så att det blir trovärdigt?