Part of the ship, part of the crew

Jag och Eva-Mari satt och pratade om personer som är så vana med att bli nedtryckta av sin omgivning så att när de väl träffar nya människor så vågar de inte öppna sig och vara sig själva. Dom har blivit som Stellan Skarsgård "Bill Turner" i Pirates of the Caribbean: död mans kista. 
Bill Turner har varit på skeppet en väldigt lång tid att han har börjat bli en del av skeppet, bokstavligen.

Jag tycker personligen att som medmänniska så ska man hjälpa dem omkring sig som man har möjligheten till att hjälpa. Om man ser att någon i klassen, på jobbet o.s.v. knappt vågar svara på tilltal så ska man ge dem en möjlighet att visa Vem de egentligen är. För det mesta så känner de sig otrygga och kommer inte på vad de ska säga. Då kan man tycka "nej men vad tråkig den här personen är..", och så går man vidare. Men stanna i stället och försök få den andra personen att känna sig trygg, men hur gör man då det?
Vänta, det är viktigt. Ta inte för mycket plats, ge personen andrum och låt hen ta sin tid och känna sig trygg i din närvaro. Sedan så måste man uppmuntra personen att ta mer plats och berätta att det är okej att ta plats och att de är värda det. 

Jag hoppas att jag har öppnat några ögon med detta inlägg, och kommentera gärna med tankar m.m.
/Isabelle

Pusselfamilj - om två nära pusselbitar inte vill ses...

Vi har ju träffats, umgåtts, delat viktiga tankar och stöttat varandra när det varit jobbigt. Och nu förväntas vi inte ses. Så blir det för många när ett par separerar. Många ganska nära och betydelsefulla relationer förväntas skäras av.

Ibland skärs banden abrupt av. Det blir konstigt tomt. Ibland vill man behålla en god relation med ett barn, ett syskon, en svärförälder och någon viktig vän. Är det schysst? Schysst mot vem? vem ska bestämma vilka som får umgås? De vuxna eller barnen? Den som vill att man ska skära banden eller den som vill behålla goda relationer?

Hur ska pusslet läggas om? Man tar bort en bit och det blir ett hål eller man tar bort halva pusslet och ser vilka som passar ihop sen?
Kanske är det dumt att jämföra med ett pussel för pusselbitar är ju statisk. Det är inte vi människor. Vi förändras hela tiden. Vi älskar, vi sviker, vi förlåter, vi får insikter och utvecklas. Eller har chansen att utvecklas.

Varför skriver jag om detta? Idag är det ju inte så många som lever tillsammans hela livet så de flesta av oss kommer att hamna i separationssituationer förr eller senare. Då kan det vara bra att ha tänkt ett varv på hur jag skulle vilja att det var. Sedan kanske man inte reagerar så när man står mitt i det, men kanske kan det bli lite mer genom tänkt.

Har du fyllt 16 år har du chansen att rösta! Men varför?

Svenska kyrkan vill ta tillvara ungas röster. Därför får man rösta redan när man fyllt 16 år. Din röst kan påverka hur Svenska kyrkan styrs, vilket parti som blir i majoritet och vilka verksamheter kyrkan ska satsta på. Är det viktigt med verksamheter för barn, ungdomar, äldre, diakoni eller är det  konserter och gudstjänster som är viktigt. Vad tycker du?

"Väljer inte jag har jag redan valt att andra tar mitt val ifrån mig" - Pär Westling

Så här tycker i alla fall jag och några andra.


Inom Svenska kyrkan i Örebro finns fyra nomineringsgrupper att välja mellan och det här är deras viktigaste framtidsfråga.
Frimodig kyrka
" Vi vill att de församlingar som så önskar ska få fortsätta att styra över hela sin verksamhet. Beslut bör tas så nära den gudtjänstfirande församlingen som möjligt. Att ge kyrkfolket förtroende, att ha ett stort inflytande, tror vi är viktigt för att få en kyrka där alla, inte bara anstälda och förtroendevalda, är med och bygger församling tillsammans."

POSK - Politiskt obundna i Svenska kyrkan
"Ett ökat engagemang för medmänniskor genom diakoni."

Socialdemokraterna
"I vårt lokala valmanifest säger vi att en stadsmission och en ungdomsrådgivning ska startas i Örebro."

Örebro pastorats kyrkliga allians
"Vi vill fortsätta att utveckla mångfalden i gudstjänstlivet. Det kan vi bara göra om vi har kvar våra församlingar i pastoratet. Vi vill utveckla diakonin för att möta människors behov. Vi vill vara en kyrka nära dig."

/ Isabelle

Det är aldrig kört!

Vad som än händer så finns det en utväg. Ibland känns det inte så. Inte när man är ensam och ledsen. Jag har pratat med unga killar som känner att ingen tjej vill ha dem, barn som känner att ingen vuxen förstår, nyseparerade som känner att livet tagit slut.
Människor pratar om andra och säger att det kommer aldrig att gå bra för honom/henne. Ibland blir det så och ibland är det någon som bara har bestämt sig för att hitta en egen väg och hittat människor på vägen som kan stötta på rätt sätt så att det verkligen går bra. Det går! Den som dömer ut behöver inte ha rätt. Man ska nog bestämma sig för att de inte ska få rätt.
Man måste prova nya vägar för att finna en ny väg, börja gå på nytt. Ingen har kunnat hjälpa mig hittills, säger någon. Kanske för att hen inte vill bli hjälpt. Man måste ju kunna ta emot hjälpen också. Och det kan vara en konst. Många gånger handlar det om att tänka nytt. Det låter bra men det är inte så lätt. Det är inte så lätt att släppa det gamla, det som är vant och tryggt. Även om det inte är så bra.

Och jag är obotlig optimist för jag har sett när människor har hittat sig själva, sin egen vilja, hittat ny kraft och sett nya möjligheter. En del klarar det inte, men man vet inte vem så ge aldrig upp en enda människa, minst dig själv. Det är aldrig kört!

Länge leve vintage och IKEAS vita badrumsmattor men låt kaffemuggar vara kvar i skogen!

Idag har jag varit på Erikshjälpen och köpt två bord och  lampfot. Gedigna saker till ett billigt pris. Det är så stor variation på allt man kan hitta på loppis, second hand, vintage eller vad man nu vill kalla det. Man kan verkligen hitta en personlig stil och man går och letar. Och det behöver inte ta längre tid än att åka till IKEA. Där är allt nytt och allt finns att titta på på nätet och i katalog. Det är rationellt men hur kul är det när vi alla har samma vita badrumsmattor och billybokhyllor? Jag har också deras vita badrumsmatta på toaletten och billybokhyllor för jag gillar att man kan handla ganska mycket för liten peng på IKEA. Många kan handla där och många har jobb där. Men jag gillar verkligen att loppis, vintage, second hand är inne. Jag får överta något som någon kanske vårdat ömt i många år. Pengarna går ibland till väl organiserade hjälpprojekt, ibland tjänar någon pengarna men ingen skog behöver skövlas. Vi tar vara på det som redan finns.
men jag blir sorgsen när jag ser papperskorgar fyllda med pappersmuggar från waynes coffe, espressohouse och starbucks. Hur kan det vara inne att bära på en pappersmugg med ett namn på när vi planterar träd för att folk ska överleva i andra länder?

Stressad? Du är värd bättre!

Jag läser att 30% av alla 16-åringar är stressade. Sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter pga av stress är vanligast blande tjejer. Men som tonåring mehöver man ju sova mycket på grund av alla hormonomställningar i kroppen. Vad blir du dtressad av? Höga krav? Från vem? Skolan, alla val och läxor, pengar att handla för, modebranchen, tankar om och oro framtiden.
Man är sällan helt nöjd med sitt utseende, kläder, sig själv. Lite självkritik ska man ju ha, men inte så mycket att man inte kan leka och njuta av dagen idag. Vad är det som gör att vi inte kan lita på att vi duger som vi är. Du är bra. Du är OK. Vi är olika och det är det som är det fantastiska. Om någon säger något annat. Ta ingen skit. Du är värd bättre!

Vikten av att bekräfta - konfirmera

Något av det värsta i livet är att separera, att skiljas från någon man älskar, eller älskat. Allt blir så annorlunda när den man är van med, som alltid finns där, inte finns längre. Det blir tomt. Man saknar leendet,  kramarna och närheten till någon som känner mig och förstår mig utan att jag behöver säga så mycket. När man lever i en god relation får man ofta bekräftat att man är bra, gör bra saker. Man känner sig uppskattad. Ibland går det snett i alla fall. Ofta beror det på rädslor, kaos man har inom sig som spiller över på de som råkar vara närmast. Då kan det gnissla i relationen hemma och relationerna på jobbet eller i skolan.
Bekräftelsen är viktig. vi behöver bekräftelse, både genom att få höra uppskattande ord och känna uppskattande beröring. Vi bekräftar ofta våra relationer genom en symbol, en förlovningsring, ett gemensamt emblem på skolan eller företaget. Vi behöver bekräfta att vi hör ihop, är del av en gemenskap.
Isabell tyckte jag skulle blogga om konfirmation. Då menade hon bekräftelsen av dopet som ofta sker när man går i åttan, men allt oftare även i gymnasiet eller när man är vuxen. Vi bekräftar att vi vill leva som kristna. Men det spännande är egentligen tiden innan, konfirmationstiden. Då har vi möjlighet att tänka tillsammans om viktiga saker i livet. Sådant som man kanske inte tar sig tid att prata om i vanliga fall. Vi pratar om hur vi tänker om oss själva, min identitet, vem är jag i denna värld? Vi pratar om hur vi kan leva tillsammans i vårt samhälle för att världen ska bli så trevlig som möjligt att leva i. Och så pratar vi om relationen till Gud. Vem är Gud och hur kan man ha en relation till en högre makt? Kan man var vän med Jesus och känna den Heliga anden? Ofta är man en större eller mindre grupp som man lär känna genom samtalen, bibelstudierna, och gemensamma upplevelser som att se filmer och resa tillsammans. I slutet av konfirmationstiden har man lärt sig en del, kanske inte blivit säkrare i sina åsikter men förhoppingsvis prövat nya tankebanor om vad som kan vara sanningar om livet, sig själv och en treenig Gud. Öppen för nya möten kan man bekräfta om man vill leva som en kristen och bekräfta sitt dop. Bli del av de döptas gemenskap, kyrkan. I relationen med andra kristna blir vi genom gamla berättelser och aktuella händelser påminda om Guds kärlek till oss genom under som sker, när  det omöjliga plötsligt inträffar. Någon blir helad från sin sjukdom, någon får kraft att stå ut i orimliga situationer och tillsammans får vi genom denna bekräftelse glädje och vilja att finnas till för andra och att förändra världen till något bättre.